Folk Soul Revival fortsätter på den inslagna vägen och fyller sitt fjärde album med Old-School Southern Country Music av bästa märke (180927)

Folk Soul Revival bildades i staden Bristol i sydvästra Virginia 2008. Bandet har det senaste årtiondet skaffat sig en stor publik, dels på hemmaplan, men också genom sina många turnéer runt om i USA. De har delat scen med bl.a. Jason Isbell, Eric Church och Old Crow Medicine Show och de brukar göra över 100 stycken spelningar per år.

Nu har de släppt sin fjärde skiva, självbetitlade Folk Soul Revival, där bandet fortsätter att spela den musik de spelat sedan starten, Old-School Southern Country Music. På albumet hyllar de dom gamla historierna och småstadens värderingar från en svunnen tid, men levererar det i ett modernt elektriskt sound och ett högkvalitativt låtskrivande. Där finns country swang, inslag av traditionell bluegrass, hillbilly, ”chicken-pickin” gitarrer och tung roadhouse roots-rock. Alltihop nerkokat i texter som tar upp ämnen som olycklig kärlek, ärlighet och humör i lika doser. Folk Soul Revival hämtar materialet till sina låtar från det vardagliga livet hos den vanliga amerikanen. Det här är musik som många kan känna igen sig i, och även om historierna är specifika för Folk Soul Revival, så är deras budskap och musik något som många människor i den amerikanska södern kan ta till sig. I sången `Small Town` sjunger Davis om ”front porches, back roads” och ”Friday night football games” I bakgrunden finns bandet som med hjälp av banjo, slide guitar och stämsång målar en typisk bild av hur det ser ut på många ställen i södra USA en fredagskväll. Resultatet är vackert så det förslår.

 

Skivan är inspelad i Nashville och bandet har testat de nya låtarna på spelningar runt om i den amerikanska södern det senaste året. Skivan är producerad av Grammy-vinnaren Chad Brown (som tidigare jobbat med Ryan Adams, Hayes Carll och Patty Griffin) i nära samarbete med Barry Bales (även han Grammy-belönad) som är medlem i Alison Krauss and Union Station. Två meriterade och rutinerade herrar med andra ord.

”These are stories of home” säger bandets frontman och låtskrivare Daniel Davis. ”We´re all backwoods country people who grew up in this area, listening to bluegrass and country. That´s where we come from, and that´s where this album comes from, too”. Förutom Davis består bandet av Justin Venable (gitarr, sång) Brandon Sturgill (bas) Chad Light (gitarr, pedal steel, banjo) och Justin Louthian (trummor och sång).

Folk Soul Revival nya skiva träffar mig rätt i hjärta och själ och kommer finnas högt upp på listan när jag summerar årets skivsläpp.

 

Lyssna på

Folk Soul Revival

 

https://open.spotify.com/album/5E1cC2UFv0skGf2VkYL5Vz?si=pE9DO7n5QIWRH6kERuRX2g

 


Texicana från the Texas Panhandle på Comanche Moons debutalbum (180925)

Bandet Comanche Moon* kommer från det område som kallas the Texas Panhandle, dvs den nordligaste delen av Texas, runt bl.a. staden Amarillo, som i väster gränsar till New Mexico och i norr och öster till Oklahoma. Bandet har hämtat influenser från både det speciella landskap och den kultur som förknippas med området. De kallar själv sin musik för "Texicana" och det är en mix av blues och folkmusik, levererat med en viss rock and roll-attityd.

 

Comanche Moon bildades av Chandler Sidwell och Mark Erickson som båda kommer från familjer med en lång tradition av boskapsskötsel. Med andra ord är både Sidewell och Erickson äkta Texas Cowboys. Musik från The Texas Panhandle har alltid varit strakt förknippad med fiolmusik. Den skotska och irländska fiolmusiken som låg till grund för det som utvecklades till bluegrass i bergskedjan Appalacherna sipprade ut till Texas i samband med exploateringen av the Wild West i början på 1900-talet. Runt om i Texas spelade boskapsskötare den nya folkmusiken runt lägereldar och tillfälliga tältläger. Den fiolbaserade musiken från Appalacherna var fortfarande grunden men utvecklades till ett historieberättande där texterna blev viktiga. På 1930-talet förändrade Bob Wills musiken i Texas. Med sitt band Texas Playboys tog Wills traditionell Texas-musik och lade till blues och jazzinslag i musiken samt använde sig av storbands arrangemang. Han började även använda sig av trummor och elgitarr vilket gav ett helt annat sound. Western Swing var ett faktum.

 

Både Sidwell och Erickson har en förkärlek till rock & roll men även till 60- och 70-tals musik. Led Zeppelin, Jimi Hendrix, Pink Floyd och the Rolling Stones har alla varit stora inspirationskällor. Sidwell började sin musikkarriär med att spela trummor i olika band i Amarillo. Erickson lärde sig att spela gitarr och gav sig snabbt på att försöka bemästra riff från Jimmy Page och Hendrix. De båda träffades 2011 i Amarillo och bildade Comanche Moon 2013 i samband med att Jake Vernon och Carlos Martinez-Arraras utökade duon till ett four-piece band. En EP innehållande sju låtar släpptes 2015, men bristen på pengar gjorde att det var först två år senare, då bandet hade sparat ihop de pengar som krävdes, som de kunde boka en ny studiotid. Bandet tog hjälp av producenten Tim Allen och juni 2017 tog de plats i Yellow Dog Studios i Wimberley, Texas, för att spela in debutalbumet "Country Music Deathstar” som släpptes den 28 juni i år.

 

Comanche Moon spelar en musik som bottnar i den traditionella folkmusiken från Texas. Men de har satt sin personliga prägel på den musik de spelar vilket har gett ett nytt och modernt sound som speglar de liv och den tid som de lever i nu.  

 

Lyssna på

Country Music Deathstar

https://open.spotify.com/album/28gmxJT8SVUpKVegOTK6pM?si=LBK3w8zHRWqfovQvKqsNQQ

 

 

"Comanche Moon" är ett uttryck som härstammar från norra Texas och det krig som rasade mellan indianer från Comanche-stammen och spanska, mexikanska och amerikanska militären i början och mitten på 1800-talet. Journalisten SC Gwynne har förklarat uttrycket med "So many raids were made by moonlight that in Texas a full, bright spring or summer moon is still known as a Comanche Moon”

 


Terri Clark under cermonin där hon blev invald i Hall of Fame

Terri Clark inledde hösten med att bli invald i Hall of Fame och släppa en ny skiva (180920)

Kanadensiska countrysångerskan Terri Clark har precis släppt sitt nya album Raising the Bar. Hennes första nya skiva på fyra år. På skivomslaget är Clark fotograferad när hon sitter inne på Tootsie’s Orchid Lounge, den kända baren på musikgatan Broadway i Nashville. Baren där bl.a. Wille Nelson blev upptäckt på 60-talet och där Terri Clark började spela när hon kom till Nashville 1986.

 

Terri Clark har genom åren haft stora framgångar, både i hemlandet Kanada och i USA. Hon skivdebuterade 1995 och har hittills haft 6 stycken listettor i Kanada.

Hennes framgångar och betydelse som countrysångerska uppmärksammades i år på CCMA Awards i Kanada som gick av stapeln den 9 september. Clark blev då invald i Canadian Country Music Hall of Fame. Redan 2004 blev hon invald i the Grand Ole Opry och hon är den enda kvinnan från Kanada som blivit invald i den exklusiva skaran. I samband med att hon introducerades i Hall of Fame höll hon ett känslosamt tal,

 

 “It is such an honour to be inducted into the Canadian Country Music Hall of Fame,” Clark told ccma.org in June when the induction was announced. “Being celebrated as one of Canada’s most influential country musicians is a recognition I do not take lightly and one I will forever be proud of. I am deeply grateful to everyone who has been on this journey with me, especially my fans who I had the opportunity to celebrate with today.”

"In 1986, I was a finalist in a national talent search sponsored by the CCMA and Budweiser where the first-place prize was a Canadian recording contract. I competed locally and provincially and made it to nationals. At the local level I often stood in alleys behind the bars that hosted the event because I was too young to be inside. My mom, Linda, and I drove from Medicine Hat to Calgary for me to compete nationally with about 15 other contestants. I was the youngest one there. After my performance that night, we anxiously waited in the wings for the judge’s results. I was being told by everyone — from event coordinators, venue staff, and other contestants — that I had it in the bag and we should go have a celebration dinner afterwards. One by one, they announced 4th place, 3rd place, and on down to first place. We stood there and listened, but my name was never called. Heartbroken, my mom and I cried all the way back to Medicine Hat, thinking 'How am I going to make it in Nashville?'

 

"After having some time to digest what had happened, it only fuelled my fire that much more. Upon graduating high school in 1986, I took the gamble and moved to Nashville. I was offered a job playing for tips at Tootsies on lower Broadway. Some of the 'regulars' told mom that I would wind up dead in the dumpster in the alley if I went there after dark — but I played there anyway (only in daylight hours). I didn’t have a green card to get a job, so I really had no other choice.

 

"Fast forward to 1995, and after many years of being told 'no,' finally Mercury Records said 'yes.' In 1996, after my first big year as a nominee and award winner, I ran into Tom Tompkins at the CCMA Gala. He reminded me that he was one of the judges back in 1986 and after 10 years of thinking I had lost that contest because I wasn’t good enough, he told me that I had actually won. I had been disqualified because the judges discovered in the 11th hour that I was underage in a Budweiser-sponsored event. I bring this up now because this really isn’t just about me. It’s about the human spirit, the dream, perseverance and using those road blocks as building blocks. It’s about singing into your curling iron in front of the mirror, learning your first three chords on the guitar, watching your heroes on TV and visualizing yourself there.”

 

Lyssna på

Raising the Bar

 

https://open.spotify.com/album/44SQE0EpYz39hsJWyfLPwB?si=-gEmsvqnSfaa7H0TqhYtWA


Zack Logans debutskiva Raised By Wolves är början på något stort (180917)

Singer-songwritern Zack Logan har de senaste veckorna öppnat för Brent Cobb på hans europaturne´

 

Logan släppte i början på augusti sitt debutalbum ”Raised By Wolves”. Albumet innehåller 10 låtar där Logan har hämtat inspiration till sitt låtskrivande från sina resor och möten med människor från olika platser och städer runt om i den amerikanska södern. Logan växte upp i den lilla staden Newton i staten Mississippi och under sin uppväxt lyssnade han mycket på artister och låtskrivare som t.ex. John Prine, Townes Van Zandt och Robert Earl Keen.

 

“Raised by Wolves is a collection of songs that were written over a few years’ span between Mississippi, Lousiana & Tennessee,” har Logan förklarat i en intervju, “I was moving around a lot. The songs are about the people and places around that time, along with the feelings of being lost and found”.

 

”Raised by Wolves” är inspelad i Welcome To 1979 Studio i Nashville. En studio med högt anseende i musikkretsar och som specialiserat sig på att ha äldre inspelningsutrustning och teknik vilket leder till ett speciellt vintage sound på de inspelningar som görs där. Något som bl.a Alison Krauss, Steve Earle och John Prine verkar ha gillat eftersom alla tre har spelat in i studion.

 

På ”Raised by Wolves” visar Logan vilken utmärkt sångare, gitarrist och låtskrivare han är. Sångerna spänner över olika känslor och sinnesstämningar, från den humoristiska ‘Dogs Chase Cars’, med sitt fiolsolo, till den finstämda och målande beskrivningen av en liten stad i ‘Home I Call a Place’ och den uppriktiga bekännelsen i ‘Trouble Doing the Right Thing’.

 

Första singeln från albumet är låten ‘Annalee’ som Logan även spelat in en video till. “Annalee has always been my favourite song to play. I feel like it’s a good representation of my writing and playing style, mixed with the music that I grew up on. I had just moved to town and really hadn’t met many people yet. I was just staying up late and writing by myself in my apartment. Annalee was one of the songs that came out of that. It was written with more of a lonesome feeling than a heartache.”

 

Lyssna på


”Raised by Wolves”
https://open.spotify.com/album/71C2DocVc9EoUlG9Vbhe53…

 

Zack Logan


Jessica Meuse har släppt sitt debutalbum "Halfhearted" (180913)

För 10 år sedan började Jessica Meuse skriva sin egna musik. Hon spelar både gitarr, piano samt fiol och 2011 släppte hon sin första EP. 2014 var hon en av deltagarna i musiktävlingen American Idol. Nu har Jessica Meuse släppt sitt debutalbum, Halfhearted, utgivet av independentbolaget Warrior Records.

 

Rolling Stone har gjort en intervju med Meuse.

 

"Your debut album, Halfhearted, has just been released. When did you first think about recording an album?

 

After American Idol, I knew that I wanted to have an album, because I wanted to show people what kind of a musician, vocalist and writer I had evolved into after that entire experience. Before Idol, I only knew what I knew by teaching myself and now that I’ve been to Hollywood and been through a lot of the industry craziness, I learned so much about myself and that’s going to translate into my songs and I wanted people to hear that maturity. I’ve always had the idea of recording an album. I have an album that was very poorly and cheaply made back in 2010, when I had a different manager. He had a tin ear. He decided it would be a good idea to make the album without a click track. I have definitely come a long way and I’m very happy with how Halfhearted turned out as far as showing who I am as a person and how I’ve grown as a musician.

 

How long did it take to create the songs on Halfhearted?

 

 “I’ll Find My Way” was one of the first songs that I’d ever written in my life, which is really crazy because it’s on the album here in 2018. I sent it to my manager and he said, “I really like it. I see potential. I see all these things we can do.” And I thought, “Really? I hate that song.” It’s very catchy and it has that choir vibe where you could see a big group of people just getting into it with soul and singing along and clapping. We actually did clap in the studio, and it was pretty cool. So “I’ll Find My Way” was one of the very first songs I ever wrote in my life, like probably in the first 30 [songs]. And then most of the songs were written during American Idol and right after I was on the show, when I was regrouping and figuring out what I was going to do. I hit the ground running and you know me, I just write all the time anyway. Like I wrote two songs this week on the ship, so I’m still writing. I have enough songs now for the next album.

 

Tell me more about the title track, “Halfhearted.”

 

I wrote it while I was living in my apartment in Houston in 2017. It was right before I had to fly out to the studio for the first session when we did all the instruments and locked in which songs we were doing. I had the chorus down and I had the whole “Halfhearted” concept and I couldn’t think of anything for the verse, so I thought, “What if I rap it?” I guess it’s more like talk/singing. I wouldn’t call it rap, but it’s rhythmic. It’s the first song that I’ve ever done like that. I sent it to my manager and he said we have to put it on the album. I told him I liked how it has my entire life story in it, about how I went through an eating disorder and overcame a lot of adversity and people just being mean in the world. I think it prepared me for what I was meant for and I’m meant for something so much bigger, but I needed to go through that. At the time it sucked but it drove me to be who I am today and to do what I do today. So that’s what “Halfhearted” is about and it just became the title track, just like that. Everything just clicked perfectly.

 

It’s been four years since you were on American Idol. How do you look back on your experience and do people still talk to you about the show?

 

People talk about American Idol all the time, especially if somebody saw me on the show or heard through the grapevine that I was on four years ago. They still ask questions and that’s fine, even though I’ve graduated from that chapter of life. It’s still fun to talk about. And then the feeling I get when I look back on it, it’s a lot like when I went through at Capitol Studios. It’s a dream, and I never take one moment for granted. I often find myself being introspective and I look back at these amazing opportunities and I’m so grateful.

 

Most Idol alumni embrace the show after leaving but some choose not to talk about it. Where are you on that spectrum?

 

American Idol is not who I am. It’s just a part of my story, and that’s how I look at. But I’ve met so many amazing people that work on that show like Patrick Lynn and Kate Tucci and I love these people. There’s no way I could ever act like it didn’t happen, because it was such a big part of my career and such a big part of me figuring out who I am as a person and as a musician. It was an education. I’ve moved on and I’m continuing to move onward and upward, but that’s a very critical part of my story."

 

(Källa: https://www.billboard.com/articles/columns/pop/8472701/jessica-meuse-halfhearted-interview)

 

Lyssna på

Halfhearted 

 

https://open.spotify.com/album/1aIXhKE2RRVDJ6aUC0QW9h?si=3TPeMp0zQ1mNNfBPxdhwhQ

 

 


Multi-instrumentalisten Luke Winslow-King nya skiva tar lyssnaren med på musikalisk rundtur mellan olika musikgenrer från den amerikanska södern (180911)

 

 

Luke Winslow-King (Balzuweit) är en 35-åring som ursprungligen kommer från staden Cadillac i Michigan men bor sedan 15 år tillbaka i New Orleans. Han är en multi-instrumentalist, sångare och låtskrivare som har sin musikaliska bakgrund i bl.a. vintage blues och jazz. Men numera är hans musik en mix av country, jazz, delta blues och tidig amerikanska folkmusik. Eller med ett ord, Americana.

 

”Blue Mesa” är hans sjätte album som gavs ut av Bloodshot Records i maj tidigare år. Alla låtar på albumet drar åt olika håll och Winslow-King flyttar lyssnaren mellan olika musikgenrer, bluesen finns ständigt närvarande men ibland är det country, på nästa låt R&B, nästa gospel och ibland rock. Gemensamt för alla låtar är Winslow-King briljerar med sin lite raspiga sångröst och vassa gitarrspel.

 

“Blue Mesa” är inspelad i staden Lari i Italien och två av låtarna, “Chicken Dinner” och “You Got Mine” har han skrivit tillsammans med en av sina musikaliska mentorer i New Orleans “Washboard” Lissa Driscoll som avled i strupcancer 2017. Låten "Farewell Blues" är en hyllning till Winslow-Kings pappa som även han gick bort 2017.

 

Lyssna på

 

Blue Mesa

 

https://open.spotify.com/album/0Rfs6oNNu0hGS03akiExB3?si=5Y4SZNJjSxuLPqVcr6c96g

 


För två år sedan byggde han vägar och broar. Nu har Cody Barnett släppt sin debut EP (180906)

I grew up in Konawa, Oklahoma a town of 900 people, no stop lights, and a Sonic.. Grew up playing football and working on family farms. I went to East Central University to play football and finished by attending OSU for Construction Management and spent 4 years working as a Project manager for a bridge and highway construction company and recently found music and songwriting. Since then I have completed my first album and have gotten to play venues I never thought some small town hick from Oklahoma would get to play. It’s been a good ride so far. Hope you like my music!”

 

Så skriver Cody Barnett på sin hemsida. Han har nyligen släppt sin debutskiva. En EP med 7 st låtar fylld till bredden med klassisk countrymusik. På hemsidan finns även en intervju med Barnett.

 

”Cody Barnett may be a newcomer to the Oklahoma music scene, but you wouldn't know it by listening to his new album which dropped last week. I was impressed with the entire thing from start to finish. The songs offer enough variety and musical diversity to keep it interesting, while still having a cohesive feeling for the entire project. The players on it all are phenomenal at what they do, and Barnett's deep, soulful voice just commands attention. He's got that velvety richness while still being as smooth as good quality whiskey. From his voice, to the lyrics to the music, it all delivers. I caught up with him over the weekend to ask him a few questions about the album and his experience in the scene so far. Barnett only decided to pick up a guitar a couple of years ago, but has already made the jump from having a full time day job as an engineer to being a full time musician.

 

“Really I've only been playing for 2 years now, so music wasn't always something that I knew that I could lean back on. I had this job, I worked really hard as a career job, like most people. It was good money, a good stable career. But it was the same repetitive shit every day, I would wake up at 4:30 in the morning and I'd get back at 8 p.m. and I would do that 6 nights a week,” said Barnett. “I had a lot of cool shit, but I never got to enjoy it because I was always working. It got to the point where I felt like I was just working to pay for this stuff that sits in my garage. I didn't have time to go do anything or go have fun.”

 

Barnett started playing music with his friends around Ada, just jumping in and figuring it out. He was almost instantly bitten by the bug and went full steam ahead.

 

“I just started doing the acoustic thing, like I had never played in a band before. I think it was Christmas before last was the first time I ever played in a band. It was in Oklahoma City and from that point on it was just something I loved. I started writing songs and found a whole new way to express myself. It just lit a fire under me and I decided that I would rather do something that made me happy,” he explained.

 

Barnett was lucky enough to befriend Mike McClure early on and get to have his expertise and help with getting the album recorded, which was done at McClure's Studio, the Boohatch. Barnett says he got the best advice from Mac when he first came in to start recording.

 

Mac told me the first time I went into record, he said 'I feel like if you follow your dreams and do what you feel like you are supposed to do that good things will come, that's just how it happens.', and that's how I feel,” said Barnett.

 

The 7 song self titled EP was produced and engineered by Mike McClure and mixed by Trent Bell at Bell Labs. Along with Barnett on vocals and guitar, the players on it include Mike Mcclure on guitar, Caleb Shirtum on bass, Sevans Henderson on keyboard, Logan Webb on lead/rhythm guitar, Walton McMurray on drums and Kevin Foster on fiddle and dobro.

 

While Barnett might be new to music, all of these players have been on the scene for a while and are great at what they do. Together it all brings a great assortment of sounds and styles to the mix.

 

We're just kind of something new and different, as far as red dirt. Our band is full of different kinds of musicians, like Walt has a masters in jazz percussion and Webb is into heavy metal, then I'm kind of country and soul and when Shirtum plays with us he can play groovy or honky tonk,” said Barnett. “So really it's just about diversity. We all kind of create together and it's just a really good feel. I wouldn't want to be playing with anyone else honestly, they just bring the best out ,and we have fun. We don't stress out or worry about anything, it's a good time and good camraderie.”

 

When asked about his songwriting process, Barnett says he has to hear the music first before he can write a song.

 

“I'm not the best with the music part, like I can't just come up with it on my own. It's just surrounding myself with better players and then I'll hear a melody or riff that they have. For me it has to be the music first, whatever the music makes me feel will be what I will write,” said Barnett. “I write about coming into adulthood and having to figure out shit the hard way and trying to just go about things. Working until I figure it out. I just write about that and love and relationships, just life experiences.”

 

Mostly Barnett has been doing acoustic shows as he breaks into the scene, but they are working on booking more full band shows. He says the coolest thing he's gotten to do so far is play the Mercury in Tulsa, which was on his bucket list of places to play.

 

”My favorite part I guess is just the freedom and the avenues that it brings. It just doesn't feel like a job at all. By no means do most musicians make a lot of money doing it, if you're lucky enough to make a living on it, that's living the dream.,” said Barnett when asked what his favorite part of the job was. “It's just the happiness that it brings, that I can just express myself through lyrics and play music. I just love music.” (Källa: www.codybarnettmusic.com)

 

Lyssna på

 

Cody Barnett

https://open.spotify.com/album/6diSYPOIY0pOxgjVDX5elM?si=d93knap7Q3KMyxQ3K7s7OA


Ny spellista! (180905)

In the Circle’s Hot 30 🔥 for September 2018

Ny musik från bl.a.

Kristina Murray

Kimberly Kelly

Dillon Carmichael

Adam Hood

Justen Harden

John Hiatt

Shayze Zadravec

Cody Johnson

Joshua Hedley

Luke Winslow-King

The Pollies

 

Lyssna på

In the Circle’s Hot 30 🔥 for September 2018

https://open.spotify.com/user/larsmagnusnordin/playlist/6DV64iVn5mOiS4VKDUzVau?si=pjTKRiGRQjKsGq0HudoAPg


I'm done chasing down what everybody else is doing” (180904)

”Already an award-winning songwriter, having written hits for Chris Stapleton, George Strait, Jamey Johnson and Jake Owen, Kendell Marvel makes his solo debut with Lowdown & Lonesome, a concept album that blends his musical down home country and rock & roll roots.

 

Having written 9 out of 10 tracks on the album, Marvel flexes his writing chops and invites listeners on the familiar journey of heartbreak, vices and all points in between. “Gypsy Woman” paints the picture of a love that’s not chasing back while on the title track "Lowdown & Lonesome” Marvel sings about hitting rock bottom and drinking about it.  Lowdown & Lonesome is reminiscent of classical country greats Waylon Jennings and Hank Williams Jr. combined with the southern rock edge of the Allman Brothers and ZZ Top. “I wrote the song “Lowdown & Lonesome” with Keith Gattis and Randy Houser a few years back and we based the whole album around that track. The songs are real, they’re gritty- a combination of hurt-like-hell heartache and rowdy rebellion.”

 

Born and raised in Southern Illinois, Marvel began playing his first gigs at 10 years old. "My dad would take me out to bars, and I'd play old country covers," he remembers. "Dad would get free beer, and I'd get free pickled eggs or beef jerky. I was hooked."

 

The gigs continued as Marvel grew older. In 1998, he left his home in Illinois, moved to Nashville and began writing songs. During his first day in Music City, Marvel penned Gary Allan's first Top 5 hit, "Right Where I Need To Be.” Other hits followed, but Marvel never lost sight of the solo career he'd kicked off back in the Midwest. As his reputation as a songwriter grew, he continued hitting the highway on a yearly basis, crisscrossing the country —Alaska to Florida to the Virgin Islands — on his own solo tours.

 

Produced by Keith Gattis, Lowdown & Lonesome finds Marvel heading up an all-star band of sidemen and session players, including guitarist Audley Freed, drummer Fred Eltringham and harmonica icon Mickey Raphael. While the album is filled with musical heavyweights, the true stars are the songs themselves.  "I'm done chasing down what everybody else is doing," he says. "I did that for years, and this, this is something different.” (http://www.kendellmarvel.com/band)

 

Lyssna på

 

Lowdown & Lonesome

 

https://open.spotify.com/album/0O4rtMmKV65OEUYdr4Wp3o?si=v8jzn1TJRXGzC71gORzJ_Q

 


Virala succén Karen Waldrup har släppt en ny skiva (180830)

Ursprungligen från Mandeville, Louisiana, men sedan några år tillbaka hemmahörande i Nashville, började hon som 16-åring spela gitarr och skriva egna låtar. Nu har Karen Waldrup släppt sin nya skiva, ’Justified’

 

Skivan är ”an eleven song album featuring a fresh new country sound meshed with the soulful nostalgia of Waldrup’s home state of Louisiana.” (källa http://www.countrymusicnewsblog.com/karen-waldrups-success-is-justified/)

 

Karen Waldrup rör sig bekvämt inom den traditionella countrymusiken, även om hon de senaste åren även börjat musikaliskt experimentera med andra musikstilar. På liknande sätt som Taylor Swift så framgångsrikt har gjort.

 

Hon skriver nästan uteslutande allt sitt material själv och hennes texter handlar om kärlek, resor, hårt arbete och uppoffringar av olika slag. Hon spelar mest gitarr under sina konserter, men eftersom hon även spelar något så udda i country kretsar som saxofon så brukar hon även spela det ibland.

 

Karen Waldrup första album kom 2008 och sedan dess har det blivit ytterligare några album och singlar. I en intervju med www.axs.com berättar hon om sin nya skiva,

 

”I'm so happy with it. It's my dream record. I've wanted to make this record since I was a little kid. I finally got to make it. We spent all of 2017 working on it. It is my baby. I am so proud of it. The nice thing about the record is that we created this based on who I am as an artist, what my sound is, my Louisiana roots, all that. We did not make it specifically for radio. It is representative of who I am and what I sound like. That's what makes me the most proud. We stuck to the sound that is signature to me.”

 

Karen Waldrup har valt att främst nå ut med sin musik via sociala medier och är därför inte knuten till något skivbolag. Hon förklarar varför,

 

”I feel like right now is the easiest time to be an independent artist. If you look back even 20 years ago, you didn't have an iPhone where you could plug a microphone into it and upload it to Facebook, where you can get a million views for free. You didn't have this opportunity to reach out to people directly. Facebook Live has probably been the greatest gift to artists. To be able to communicate with people in real time is probably the best asset an independent artist has. They're sitting there with their family and they're connecting with you. Sometimes they have it plugged into their TV, and they have 20 people around watching. We have an opportunity through streaming and video content that I don't believe we ever had previously. The people that are doing that right now are leaders in that world. I think that I am a leader in the age that we're in. I didn't choose this. I didn't move to Nashville and think that I was going to be a viral sensation. I just started doing it because I heard a preacher in Brentwood, Tennessee, and he said, "The moment you take the burden off yourself to be important is the moment that you truly start living God's plan for your life, and what you're meant to do." I took that away that night and I stopped trying so hard to be important. I'm just going to play country music on the internet and connect with people and see what happens. Right when I heard that, my approach and my energy changed. I decided to play in a more organic and natural environment. I think people connect with that right now. It's unbelievable to know that 500,000 people in this world support what I'm doing and my art.”

 

Lyssna på

 

Justified 

 

https://open.spotify.com/album/7lIpVm1t01328PnQ551rRh?si=pdBeTZb1SqylhKE-cElAJQ




Stark comeback av Sarah White (180828)

I början på augusti släppte Sarah White sitt första album på över tio år, ’High Flyer’. Inspelningen av albumet gjordes i Montrose Studio i Richmond, Virginia, White backas upp av rutinerat gäng musiker, Daniel Clarke (k.d. Lang, Ryan Adams) på piano och keyboard, Charles Arthur på gitarr och Stewart Myers, som även producerat, på bas.

 

Rolling Stone skrev i juli att Sarah White är ”New Country Artists You Need to Know” och har beskrivit hennes musik som, ”Homegrown folk music with a dash of country twang and just enough rock & roll bite”. Jämförelsen med artister som Brandy Clark, Lucinda Williams eller varför inte Amanda Shires ligger nära till hands när jag lyssnar på hennes nya skiva. Det är lite country, lite rock, lite folkmusik, svårdefinierat med andra ord men det viktigaste är att det låter riktigt bra.

 

Sarah White föddes i Warrenton, Virginia, men flyttade som barn till Monroe County, West Virginia. När hon blev äldre återvände hon till Virginia och kom då i kontakt med musiker i staden

Charlottesville. Hon började spela i olika band innan skivbolaget Jagjaguwar, ursprungligen baserat i Charlottesville, släppte hennes solodebut 1997.

 

Sarah White har genom åren uppträtt både som soloartist och med band. Hon har öppnat för artister som Merle Haggard, Justin Townes Earle och Dave Matthews Band men kanske är det dags för att hon får ett eget stort genombrott nu när hennes nya album är ute.

 (https://www.sarahwhitesongs.com)

 

Lyssna på

 

High Flyer

https://open.spotify.com/album/5MRLzDeOjcuPiMOKNGkuil?si=RiLzDiklT-OTPLxrWKFrbQ


Pat Waters ”is the real deal!” (180820)

Pat Waters är född och uppväxt i en liten stad i Texas och hans liv och musik återspeglar hans bakgrund, starka familjevärden, hårt arbete och en lojalitet mot sina vänner.

 

Waters musikkarriär började som så många andra artister i Texas genom att han spelade på små scener runt om i staten. Han har tidigare släppt 9 album och nu har han precis släppt sitt 10:e ”Coming from a Texan”

 

Pat Waters är en country traditionalist med starkt fokus på honky-tonk musik. Waters personifierar vad amerikansk countrymusik handlar om-tydliga värderingar, enkelhet och djupa känslor. Pat Waters ”is the real deal!” Han har delat scen med många av countryns stora stjärnor som tex Merle Haggard, Loretta Lynn, Willie Nelson, Alan Jackson och Rhett Akins.

 

Lyssna på

 

Coming from a Texan

https://open.spotify.com/album/2KDuafNovkfFeKy5Fxu5JE?si=2wEdz-cDQASmLELQtaK59w


”Glasmire writes from experience — and his experiences have been many and varied.” (180818)

Mark Wayne Glasmire är en countrysångare och sing and songwriter som växte upp i staden Bethlehem, Pennsylvania. Kyrkan var en naturlig samlingsplats för den unge Glasmire och hans mamma var även medlem i kyrkokören. Som tioåring fick han sin första gitarr men det var först på high school som han lärde sig spela på den. Efter High School började Glasmire arbeta som byggnadsarbetare samtidigt som han försökte skaffa sig en musikkarriär.

 

Under 80- och 90-talet gav han ut flera egenproducerade skivor. 2009 gav han ut skivan ’Life Goes On’ och framgångarna med skivan gav honom möjligheten att spela och uppträda med andra countryartister som t.ex. Dierks Bentley, Roger McQuinn och Guy Clark. Glasmires sound är mycket influerat av The Beatles, The Eagles, Crosby, Stills, Nash and Young och hans sångröst har beskrivits som ”rich and warm as good whiskey”

 

Efter att ha prövat lyckan som låtskrivare och artist i Nashville bor han nu i Arlington, Texas. Där har han utvecklat sitt låtskrivande ytterligare och funnit sin egna personliga stil. Helt nyligen släppte han sitt nya album ’Can’t Be Denied’,

 

His songs and performances aren’t fashioned toward any particular demographic. Instead, Glasmire writes from experience — and his experiences have been many and varied.”

(Källa www.markwayneglasmire.com)

 

Lyssna på

https://open.spotify.com/album/4n1FnB1TM4Dp2bcUTpSqbD?si=Bl6s5pDlSh-dGYvFPSJmyA


Roanoke är redo för den stora Americana-scenen (180813)

”Swirling guitars and harmonica, plucky mandolin, and driving percussion dust the landscape of Roanoke's adventuresome sound."

- POP MATTERS

 

Roanoke är ett folk/Americana-band baserat i Nashville. Ledda av Joey Beesley och Taylor Dupuis på sång skapar bandet musik som bygger på stämsång och akustiska instrument med oförglömliga texter om lycklig och olycklig kärlek. Övriga bandmedlemmar är Zach Nowak, John Fiorentino, Kyle Breese och Roanoke använder sin medlemmars musikaliska kemi för att skapa ett unikt och fängslande sound, fullt av kulturella influenser och fängslande minnesvärda melodier.

 

Deras nya EP Where I Roam är ett modernt uppfriskande Americana-album som ändå tydligt bottnar i traditionell amerikansk folkmusik. Resultatet blir att deras publik sitter och lyssnar på backporch-berättelser i äkta Americana-anda. Roanoke har hittat en balans mellan berättande låtskrivning, modern pop och traditionell countrymusik. Med en starkt växande publik och energiska liveshow är de inställda på att göra ett rejält avtryck på Americana- och Folkmusik scenen.

 

Lyssna på

 

Roanoke

https://open.spotify.com/album/2HSI5hxhxkuzCCzxKxrtz2?si=gn84n6vpS5e0zbWZUiopag


”The Whole process was magic” Jason Eady om inspelningen av sitt sjunde album I Travel On (180812)

43 år gammal har Jason Eady några skivor bakom sig. Men det var först när han började arbeta med producenten Kevin Welch som han började göra sig ett namn inom singer-songwriter kretsar i hemstaten Texas.

Eady växte upp i Jackson, Mississippi där han som 14-åring började skriva egna låtar och spela på lokala klubbar och barer. Efter några år inom USA Air Force bosatte han sig Fort Worth, Texas (Steve Earles födelsestad). Där bor han nu med sin fru Courtney Patton, även hon singer/songwriter. Jason Eady är en duktig historieberättare och just texterna i sina sånger är viktiga för honom, 

"Even back in my early days of getting into music, I always cared more about the writers than the singers. I’d look up who’d written a certain song, and then go seek out more songs from that writers” En stor musikalisk förebild för Eady är Merle Haggard, ”I love the way that Merle Haggard wrote, sang, and made records. He covered a lot of musical territory in his albums over the years - from country to swing to jazz and blues - but in the end, they always sounded like Merle Haggard records." - Jason Eady (källa Rolling Stone)

 

Nyligen släppte Eady sitt sjunde album (då är skivorna som han släppt som duo med sin fru Courtney Patton inte inräknade) På nya albumet I Travel On är det första gången som Eady tagit med sig hela sitt kompband, Naj Conklin, Giovanni Carnuccio och Kevin Foster som han turnerat med de senaste året in i studion (plus att även musikerna Rob Ickes spelande dobro och gitarristen Trey Hensley förstärker på denna inspelning) Med hjälp av endast akustiska instrument har alla låtarna spelats in live i studion. Resultatet har blivit en skiva som ”feels so natural it should have "organic" stamped on its cover, and overflows with enough spontaneous energy to power a fleet of Ford pickups along with Eady's no-nonsense tunes” som en recensent så passande beskriver det.

 

”One of the best things about making this album is that it was all done live-just six guys with acoustic instruments sitting in a room together, playing these songs we'd been working out for a while on the road," har Eady sagt i en intervju med www.broadwayworld.com "Having Rob & Trey join us in the studio sparked a whole new fire to give it that spontaneous feel. The whole process was magic!”

 

Lyssna på

 

I Travel On

https://open.spotify.com/album/5CJsqWY2TcaoPEWfUyAGi0?si=ZOjTsA6LQISg8fkDxvgnwQ


”The majority of the songs come from personal experiences and just and observation of life as I know it" (180809)

The Mulligan Brothers började spela tillsammans för fem år sedan och har nyligen släppt sitt tredje album, Songs for the Living. På deras hemsida skriver bandet att albumet ”....brings joy and pleasure from dark songs about life, loneliness, death and spirituality”

 

Gruppen har producerat albumet själv, ”Recording and producing this album ourselves gave us the luxury of seeing the vision all the way through to the end without outside influences making us second guess ourselves," säger bandets sångare och låtskrivare Ross Newell

 

”There is a new confidence in this album and we are thankful for the great people who support us and gave us the courage to try something new. It is freeing to let go and create an album that we will enjoy playing on the road every night."

 

När The Mulligan Brothers fått frågan vilka deras musikaliska influenser är har det nämt artister som tex Kris Kristofferson, Bob Dylan, Tom Waits och Jackson Browne.

 

“The majority of the songs come from personal experiences and just and observation of life as I know it. I’ve incorporated some fiction (because) I think that’s where honesty can still exist. In fiction, it’s really wrapping yourself around a character and having them think and react or love or hate in a way that you do. That kind of allows you to feel real emotions while you’re performing that song every night.” avslutar Newell.

 

Lyssna på

 

Songs for the Living

https://open.spotify.com/album/3ElDSZf2H8cwfHDPdCOSpc?si=JfEYntlKTpqYt8d8z72fjQ

 


Delvis inspelad hemma i sin garderob(!), Drew Moreland har släppt sin debutskiva (180808)

Drew Moreland släppte sitt självbetitlade debutalbum den 1 augusti. Större delen av skivan är inspelad hemma i hans trailer i Marion, Texas. Moreland har hittat ett speciellt sätt för att få till sången på inspelningen. Han har nämligen gjort sångpåläggen stående i mörkret i en garderob endast iklädd kortbyxor, linne och med en stadig whiskey i ena handen. 

 

Enligt Moreland så hjälper whiskeyn honom att slappna av och hans sångröst blir på så sätt bättre. Han lider även vissa allergier som blir lättare att hantera med hjälp av whiskeyn. En något kontroversiell metod för att sätta sången, men knappast unik i countryvärlden. 

 

Texas Music Pickers har gjort en intervju med Drew Moreland.

 

Tell us a little bit about yourself.

 

Drew Moreland:  Hey, my name is Drew Moreland, and I’m a music addict...

Seriouly, though I’ve been singing and playing music since I was a kid.  Growing up, I always thought it would be great to play music for a living and tour with a band.  But, it wasn’t until recently, after overcoming some personal demons, that I felt like I had something to offer to the rest of the world with my songwriting and performing.

 

TMP:  Who would you describe as your musical influences?

 

DM:  When I was too young to pick my own music, my influences were great folk songwriters like Paul Simon, James Taylor, and Dan Fogelberg. In high school and college I listened to a lot of grunge rock and even got into shoegaze.  My transition to country probably started with Wilco.  Then, at the end of 2016 while guiding hunts in South Texas, I bought ALL of Turnpike’s albums on a friend’s recommendation.  For the whole hunting season, I listened to them in the truck on repeat, and was blown away by both the quality of the writing and the energy in the songs.  I had already been doing some writing with my brother-in-law Garland “Lee” Wenner and decided that if there was a scene where bands like Turnpike were gaining fans and selling out shows, that’s where I wanted to be.

 

TMP:  How would you describe your style and sound?

 

DM:  Man, it’s so hard to classify your own music.  First and foremost, my aim is to keep it all in the broader Country genre, or at least Americana.  But the style also includes blues, gospel, and southern rock. Most of the songs tell a story and still manage to have a catchy “hook” style chorus.

 

TMP:  We’re really digging the new self-titled album!  With this being your debut record, what are you hoping to accomplish with it?

 

DM:  Most of all, I’m stoked to release enough music at once that listeners can get a feel for the broad range of material I’ve written and have been playing live.  It’s hard to showcase that with just a couple singles.  My hope is that this album will convert casual listeners into hardcore fans.  I also feel like it’s hard for the industry to take an artist seriously before they release a full length album.  Maybe this will open some more opportunities to us, only time will tell.

 

TMP:  I understand that there was an interesting recording process with this album.  Could you expand on where and how you recorded it. 

 

DM:  Sure.  Before releasing my last single, I decided to buy my own studio gear and start tracking my own material so it would cost less than having to pay a studio do it all.  “Bench Seat Revival” was the first song I tracked and edited myself before ultimately sending to a studio (BGM) for mixing and mastering.  It was kind of a trip to see something I produced do so well on the Texas music charts.  It worked so well, I decided to do the same thing for this album.  I tracked and edited the Vocals, Drums, Bass, Acoustic Guitar, and a few others in the single wide trailer where I live.  On the last day of tracking, it was pouring down rain and I was worried about the noise bleeding onto the vocal tracks.  Instead of waiting for the rain to stop, I decided to just put a mic outside, record the rain, and actually put it in the song (North Wind) and it came out great.  I sent the tracks I had to BGM where we brought in some studio musicians to add fiddle, telecaster, and more steel guitar to the record.  Bill Green did a great job with mixing/ and producing.  And the mastering was done by a good friend, Aaron Patterson in Comfort, TX.  Side note: Aaron and I played in a rock band together back in 2007, Tongue Tied Lighting.

 

TMP:  If you had to pick just one song from the album, which song are you the most proud of?

 

DM:  I’m proud of different songs for different reasons.  As far as pure songwriting goes, I am most proud of “Prayer of an Outlaw”. Then, for being a song that captures something universal and hopefully will have a wide appeal to potential fans, “You Call it Texas, I Call it Home” is the winner in my book.  That one was a 3 way collaboration between Garland “Lee” Wenner, Matthew Parker, and myself.  Since it hasn’t been released yet, only time will tell if it lives up to the high expectations.

 

TMP:  What’s your favorite thing to eat/ do while on the road?

 

DM:  I like trying new BBQ restaurants every chance I get.  And I keep my fishing pole in the van to kill time while we stopped in new towns.

 

TMP:  What does the rest of 2018 look like for Drew Moreland?

 

DM:  Once Bench Seat Revival comes off the chart, we have the next couple of radio singles lined up and ready to release.  I can’t wait to see how they do and how fans react to the new material.  In the meantime, we’ll keep traveling around the state and playing 3-4 shows a week.  Then, usually around the end of year we take a small break and I have a chance to finish up songs that I’ve been working on.

 

TMP:  Is there anything else you want listeners to know?

 

DM:  It still blows me away that people like our material and come to our shows.  Thanks for listening, and I hope to meet you the next time we play in your town!

 

http://www.texasmusicpickers.com/artist-spotlight-drew-moreland-song-premiere/

 

Lyssna på

 

Drew Moreland

https://open.spotify.com/album/2W2PhuRRCRGm39bQ7VuWxf?si=3sAkVq2QQhOK3bcZMlQUIg

 


In the Circle’s Hot 30 🔥 For August (180806)

In the Circle’s spellista för augusti. Ny musik från bl.a. 

Landslide

Elin Enderlin

Jamie Lin Wilson

Sarah Hobbs

George Shingleton

Stetson Walker

Jason Nix

Jeff Przech

Band of Bandits

Karen Waldrup

 

https://open.spotify.com/user/larsmagnusnordin/playlist/1mxjJAuXDV6bpURJuv4AE4?si=dfV2U9i0SLWbdlDsCxCAcw

 

 

 


Cody Jinks nya skiva är släppt. Blir det han största framgång hittills? (180729)

Cody Jinks nya skiva ’Lifers’, hans första på skivbolaget Rounder Records, har redan blivit en stor framgång. Trots att Jinks har en relativt kort historia inom countrymusiken, eller Outlaw Countryn som många tycker är den mer passande beskrivningen på Jinks musik. Även om Jinks inte själv ser sig som någon Outlaw.

”I don’t know any real outlaws, I pay my taxes.” sa Jinks nyligen i en intervju med Rolling Stone. 

 

Cody Jinks växte upp i Haltom City, Texas. Som 16-åring började han spela gitarr och  ganska snart bildade han ett heavy metalband. 1998 blev han sångare och gitarrist i ett trash metalband från Forth Worth, Texas. Bandet Unchecked Aggression bröt upp 2003 och Jinks tog då ett uppehåll från musiken. 2005 började han spela igen men då hade han fastnat för Countrymusik istället. Första skivan i eget namn kom 2008 och sedan dess har det blivit 7 album (nya ’Lifers’ inräknad) och en EP.

 

Cody Jinks är en traditionalist ur flera avseenden. Hans råa, vildvuxna och hemvävda country ligger nära ikonerna —Waylon, Willie, Kris, Merle och Cash. Hans barriton (som näst intill är ett måste i denna genre) är precis så djup och tät som den ska vara. Texterna handlar om välkända och klassiska ämnen inom country and western. Sentimentala öldoftande ballader, sånger om whiskey, honkytonks, förlorad kärlek och betydelsen av den närmaste familjen. Cody Jinks missar inget. 

 

Lyssna på

 

Lifers

https://open.spotify.com/album/2Fu8BtCLlHIQSJmTjHyGz7?si=WIKUfAQrSxu4KvscYlMw0w


3 år efter att William Prince debutskiva släpptes i hemlandet Kanada släpps den nu i resten av världen (180728)

William Prince tillbringade sina första år i en liten stad norr om Winnipeg. När han var 5 år gammal flyttade familjen till indianreservatet Peguis First Nation vid stranden av Lake Winnipeg.

 

"I didn't even know what a reserve was. I didn't even really know we were Aboriginal people," har Prince sagt i en intervju. "My dad brought us back to Peguis and said, 'this is where you're from. This is where your family comes from.”

 

Prince anfader är nämligen den legendariske Saulteaux Chief Peguis som var ledare för Ojibwei indianerna som bodde runt Lake Superior och Lake Winnipeg under första delen av 1800-talet. Förutom att introducera Prince till hans rötter så var det även hans pappa som väckte intresset för musik. Pappan arbetade extra som DJ och åkte runt på olika danstillställningar och spelade countrymusik. Prince växte upp med musik från artister som bla Merle Haggard, Charley Pride, Willie Nelson, Kris Kristofferson och Hank Snow men framför allt Johnny Cash.

 

"Tennessee Flat Top Box is the reason I learned to play guitar, my dad used to play that riff all the time." - William Prince

 

Debutalbumet ’Earthly Days’ spelades in under ledning av producenten och samarbetspartnern Scott Nolan under 10 intensiva dagar 2015. Men det är först nu som den släppts utanför Kanada via skivbolaget Glassnote Records. Och även om inspelningen gick snabbt så hade Prince i över 10 år samlat material till skivan. Som ett led i nylanseringen av skivan har Prince varit i Nashville och tagit hjälp av framgångsrike producenten Dave Cobb för att spela in singeln ’Breathless’.

 

Lyssna på

 

Earthly Days

https://open.spotify.com/album/67TK0wUSxJZGA5grMQAVXM?si=ZyhMzFKOQO-M0lja0O3caA



Lori McKenna briljerar på nya albumet ’The Tree’ (180724)

Lori McKenna har under många år kombinerat en solokarriär med att samtidigt skriva hits åt andra artister. Hemma i Stoughton, Massachusetts har hon bl.a två Grammys på prishyllan. 2016 vann hon i kategorin Best Country Song för sången ’Girl Crush’ som Little Big Town hade en stor framgång med. 2017 vann hon i samma kategori med sången ’Humble and Kind’ som blev en listetta med Tim McGraw. McKenna har även släppt en egen version av sången och den fanns med på albumet (den släpptes även som singel) ’The Bird and the Rifle’ som kom i juli 2016. 2017 blev hon den första kvinnan i ACM Awards 52-årige historia som fått mottaga priset för "Songwriter of the Year".

 

Lori McKennas nya album ’The Tree’ är hennes elfte i ordningen. Sångerna på föregångaren ’The Bird and the Rifle’ utgick från en och samma karaktär som genomgick olika skeenden i livet, dock med samma tema, spruckna relationer. På nya albumet är familjen det huvudsakliga gemensamma temat.

 

Återigen har McKenna valt att samarbeta med producenten Dave Cobb. Tillsammans har de gjort ett album som inte oväntat lyfter fram hennes storhet som låtskrivare. Men hon får även visa vilken bra sångerska hon är och hur hon själv på ett enkelt, ärligt men känslosamt sätt kan framföra sina egna sånger.

 

Detta är Americana när det är som starkast och skörast på en och samma gång!

 

Lyssna på 

 

The Tree

https://open.spotify.com/album/2Jv8rT6pudH0eIlgu90zKm?si=7jgWX96pRj6ur1sUDVDCQw


17-årige Ryhan Sinclair imponerar i sin skivdebut (180721)

Ryhan Sinclair har precis släppt sitt debutalbum ’Barnstormer’. Skivan är inspelad dels i Sinclairs hemstad Lexington, Kentucky, och dels i Nashville, Tennessee. Hon har, helt eller delvis, skrivit alla 14 låtar på skivan och även varit med och producerat. Hon har en bakgrund som sångerska och låtskrivare i gruppen All The Little Pieces med vilka hon gett ut tre skivor. Musikaliskt har hon förflyttat sig från indierock på All The Little Pieces första skivor till traditionell country och utpräglad Americana på sin solodebut. En av hennes stora influenser till ’Barnstormer’ är albumet ’Trio’ som kom 1987.  Albumet där de tre legenderna Emmylou Harris, Dolly Parton och Linda Ronstadt sammanstrålar på en akustisk inspelning som blivit klassisk. Och just den akustiska inspelningen har påverkat Rhyan Sinclair arbete med sin nya skiva.

 

I write with an acoustic guitar and some of the songs tend to translate better that way. Sometimes, though, twangy telecasters and an electric sound work better, so it just depends on what the song calls for. The whole Trio album is acoustic and that was a huge inspiration. I think the bluegrass instrumentation of that inspired the more acoustic songs.” (Källa www.theboot.com)

 

Att på ett ärligt och trovärdigt sätt förmedla känslor, bra och dåliga,  är viktigt för Sinclair.

 

I hope people know that I can be counted on to share raw emotions, whether it’s heartbreak or joy, I just want it to feel as real and intimate to someone listening to the album as it felt to me when I wrote it.”

 

“My hope is that these songs will speak to people on a soul level. I think it is such a liberating thing when you hear a song that understands you and what you’re going through. That’s always my goal.” (källa www.theboot.com)

 

Det är en rakt igenom imponerande solodebut som Rhyan Sinclair släppt ifrån sig. När jag lyssnar på ’Barnstormer’ kommet jag osökt att tänka på kvinnliga artister som Maria McKee, Dolly Parton, Linda Ronstadt, Emmylou Harris och Norah Jones som Sinclair uppger har inspirerat henne. Men även på Americana-sångerskor som Erin Enderlin, Lori McKenna och Kayla Luky. Men det som imponerar mest och som faktiskt är anmärkningsvärt är att hon släppt ifrån sig detta album innan hon fyllt 18 år!

 

Lyssna på

 

Barnstormer 

https://open.spotify.com/album/7len92Qg0s97fR6K39AVX9?si=ZGbn6GlqRgmJESDuAMwz6w

 

 


Paul Cauthen, en ny stjärna på Americanascenen (180716)

När Paul Cauthen sjunger så är det bara konstatera att han har ett väldigt speciellt uttryck. Många vill jämföra hans röst med Elvis, Waylon Jennings eller kanske speciellt Johnny Cash. Just jämförelsen med Cash är oundviklig när jag lyssnar på hans senaste EP, ”Have Mercy”. Uppföljaren till hans debutplatta ”My Gospel” som släpptes 2016.

 

Bakgrunden till Cauthens speciella sångröst är både en intressant och fascinerande historia. Paul Cauthens farfars bror var präst hos the Church of Christ i Tyler, Texas och tillsammans med sin familj deltog den unge Cauthen ofta i gudstjänsterna. Cauthens farfar, Jim Paul (tvillingbror till församlingens präst) ledde kören under gudstjänsterna. Församlingen tillät varken elektriska instrument eller förstärkare så Jim Paul fick utveckla en speciell sångteknik för att hans röst skulle höras i kyrksalen. Förutom att Jim Paul lärde Cauthen den speciella sångtekniken så delade han även med sig av de sånger och psalmer som kören sjöng under gudstjänsterna. Cathuens mormor lärde honom också att läsa noter. Farfar Jim Paul hade växt upp i Lubbock, Texas och hade lärt känna Buddy Holly och Sonny Curtis. Han älskade även countrymusik och hade en gammal Gibson som han lärde sitt barnbarn att spela på. När Paul Cauthen var 18 år blev han arresterad för droginnehav och fick en villkorlig dom. Cauthens bekymmer med rättvisan var inte över och efter ytterligare några domar hamnade han i fängelse. För att få tiden att gå i fängelset och för att kunna hålla sig undan dåligt inflytande från andra intagna drog han sig undan och började skriva sånger. Då han inte fick tillgång till någon gitarr fick han istället förlita sig till den sångteknik som hans farfar hade lärt honom. Hans röst fick bli hans instrument. Efter att staten Texas släppt honom fri åkte han till San Marcos för att börja college. Det funkade inte så istället började han ägna sig åt musiken fullt ut.

 

2010 bildade han tillsammans med kompisen David Beck gruppen Sons of Fathers. Gruppen hittade snabbt en publik bland anhängare till folkmusik och Americana. Efter två skivor kände Cauthen att han ville vidare på sin musikaliska resa och flyttade till Dallas. På plats i Dallas varvade han att skriva egna låtar med ett en osund stor konsumtion av alkohol. Han slog sig ihop med Beau Bedford and the Texas Gentlemen och 2016 släppte han sitt hyllade debutalbum ”My Gospel”.

 

Den 22 juni släpptes Paul Cauthens nya EP ”Have Mercy”. En skiva som tar vid där ”My Gospel” slutade,

 

This EP is my glue from My Gospel to where this is going to move. It’s David Bowie put on his boots, went down to Austin and lived for two years kind of record” (Källa: https://noisey.vice.com)

 

Då en EP med sju låtar känns relativt kort är det en liten tröst att det redan nu är officiellt att Paul Cauthens nästa EP kommer släppas i februari 2019.

 

Lyssna på

 

Have Mercy 

 https://open.spotify.com/album/78P4MetycSgEkfajofpxY7?si=P2PTwpkKTyKMHa1es3sWlg


I väntan på att deras tredje studioalbum ska bli klart har Jamestown Revival släppt en liveskiva (180714)

Jamestown Revival bildades som en duo 2010 av kompisarna Zach Chance och Jonathan Clay. De växte upp tillsammans i staden Magnolia, Texas. Namnet Jamestown Revival hämtade de från en av det första bosättningarna i Amerika, Jamestown. Deras musik är en mix av Southern country, Americana och Western rock music. De har inspirerats av musikaliska historieberättare som Louis L'Amour, Willie Nelson och John Prine.

 

Deras första album kom 2014 och uppföljaren släpptes två år senare. Debutalbumet ”Utah” hämtade sitt namn för den plats i Wasatch Mountains i Utah där inspelningen av albumet gjordes. Bandet flyttade in i en enslig stuga och använde minimalt med inspelningsutrustning för att få fram det unika sound de ville ha.

 

Ett tredje studioalbum håller på att spelas in med planerad release till hösten. I väntan på att det nya albumet ska bli klart har bandet släppt en liveskiva. Inspelningen är gjord i samband med en konsert i Coronet Theatre i Los Angeles. Låtarna är hämtad från de första albumen plus en och annan cover.

 

Lyssna på

 

Live From Largo at the Coronet Theatre

 


Klassisk Country från Louisiana. Sara Douga har släppt sitt debutalbum (180712)

Sara Douga bor i Lafayette, Louisiana med man och barn. Hon växte upp i en liten stad långt ute i skogen och henne kärlek till naturen har tydligt präglat hennes låtskrivande. Hon började skriva egna låtar redan när hon var 8 år gammal och under sin uppväxt lyssnade hon mycket på bluegrass och traditionell country. Hennes stora influenser är Dolly Parton, Alison Krauss och Dixie Chicks. I våras släppte hon sitt debutalbum Boots, Bras & Drawers som spelades in Nashville.Hon har skrivit alla låtar och även producerat själv. Hon är en utmärkt sångerska och hon levererar klassisk traditionell country av den gamla skolan.

 

Lyssna på

 

Boots, Bras & Drawers

 

https://open.spotify.com/album/2saP3zE1mGYoMjhGWJOmcf?si=Gr8x9Nx6Su-LpiwKi_Nu2g


In The Circle's Hot 30 playlist 🔥for July (180710)

In The Circle's Hot 30 playlist 🔥for July New songs from with among others

Tanner Fenoglio, The Wild Feathers, Colter Wall, Jason Eady, The Jayhawks , Gin Blossoms, Jesse Daniel, Drew Moreland, Paul Cauthen, Robynn Shayne and Carolina Story.

 

To listen,  

 

https://open.spotify.com/user/larsmagnusnordin/playlist/5LBmXBgZIeuo49jWytBaUC?si=LwTq3EFqSTe8YJIM2k9z9A


Gin Blossoms är tillbaka med en ny skiva som redan räknas som en av de bästa i deras skivkatalog (180708)

I början på 90-talet var Gin Blossoms ett av mina absoluta favoritband. Albumet New Miserable Experience kom 1992 och innehöll klassiska låtar som “Hey Jealousy” och “Found Out About You” som spelades flitigt i min ungkarlslägenhet. Nu har det Arizonabaserade bandet släppt ett nytt album, Mixed Reality. Det första sedan 2010. Albumet är producerat av Don Dixon och innehåller 15 låtar som alla bär Gin Blossoms speciella prägel, inklusive sångaren Robin Wilsons oefterhärmliga röst och gitarristen Jesse Valenzuelas omisskännliga gitarrsound. Albumet har fått strålande recensioner och benämns tom som ett av det starkaste i gruppens skivkatalog.

 

Bandets gitarrist Scott "Scotty" Johnson berättar i en intervju om genombrottslåten ”Hej Jealousy

 

”Our label thought ‘Hey Jealousy’ was going to be the hit and the breakthrough song for the band. We spent a whole year trying to get attention for that song. We even played it on ‘Letterman’ the first time we were on, and it just didn’t work, so the label wanted us to move onto ‘Mrs. Rita’ and then suddenly it hit in Los Angeles first, and that was where it first started getting airplay. They called it a recurring single because it would drop off the Top 100 and then it would come back, and that’s such a rare thing. Usually when a song is off, it never comes back, but that song kept coming back. Then it would get added to more rotations; I can’t really remember the highest it charted but it went to No. 1 on one of those alternative indie charts or one of those crazy charts they had back then. So that was what was really interesting about that song: It would go away and come back and it lasted a long time. It really had legs.”

 

Han fortsätter berätta om nya albumet,

 

It’s coming out on June 15 and we’re really excited about it. We’ve had it in the can for a while and, to be honest with you, it just took a while to figure out a label and this and that. It takes a minute to get it going, but yeah, we are all really excited to finally have it out. It’s been a while. I think it’s been seven years since our last album. “Did you know our producer passed away? John Hampton, the guy we did all of our stuff with. So we had to find another guy. We ended up going with Mitch Easter and Don Dixon, the guys who did those first couple of REM records and also Marshall Crenshaw, so it just seemed like a good fit for us. They seemed like our kind of guys, know what I mean?”

 

Källa: https://www.njarts.net/pop-rock/gin-blossoms-preparing-for-another-crazy-summer-with-new-album-and-lots-of-shows/

 

Lyssna på

 

Mixed Reality

https://open.spotify.com/album/3F6o6qtcOJVPMHDXPwQoXK?si=mYyhWgVRS22IjXx654oGxg

Gin Blossoms


The Wild Feathers har släppt sitt tredje album ”Greetings from the Neon Frontier” (180706)

Countryrock-bandet The Wild Feathers har precis släppt sin tredje skiva ”Greetings from the Neon Frontier”. Bandet bildades 2010 i Nashville, Tennessee, av Ricky Young, Joel King och Taylor Burns, som alla tre hade varit sångare i andra band. Aaron Spraggs spelade trummor i originaluppsättningen men ersattes 2011 av Ben Jarvis Dumas. Bandets självbetitlade debutskiva släpptes sommaren 2013 och i mars 2016 kom uppföljaren ”Lonely Is a Lifetime”.

Nedan följer ett utdrag från en intervju med bandet som www.wideopencountry.com publicerad i juni.

 

On Greetings From The Neon Frontier, Nashville’s The Wild Feathers embrace their country-tinged roots without losing their flair for rocking rhythms and desert-swept ambiance. The ten-tracked new album finds the four-piece outfit right in their sweet spot—delivering a hodgepodge grabbag highly-influenced by the timeless music of the ’60s and ’70s as well as their adventures out on the road as a touring band.

 

The Wild Feathers, made up of vocalists Ricky Young, Taylor Burns, Joel King and Ben Dumas, unabashedly lean on their record collections for inspiration in style and tone. You see as much in the band’s affinity for covers of classics on their laidback “Truckstop Series.” With everyone from Guy Clark and Bob Dylan to The Allman Brothers Band and Faces, the band seemingly has no limits on where they draw music inspiration. Naturally, that trickles down into their own catalog.

 

With Greetings From The Neon Frontier, the band had more than its fair share of songs to choose from. With Young, Burns and King all throwing individually written songs, along with a mix of co-writes from the band collectively, they had upwards of 50 on the table for the studio album. “It’s a blessing and a curse,” Burns tells Wide Open Country. “When we were trying to narrow it down to 10, it was a difficult process. Sometimes too many options can lead to paralysis by analysis.” Though the filtering process can take a bit longer, Burns and company found the right puzzle pieces to make Neon Frontier a lean, vibrant and radiant album about the highs, lows and in-betweens that make up life on the road and being in a band.

 

Primarily recorded in two weeks in late September and early October, the quartet was once again joined by producer Jay Joyce (Eric Church, Brothers Osborne, Little Big Town) on Neon Frontier, the band’s third full-length album and follow-up to 2016’s Lonely Is A Lifetime and 2013’s self-titled debut. It also marks as the third time The Wild Feathers worked with Joyce at the helm of the project. “What we love about Jay is that he kind of becomes the fifth member,” says Burns. “He’s hands-on, but he’s not super intrusive. We have this implicit trust in him. He gets what we’re saying without having to explain it too much. We’ll tell him what the vibe of a song is and he’ll get it without us having to belabor the point.” Joyce’s ability to think like a band member as well as producer is a fine line to walk. His ideas often spark the band’s run of jams and extended outros while never going overboard or staying too long…

 

...“We don’t even really consider ourselves good harmony singers,” says Burns. “We kind of have their Keith Richards or Rick Danko approach. It’s more based around character than precision. But I think because we’ve played and written all these songs together, we just know one another’s vocal range. Then we look in the song and figure out where it’s best suited”...

 

...Standout track “Wildfire” sets up to be one of the band’s finest moments to date. With tender harmonies and a “Tequila Sunrise” vibe, “Wildfire” is like a stroll in the early morning out in the desert. It’s filled with self-reflection and solitary wanderings where the trio of Burns, Young and King all take on a verse and meet up on the sun-soaked chorus. “We were kind of at this crossroads in our lives,” says Burns. “The guys just had had kids and we were trying to write for the record. It’s a reflective song about us being out on the road.”...

 

... Though all from Texas and Oklahoma, the band holds an affinity for the sprawling deserts of California and the open west at large. Undoubtedly, the first offerings of early alternative country by the likes of The Byrds, Flying Burrito Brothers, The Eagles and the like bleed into their sometimes desert-toned palette…”

 

Lyssna på

 

Greetings from the Neon Frontier

https://open.spotify.com/album/2NahpxkT0PzNlsNobNpXeC?si=x1QgZI01R3OrY9WQlCumMQ


Red Dirt Music-ikonen Cody Canada har släppt ett nytt album med sitt band Cody Canada and the Departed

Cody Jay Canada eller bara Cody Canada som han är mer känd som växte upp i Pampa, Texas. När han var fyra år gammal följde han med sina föräldrar på en konsert med George Strait och dagen efter önskade han sig en gitarr. Men det var först när han var åtta år som han började spela gitarr. 1994 var han med och startade rock/alt countrybandet Cross Canadian Ragweed. De stora influenserna för det nya bandet var Outlaw Country men även den tidens stora rockband som Pearl Jam och Nirvana. CCR var stora pionjärer inom det som kallas Red Dirt Music och har satt stora avtryck hos många av dagens sångare och band på Texas musikscen. Bandet splittrades 2010 och istället tog Canada då rollen som sångare och gitarrist i det nystartade bandet Cody Canada and the Departed. Nu har Cody Canada and the Departed släppt sitt nya album som fått titeln ”3”. Fans till Ragweed kommer känna igen mycket av soundet på "3”,

 

"This record sounds like Cross Canadian Ragweed between 2002 and 2006, and it goes back to the way I originally started writing songs. It’s observational writing. I was inspired by the bad news on the television. The good news, too. I was inspired by falling in love all over again with my wife, by watching my kids go through life, by politics, and by the modern world." - Cody Canada

 

Canada and the Departed har arbetat tillsammans med Oklahomabaserade producenten Mike McClure på nya skivan. McClure var även producent på flera av Ragweeds album.

 

"I've been following Mike since I was 16 years old. I remember the first time I ever watched him play a show, and I thought, 'I want to do that.' When I started the Departed, I wanted it to sound different from what I'd done before, so I didn't bring him into the fold at first. It's good to have him back as producer. I feel like have all the elements we need now." - Cody Canada

 

Albumet har spelats in under de korta perioder som bandet inte varit ute på turne’ det senaste året. Bandet har även försökt spela in albumet på samma sätt som de genomför sina livespelningar. Cody Canada avslutar,

 

I'm a fan of love. I love my wife, who I've been with for 20 years. I love my kids. I love my friends. These songs come out of the good times and the bad times, but the recurring theme of this thing is me finding my happy area. I've finally found comfort in who I am. My band's where it needs to be. I don't need to fight it."

Källa www.newsok.com

 

Lyssna på

3

https://open.spotify.com/album/7MO4f0EXSsa2yI9mls3ync?si=JdJOLSdLQkaAIevBzuUgrg