Jesse Daniels tuffa uppväxt och hårda liv har präglat låtarna på hans debutskiva (180628)

Jesse Daniel kommer från den lilla staden Ben Lomond som ligger efter Highway 9 i Kalifornien. Daniel växte upp under svåra förhållanden och efter föräldrarnas separation blev det ännu kärvare tider för Daniel och hans bror. För att få pengar till mat hjälpte de sin mor att leta efter metallskrot på den lokala soptippen. Metallen såldes sedan på loppmarknader. Tillvaron var en ständig kamp och speciellt vintrarna var långa och kalla i den ombyggda ladugården som familjen kallade sitt hem.

 

“I learned at an early age what it meant to work hard, and to endure” - Jesse Daniel

 

Daniels far var en begåvad musiker och låtskrivare som tidigt hade ingjutit vikten av musik hos den unge Daniel. I musiken hittade han en form av fristad från det kaos han växte upp i och det var i punken som Daniel kände sig mest hemma. 

 

“I felt like there was a group of people who understood what I carried around on my shoulders… and they were just as pissed as I was.” - Jesse Daniel

 

Daniel spelade i flera punkband och livet som musiker ledde in honom på en väg med en stadigt ökande konsumtion av droger och alkohol. Han hoppade av gymnasiet för att kunna spela musik och drygade ut kassan med enklare jobb.

 

“I was so lost…I became a garbage can. Any drug I could get, I’d take, until I found heroin. After that it was a wrap, that’s all I wanted to do. I started getting arrested and missing shows, to the point where I sold my drums just not to get sick. I traded everything for nothing.” - Jesse Daniel

 

De närmaste åren skulle bli en serie av inskrivningar på rehab, fängelsestraff och hemlöshet. Texten till Soft Spot (For The Hard Stuff) från hans självbetitlade nya album handlar om hans upplevelse av att inte kunna leva utan de droger som sakta med säkert ledde honom mot en för tidig död.

En kväll på väg hem till det billiga och sjaskiga motell som för stunden var hans bostad gick han förbi en grupp äldre hemlösa som satt framför en TV-affär. De satt och tittade på en TV-skärm som fanns i skyltfönstret, det var ett Rock & Roll band som spelade i ett musikprogram. “They’re pretty good!” sa en av de hemlösa och när Daniel tittade närmare såg han att det var hans far som spelade i bandet! Daniel fortsatte till sitt motellrum och när han kom in i foajén skrällde en TV i bakgrunden. Det var reklam för en CD-samling med klassisk country och Buck Owens spelade Act Naturally.

 

“I was mesmerized… Nobody else was interested, but it shined this little bit of light into my dark world. I held on to that.” - Jesse Daniel

 

Några år senare, när Daniel befann sig på en rehabiliteringsklinik i Oakland, Kalifornien, hörde han någon som spelade en Hank Williams melodi i ett av de andra rummen.

 

”I had just enough in me to sit in a chair and listen to this guy. I didn’t know play. I told him I wanted to play like him and he said, ‘Why don’t you?” - Jesse Daniel

 

Det var dags att göra en förändring. Detta var den slutliga händelsen av många som hade planterat fröet i Daniels hjärna om att börja skriva låtar. Många år av vilsenhet ledde till insikten för vad han velat göra hela tiden. Daniel gick till en pantbank och köpte en Fender för 50 dollar och började skriva låtar. Han satte ihop ett band och började spela på barer och klubbar. Ganska snabbt började ryktet gå om hans energisk musik och liveframträdanden.

 

“One of the biggest rewards so far has been the opportunity to make new friends and share the stage with other musicians I admire.” - Jesse Daniel

 

Jesse Daniel har hämtat inspiration till sin musikkarriär från Buck Owens uttryck, ”The harder I work, the luckier I get.” Med blod, svett och tårar både från sitt tidigare trasslig levene och nuvarande mer ordnade liv har Daniel varit med och co-producerat sitt självbetitlade debutalbum. Han spelar många instrument själv, inklusive alla trummor, slagverk och gitarrer. Låtarna på albumet anknyter till Daniels karaktär och liv och tar med lyssnaren genom sångarens liv, smutsiga realism och anekdoter med glimten i ögat.

 

“To me this album embodies my journey. I’m grateful to be here, and I’m trulyproud of this record. If my story can help anyone going through a struggle of their own, I’ve done my job and paid it forward. Now the real work starts.”        - Jesse Daniel

 

(källa https://www.jessedanielmusic.com/bio/)

 

Lyssna på

 

Jesse Daniel 


"We left the blues out this time, and there's more light through the window." Jeffrey Foucault om sin nya skiva `Blood Brothers´ (180626)

Jeffrey Foucault är en sing and songwriter från Whitewater Wisconsin. Han skivdebuterade 2001 och har sedan dess satt tydliga avtryck inom Americanamusiken. Han har sedan skivdebuten turnerat intensivt i USA, Kanada och Europa. En ny europaturne´ är planerad med start i augusti men tyvärr inga spelningar i Sverige. Foucaults nya skiva Blood Brothers är uppföljaren till skivan Salt as Wolves som kom 2015. Nytt är att till denna skiva har Foucault utökat sitt band med Eric Heywood (Pretenders) på pedal steel. Det har satt en ny tydlig prägel på Foucaults musik.

På sin hemsida berättar Foucault själv om nya skivan.

 

BLOOD BROTHERS is my 6th solo record in 18 years on the road. We returned to Pachyderm Studio in Canon Falls, Minnesota, in the middle of a tour. Tape reels rolling, ghosts convened, everyone taking their meals together at the long table, laughing, working. To the band from Wolves we added old friend Eric Heywood on pedal steel, so that this time we have essentially both versions of my longtime road band in one room together: Bo Ramsey in your left speaker, Eric Heywood in your right, Billy and Moses top dead center. What is commonly referred to as an embarrassment of riches, one hundred and fifty years on the road between us. We left the blues out this time, and there's more light through the window.
What we came up with is reverie: the collision of love and time, the almost palpable sense of dislocation on waking from a strong dream, or the sharp stab of knowledge attached to the smell of woodsmoke, or perfume. Every one of these songs tells a story, but through a frame, like a portrait. My story, your story, either one. I invite you to hear them.”
(källa https://jeffreyfoucault.com

 

 

Lyssna på

 

Blood Brothers

 


Brent Cowles imponerar i sin solodebut (180620)

Brent Cowles började att uppträda i den kyrka i Colorado Springs där hans pappa var pastor. Och även om han gick i kyrkan flera gånger i veckan anser han själv att han inte är speciellt religiös. Däremot fick musiken tidigt en stor plats i hans liv.

 

“Music can touch the soul, and my church is a cold beer while fishing.” - Brent Cowles

 

Som 16-åring blev Cowles frontfigur i bandet You Me & Apollo. Som 18-åring gifte han sig och ett år senare var han skild. Det hände mycket under Cowles sena tonår med andra ord. För något år sedan splittrades You Me & Apollo och nu har Cowles släppt sin solodebut ”How To Be Okey Alone”. Musiken har liknats med the Avett Brothers och Alabama Shakes och texterna tar upp klassiska ämnen som kärlek, smärta, hopp, samhörighet och som titeln på skivan antyder ensamhet. I en intervju med www.parade.com förklarar Cowles om bakgrunden till titeln på albumet.

 

”How To Be Okay Alone’ was something I wrote in a notebook with the intention of making a list. How do I find contentment without relying on other people to provide it for me? The list never happened, but I found that line written in my notebook months later and it stood out to me. That’s when I made it the album title. I feel like I still haven’t figured a damn thing out, but I do know that I’m lucky to be surrounded by friends and family. I try not to rely on them for my happiness, and just appreciate their love and support.”

 

Albumet spelades in på bara sex dagar. Cowles förklarar hur det påverkade inspelningen och det slutgiltiga resultatet.

 

”We did 95% of the recording in six days in Yucca Valley, California. My producer/drummer/engineer, Joe Richmond, turned a great little Airbnb into a recording studio for us in the middle of nowhere. Then, over the next couple months, we had time to add or remove parts here and there, put down the guitar tracks I couldn’t play with a cast on, etc. I think the benefit was immersing ourselves in the process and making it an experience. We made music in paradise and in solitude. It was beautiful.”

 

Lyssna på

 

How To Be Okey Alone

 

https://open.spotify.com/album/7jXqLn3YG7W7i9xVShxaRO?si=S4J9iCybSACKGazLn5jkyg


”Each song has its very own unique sound, and is very much me”. - Brad Cox (180620)

Dryga två timmars bilfärd söderut från Australiens huvudstad Canberra, i kanten av bergsmassivet Kosciuszko mountains ligger staden Jindabyne. En liten stad med drygt 2000 invånare. I denna ödemark bor 22-årige countrysångaren Brad Cox. Som 13-åring började han sjung och spela gitarr och när han var 15 år gammal upptäckte han countrymusiken.

 

I've been influenced a lot lately by blokes like Chris Stapleton and Sturgill Simpson and Tyler Childers," säger Cox i en intervju med Canberra Times. "Blokes that are not so mainstream… blokes that seem to be expanding the rules of country music." Han berättar också om när han började spela och sjunga.

"[I] picked up a guitar when I was 13 or 14, started playing cover gigs in pubs in my home town of Jindabyne and it all just progressed from there. I just started surrounding myself with a heap of people from rural communities and some of their mates who live that lifestyle."

 

I början på maj släppte han det självbetitlade debutalbumet Brad Cox. Första singeln från skivan var låten  Lake House, en låt med en speciell historia “Lake House is about a woman I met and never saw again,” säger Cox. Arbetet med skivan har pågått under en lång tid, både i Cox huvud och i händerna på producenten Matt Fell.

 

I’m glad I took my time with this record and I am so proud of what it has grown into. Each song has its very own unique sound, and is very much me”. - Brad Cox

 

Lyssna på

 

Brad Cox

https://open.spotify.com/album/0i9oXKIT2cnin4ijh92ulX?si=-79FskUWQl2cHAWL-t37eQ


Darrin Morris Band på väg mot sitt stora genombrott (180619)

Darrin Morris Band består av Darrin Morris sång och gitarr, Jeremy Moore trummor och bakgrundssång, Blake Watson bas, Michael Olson lead-gitarr och Josh Smithers på rhythm-gitarr. Bandet har gjort sig kända som ett energifyllt liveband och är ständigt på turne’ med spelningar på klubbar, casinos och events som the Houston Livestock Show and Rodeo och the Longview Cattle Baron’s Ball där de öppnade för Mark Chesnutt i maj. Inför släppandet av sitt nya album har sångaren Darrin Morris uttalat sig,

 

“We are very excited about the early feedback that we’re hearing from radio and the fans, and about the possibilities that lay ahead.”

 

Som bandnamnet avslöjar är det Darrin Morris som är grundaren av bandet. Morris började sjunga som tonåring i den lokala kyrkan där hans far var pastor. Det var hans kärlek till gospelmusik i kombination med influenser från countryartister som George Strait, Garth Brooks och Keith Whitley som hjälpte till att skapa den soulfyllda sångstil som har blivit Morris varumärke.

 

”Obviously growing up singing in church, I was greatly influenced by Gospel, Southern Gospel, and Praise & Worship music and I still am, even to this day, although I had a love for Country music as well. Even though I primarily sing Country these days, many people still say they can hear and feel the Gospel tone and passion in my voice. That is something I never want to lose, because ultimately God and his love for me is really what has shaped, and continues to shape my life.”

 

The Darrin Morris Band började spela tillsammans i oktober 2012 när de spelade på en lokal restaurang i hemstaden Glimer, Texas med bara de närmaste vännerna som publik. Spelningen blev en succé och restaurangens ägare bjöd in bandet till fler spelningar. Det ena ledde till det andra och snart hade de fler spelningar bokade runt om i Glimer. De senaste fyra åren har de turnerat i hemstaten Texas och andra stater som Oklahoma, Louisiana, Arkansas, Missouri, Wyoming, Kansas, Nebraska och i countryns mecka Nashville, Tennessee.

2014 fick gruppen en del uppmärksamhet när de plockade hem priserna “Country Band of the Year”och “Song of the Year” med sin sång “Country To The Bone” på the East Texas Music Awards. På samma gala 2015 vann de priser för “Male Vocalist of the Year,” “Vocal Group of the Year” och “Song of the Year” med låten “Turn Back Time.” I november samma år kom debutskivan ’Country To The Bone’. Nya skivan Preacher Man innehåller åtta låtar som alla utom en (Crucifed) är skrivna av Morris och hans låtskrivande vänner. Titelspåret ’Preacher Man’ handlar om Morris bortgångne pappa.

 

I wrote this song in honor of my dad. My dad passed away about five years ago now, and he was a pastor for 48 years. So I wanted to honor him. Ever since he passed away I wanted to write a song. Most people when they write songs about losing people it’s usually a sad song kind of deal and it’s the normal thing to do. I tried to do that. I tried to write a song like that but I just could never do it. So finally I was like you know what why don’t I write a song that commemorates his life and celebrates who he was, and what he did, the things he taught me and that kind of stuff. So then I just started writing the song ‘Preacher Man’ and started talking about all the things he had accomplished, all the things that he taught me, my brothers, and sisters and the life that he lived in front us. You know he helped so many people a long the way. So yeah thats where the song came from,” - Darrin Morris

 

Lyssna på

 

Preacher Man

https://open.spotify.com/album/4MueZ1jK8SgY0BkJYJ53HW?si=uy-2Ffd6SZKxkNt8BdHsBA

 


Veteranen Gretchen Peters har släppts sitt nya album ´Dancing with the Beast´ (180618)

Gretchen Peters tillhör veteranerna bland låtskrivarna i Nashville. Hon kom till Music City redan 1988 och har genom åren skrivit hits åt stjärnor som bl.a. George Strait, Martina McBride, Trisha Yearwood, Shania Twain och Neil Diamond. Ett fint kvitto på sina framgångar som låtskrivare fick hon 2014 då hon blev invald i Nashville Songwriters Hall of Fame. Peters skrev sin första egna sång när hon bara var fem år gammal och när hon var 15 år började hon uppträda på klubbar i staden Boulder, Colorado där hon växte upp tillsammans med sin mamma. Som 19-åring spelade hon in en demo som vann ett pris i en lokal låtskrivartävling. Peters stora influenser under uppväxten var singer/songwriters som Jackson Browne, Joni Mitchell, Gram Parsons och Leonard Cohen.

 

Peters första egna album, The Secret of Life, släpptes 1996. Albumet mottogs väl av både publiken samt kritiker och tillsammans med sina tidiga framgångar som låtskrivare fick hon som belöning ett stort skivkontrakt med Sony/ATV Tree Music. 2004 hade hon signat ett lukrativt kontrakt med en av de riktiga tungviktarna i skivbolagsbranchen Curb Records. På det bolaget gav hon ut skivorna Halcyon (2004) och Burnt Toast and Offerings (2007). Sedan dess har hon med jämna mellanrum givit ut ett antal skivor. Peters senaste skiva Dancing with the Beast är en samling sånger som Peters skrivit med efterspelet efter presidentvalet 2016 och Peters tankar kring kvinnans plats och roll i det amerikanska samhället som inspirationskälla.

 

“I admire characters that are heroic in a very quiet, kind of stoic way. They don’t do overtly heroic things, but just the act of persisting in a life for a long time to me is very heroic and very human. They’re persisting and in their persistence there’s a heroism that may be quiet and easily overlooked.                   

I find it really inspiring.” - Gretchen Peters

 

 Lyssna på

 

 

Dancing with the Beast


In The Circles Hot 30 playlist 🔥för Juni (180613)

Ny musik från bl.a.

The Jayhawks 

Brent Cowles

Reno Bo

Lindsay Ell

Ryan Kinder

Kayla Ray

Israel Nash

Pat Reedy & the Longtime Goners

Lori McKenna

 

⭐️🌵

 

In the Circle´s Hot 30 playlist for June

 


“the school and church of Johnny Cash” Charlie Overbeys debutplatta för arvet från Cash vidare (180611)

Han har varit punkare i Los Angeles, turnerat med bl.a. Social Distortion, Suicidal Tendencies, Blackberry Smoke och Motorhead, var nära vän med rockikonen Lemmy, varit på rymmen från polisen och suttit i fängelse i över ett år och han driver en vintagebutik där han också designar och tillverkar hattar, Lone Hawk Hats, som Stella McCartney använt i modevisningar och som bärs av bl.a. Miranda Lambert, the Foo Fighters och Dwight Yoakam.

 

Charlie Overbey är minst sagt en intressant person. Född och uppväxt i Los Angeles kom han tidigt i kontakt med country musik. Hans pappa hade en 1947 Gibson J-45 akustisk gitarr och när han spelade på den så var det mest Johnny Cashs låtar. Men som ung hade Overbey lite svårt för country.

 

”When you’re raised, and it’s all around you,

it’s the last thing you want to be a part of.”
-Charlie Overbey

 

Istället blev det punk för Overbey. 1998 fick hans band sitt första skivkontrakt men pga hans fängelsestraff fick bandet ta ett break. Ute i friheten igen gav sig bandet ut på en turne’ som blev starten på ett långt och hårt rockstjärneliv.

I slutet på 00-talet gav sig Overbey in i ett sidoprojekt som med tiden utvecklade sig till att han började spela Country och Americana. Kompbandet the Broken Arrows bildades och Overbeys solokarriär tog fart.

 

Charlie Overbeys nya album, Broken Arrow, är en samling av alt-country sånger som kommer från Overbeys livserfarenheter och vad han själv säger är “the school and church of Johnny Cash”

Albumet är producerat av Ted Hutt som nyligen vann en Grammy för sitt arbete Old Crow Medicine Show. Arbetet med Ted Hutt har satt sina spår hos Overbeys

“I’ve never worked with anybody like Ted. This is the first time I’ve ever let go and trusted somebody else as a partner in my songs. He really pulled some stuff out of me that I had not planned on delivering. Honestly, these songs can be hard for me to sing—they come from a deep, real and sometimes dark place.”

 

Lyssna på

 

 

Broken Arrow

 


Fd skateboardåkaren Andrew Sheppard har släppt sitt debutalbum Steady Your Aim (180610)

Andrew Sheppard växte upp på landsbyggden i Hailey, Idaho. Under hans uppväxt spelade och sjung hans mamma i rock n roll- och bluesband. Inspirerad av detta började han själv spela bas och i high school spelade han i ett punkband. När han var 19 år bytte han till gitarr och började då även skriva egen musik. Efter high school flyttade han till Los Angeles för att ägna sig åt sin andra stora passion, skateboard. Efter en svår knäskada som satte stopp för hans skateboardkarriär bytte han fokus och satsade på musiken istället. 2008 bildade han bandet, The Gypsy River Haunts. 2012 upplöstes bandet och istället köpte Sheppard en bil, tog med sig sin hund och gav sig ut på en lång roadtrip där han samlade historier och hämtade inspiration till sitt låtskrivande. Tillbaka i Idaho samlade han ihop ett gäng med sin gamla musikerkompisar och for tillbaka till LA för att spela in EP:n “Trouble After Midnight”.

 

Sheppards musik har beskrivits som “cockeyed medley of soulful Country, honest Rock N' Roll, with an outlaw mentality”. Sheppard har nyligen delat scen med stora artister som Willie Watson från Old Crow Medicine Show, Shooter Jennings och Jason Isbell. Tidigare i vår släppte han sitt första soloalbum “Steady Your Aim.” Albumet innehåller en djup ådra av klassisk countryrock som går tillbaka till andan på Grand ‘Ole Opry. Det är tydligt att Sheppard inte bara är influerad av gamla storheter som Johnny Cash and the Tennesse Two och Neil Young utan också kompisarna i Idaho-banden Mickie and the Motorcars och Reckless Kelly.

 

Om inspelningen av sitt nya album har Sheppard sagt i en intervju att “We used traditional sounding instruments to create a new sound. For example, we used cello on this record because I wanted a deep sound that didn’t come from anything electric or synthetic. Instead of being a ‘lead’ instrument we used it as a texture tool giving the songs a more rich and ‘real’ feel.” Skivan är producerad av Sheppard själv tillsammans med Eric Loomis och Wes Walsworth (som båda är med och spelar gitarr på skivan). Steady Your Aim är inspelad i Loomis’ Ivy Hall Studio i Nashville, Tennessee.

 

“Writing a song is something that I don’t, and won’t take for granted. Every show, every tour and every album provide me with new insight and a new way of looking at life. It helps me grow as a person and an artist and I want to see where that takes me for the rest of my life.” – Andrew Sheppard

 

Lyssna på

 

Steady Your Aim 


"Country music is and always has been about the lyrics. That’s what makes country music so great.” - Kyle Park (180608)

Kyle Park från Austin, Texas har precis släppt sitt sjätte studioalbum

´Don’t Forget Where You Come From´. Park började spela gitarr som 14-åring och som 15-åring skrev han sina första egna sånger och började även spela live.  Skivdebuten kom 2005 med albumet ´Big Time´.

 

I en intervju med Wide Open Country berättar han om sina tankar kring det  nya albumet,

This is a lyrically driven record. Country music is and always has been about the lyrics. That’s what makes country music so great.”

Titelspåret och singeln från skivan “Don’t Forget Where You Come From” har redan blivit en stor favorit bland hans fans,

“It’s one of my favorite songs I’ve ever written,” säger Park. “I lost my dad when I was young and I think about him every time I sing that.”

Under lång tid undvek Park att prata om sin pappas död, 

“I didn’t want people to be like, ‘Aw I like him because he lost his dad,’ or whatever. But as I got older, I realized personal connection is everything. People like to hear about that.”

  

Kyle Parks senaste album, The Blue Roof Sessions, som kom 2015 fokuserade på enmer gitarrbaserade rock n’ roll country,

“In my opinion it wasn’t country,” säger han. “I mean it was country because it was me, but it was me stretching my rock n’ roll limits.” 

Nya skivan är däremot ett steg tillbaka till Parks musikaliska rötter och de artister som influerat honom, tex. Clint Black och Chris LeDoux.

 

If no one liked this record, I wouldn’ care. Because it’s me.”- Kyle Park 

 

Lyssna på

 

Don’t Forget Where You Come From


Cody Rogers har släppt sitt debutalbum, “My Heart is The Most Lonesome Rodeo" (180607)

“I didn’t want a country record, I didn’t want an Americana record, I didn’t want a folk record, or rock record, I just wanted a record I tried my hardest on.” - Cody Rogers

 

Cody Rogers var tidigare frontman och sångare i bandet The Holy Ghost Electric Show. Tidigare i år släppte 26-årige Rogers, ursprungligen från staden Corinth och sedan verksam i Oxford i Mississippi men nu boende i Jackson i samma stat, sitt första soloalbum. Flytten från den trygga hemstaden till Jackson var en av orsakerna till att Rogers bestämade sig för att spela in en egen skiva. I en intervju med Red Cup Rebellion förklarar han bakgrunden till nya skivan. 

 

"To be honest I really wasn’t trying to write a solo record at all. I moved to Jackson from Oxford. That was a really hard move for me and my wife. We love Oxford and the people there very much. I had been playing Oxford forever. I was scared about what would happen moving to Jackson and some of those fears did come true, like Holy Ghost not being able to be managed and keep going like it needed to go.

 

It was kind of a bad place in my life. I didn’t really know anyone in Jackson except for a couple people and I just kind of shut myself off and wrote because that’s what I’ve always done. I began writing a few songs that are now on the record and I started talking to my buddy Bronson Tew at Dial Back Sound and he talked about me coming in and doing some songs. I decided to give it a shot and really started changing the writing up.

 

Most of those songs that are on that record I wrote within a month and a half time frame. Spencer Thomas from Young Valley was kind of my go to guy to bounce ideas off of. He lives right around the corner from me and he’s a excellent songwriter in a great band. He would tell me when I had a good idea and when I had a bad one. Being in Holy Ghost for so long I was in the band formula for doing things and he was really a lot of help. It was very different than in the past when I planned out months and months for writing records"

 

"William Boyle writes, “Rogers’ voice sounds like something you’d hear booming from the stage of that place. Shivery, deep, weathered.” Cody Rogers’ has always been between those two places. The son of a pool hustler turned preacher he grew up in north Mississippi shaped by the duality of biblical fire sweltering like the southern summer and the heavenly moans that shaped the hill country with music and lone neon lights glowing in the blackness of the night.

 

Rogers fronted Oxford, MS band, The Holy Ghost Electric Show, for six years and during that time learned who he was as a artist and songwriter, with the help of Simone Felice (The Felice Brothers), while exploring the soundscape with the family that made up HGES.  Now, Rogers is releasing his first solo album entitled “My Heart is The Most Lonesome Rodeo” coming in 2018. “Carry these songs with you…”William Boyle writes, “They’re something to hold up against the doom that’s trying to consume and crush us.” (källa http://cody-rogers.com)

 

Lyssna på

 

My Heart is The Most Lonesome Rodeo

Cody Rogers


"I know there are tons of people going through really challenging experiences. I hope with this record is almost a service piece" Nicki Bluhm (180604)

De senaste åren har det hänt mycket i den 38-årige sångerskan Nicki Bluhms liv. Efter att i många år ha frontat i Country-rockbandet The Gamblers lämnade hon bandet 2015. Och det var inte bara bandet hon lämnade, hon separerade även från sin man, livskamrat och mentor Tim Bluhm, även han medlem i The Gamblers. Som en följd av detta valde hon att lämna Kalifornien och flytta till Nashville. På plats i Nashville började hon skriva på eget material vilket har lett fram till att hon nu släppt sitt nya album, To Rise You Gotta Fall. Skivan är inspelad i legendariska Sam Phillips Recording Service i Memphis och bakom spakarna i kontrollrummet har producenten Matt Ross-Spang suttit. To Rise You Gotta Fall innehåller 11 låtar, bl.a. en cover på Dan Penns "I Hate You" och två låtar som Bluhm skrivit tillsammans med Ryan Adams.

 

San Francisco Chronicle gjorde i slutet på maj en intervju med Nicki Bluhm.

Q: So I guess a couple of things have changed for you in the past year.

A: A lot of change: the divorce, the move, the record and the re-establishing myself as a human outside of that inner world of turmoil. I’ve been getting back up on my feet in Nashville and regrouping. Now I’m at the point where I’m ready to share what I’m working on.

 

Q: You also lost your band in the move. Have you found a new one?

A: Yes, I met a new group of musicians in Nashville that I put together to tour on this album. It felt the like the natural thing to do and it’s coming together quite nicely.

 

Q: As a Bay Area native, what was the lure of Nashville?

A: It was a number of things. After the divorce, I not only lost a husband, I also lost my musical mentor and bandmate. I realized pretty quickly that I needed to surround myself with people who were going to be inspiring to me. I was in such a vulnerable place I needed it to be new. I started coming to Nashville to write, and what came out of that was this really incredible experience. I had this song called “The Last to Know.” I told my co-writer, Simon Gugal, “This might be too much information.” He said, “You’re in Nashville now, there’s no such thing as too much information.” When I left the session, I felt like I had been in a therapy session. I became intoxicated with that feeling of how therapeutic writing could be, and how exciting it was to collaborate with people I didn’t know.

 

Q: What do you miss most about California?

A: The Bay Area is home. I miss my friends. I miss my family. I miss the ease of living in a place where I lived my entire life. It’s scary. But here in Nashville people eat, sleep and drink music. There’s not a preciousness here. It’s becoming more and more comfortable. That has helped me settle in.

 

Q: You mentioned the therapeutic quality of writing. Did you go into the recording session knowing you were going to lay it all out there?

A: It was important for me to get it out. I needed to express what I was experiencing and the questions I had. I knew that was the first step for me in processing. I wasn’t editing myself. I wasn’t thinking about not saying a particular thing. I wasn’t trying to do anything except express myself. When you hold on to stress and anxiety, it’s really toxic. I wanted to get it out of my head at that moment.

 

Q: Are you happy with how the album turned out?

A: I feel so confident in the sonic quality and the delivery and the performances. This is what I’m most proud of. The content is vulnerable. But it’s my truth. It was an unavoidable truth. Unless I took time off, this is what came out. I know that I’m not alone in my situation. I know there are tons of people going through really challenging experiences. I hope with this record is almost a service piece. Music has given me so much in difficult times of my life that I just want to give back to that musical catalog. Then it’s worth it.

 

Q: Do you get the sense that you’re starting over?

A: It is really starting fresh. The best way I can explain it is teetering on fear and excitement. I would be lying if I said I wasn’t terrified. But fear can be a great motivator. Its counterpoint is excitement. I want to have fun. I was in an emotionally chaotic point in my life. There was a lot of sadness. Though the songs carry that experience, there’s a lot of hope in this record. Now I can do it my way. It’s my name. I’ve surrounded myself with like-minded people who are really excited for me. It’s nice to have that new energy and stay hopeful.

 (källa:https://www.sfchronicle.com/music/popquiz/article/Pop-Quiz-Nicki-Bluhm-opens-up-on-divorce-and-12955638.php#photo-15595668)

 

Lyssna på 

 

 

To Rise You Gotta Fall


American Aquarium har återuppstått och är tillbaka med ett nytt album (180606)

Gruppen American Aquarium bildades 2005 av sångaren BJ Barham. Gruppnamnet hämtades från en låt, “I Am Trying to Break Your Heart”, av gruppen Wilco, . Första albumet, ’Antique Hearts’ släpptes 2006 och hittills största framgången kom 2012 med kritikerrosade albumet ’Burn. Flicker. Die..’ .  Men den 2 april 2017 kom ett meddelande på Facebook från frontmannen BJ Barham som tycktes vara slutet för gruppen.

 

"I started American Aquarium in my college dorm room back in 2005 with the hopes of building a band to bring my songs to life. Over the last 12 years I’ve played 3000+ shows with 26 different members of American Aquarium. We’ve been to 13 countries, 46 states and have recorded 9 albums under the American Aquarium name. It is with a heavy heart that I’m here to say the current lineup of American Aquarium is no more."

 

Men efter att gruppen legat nere i drygt ett år släpptes gruppens sjunde skiva, ’Things Change’ den 1 juni. BJ Barham är kvar men i övrigt är det bara nya medlemmar i bandet. Låtarna på skivan bygger på händelser som Barham varit med om de senaste två åren. Både personliga saker som tex att han blivit pappa för första gången men även stora händelser i USA som presidentvalet 2016.

 

”There's a fracture in our country, but the only way to fix it is to talk to each other and figure out why they feel that way. I grew up in a 5,000-person town on a tobacco farm, I'm just as redneck as you are. I like fried chicken and Dale Earnhardt and will talk about college football all day long. I just don't hate people. On this record, I make it very clear where I stand politically, which I don't think a lot of country or Americana artists are doing these days. Which is a shame, because they have the voice." (Källa Rolling Stone)

 

Lyssna på

 

Things Change

https://open.spotify.com/album/4GbQDojRHwOceaApCeBoPZ?si=KiIqIuVPRiir1VQYTzYZPw


Kayla Ray Talks New Jason Eady-Produced Album “Yesterday and Me” (180531)

"Kayla Ray has deep Texas roots and comes by her classic country music sensibilities honestly. Growing up in the Waco, Texas area, she had countless opportunities to perform with 2018 Country Music Hall of Fame inductee and master fiddler, Johnny Gimble. And with the help of Tommy Allsup, at 19 she toured on two Christmas Ball circuits with The Texas Playboys. More recently, she managed Jason Eady’s band before leaning on her boss to produce her very first album in 2014, Love and Liquor. Since then, she’s toured extensively, shared the stage with, and drawn life lessons and storytelling skills from some of country music’s brightest women including Erin Enderlin, Courtney Patton, Jamie Lin Wilson and more.


For someone that hasn’t heard Kayla Ray music, from the artist perspective, maybe give us some background on what to expect when you turn on that first song.

Well, I hope that honesty is the main thing that you hear. I grew up around the roots of country music. So, I try to keep it fairy traditional, but I just try to leave it with as much openness and vulnerability as possible. I think that humans, and to some capacity a lot of music is losing that element. So I just try to be as truthful as possible.

It seems appropriate that you’re located down in the heart of Texas where some of the last vestiges of that music seems to exist right now.

Yeah. I mean, I feel like—I hope that there’s an uprising of it happening. Every single day I see the Americana scene growing and that’s really exciting. I think that everybody is kind of hungry for that, for truth and for the fellowship of being able to relate to things you hear on the radio. I am very thankful to be right in the heart of some very good music right here.

You talked about influences. What are some historic influences for you? And then I know you’ve surrounded yourself with some highly regarded songwriters themselves in the modern era too.

My ultimate favorite will always be Merle Haggard. I think he had it all. He could play. He wrote. And he was just as transparent as you can possibly be. And of course, he was an incredible vocalist, but he always honored his craft. And it seemed like he always grew to have a huge career. So, I certainly love his stuff and any of the classics. I love Tammy Wynette and the way you can just listen and feel every single syllable that comes out of her mouth. And as far as new stuff, I’m really fortunate that I’ve got a lot of buddies that have really great songs. So of course like (Jason) Eady, and Courtney (Patton), and Jamie Lin Wilson, and Erin Enderlin. I just was talking about the Midnight River Choir and folks singing the revival down here. I mean, there’s just a ton of them. Drew Kennedy—I love Drew’s stuff. And he’s been really kind. I actually met Brennen Leigh and Noel McKay at the Golf and Guitars Music Festival last year and I just think they’re fantastic. So, it is about being in a team where it seems like just everybody is so good. There’s never a day that I look around and go “Okay. I’m satisfied.” I’m always learning and seeing something here and something new I want to achieve. So, it’s pretty fun.

The brand new project is called Yesterday and Me. Let’s start with the name and is there some themes kind of going around that and why you chose that particular title?

It wasn’t really so much on purpose. I think it was just a chapter of my life that I went through over the course of writing this record, but a lot of it is just about triumph. I’ve had not the most traditional upbringing. I think that a lot of people in my upbringing choose to just continue to burn yourself over, and over, and not make great decisions. It just seemed like this endless cycle of toxicity that I was caught up in and continued to perpetuate itself. And so triumph I think would be the theme of the album, and learning everything you can from yesterday, but leaving it right there. That’s kind of my hope for the record.

Give us a little background on the album art in the cover.

It’s an amazing thing. The last tune on the record is about my grandparents. My grandmother, Myrna Raborn, passed away three days before my first record came out. She and I were inseparable, and so that was a really big deal. She was a huge advocate for me making country music for as long as I can remember. And so just a few months ago, I was digging through my grandparent’s hope chest with a cousin of mine. We were looking through pictures and just reminiscing when I found this charcoal sketch. It was in my grandmother’s senior scrapbook. She sketched it in 1954 in her senior art class and it was just a pencil drawing of flowers laying on a table. And so I scanned it and sent it to Bob Driver. He’s the bass player for Midnight River Choir. He added color to it and text and then he built the whole rest of the artwork all around. So, that’s really pretty cool for me to have something that I’ve created, but also have something that she created readily in my hand. I find a lot of peace in it. And Bob put so much time and thought into it. I really

You talked earlier too about Jason Eady being an influence. I know he had a big part in this project as well.

He co-produced. He came in and he helped us build the initial arrangements and the instrumentation and all the rhythm tracks. Because his last record did so well, they were pretty busy touring. So, Pat Manske, the guys, and I kind of finished all the overdubs and adding on the extra layers and stuff. So, Jason was a huge part of building all the foundations of all these tunes. And he’s so great because we are not afraid to be honest with one another even if we don’t like something, which is really what you need as a producer I’m learning. Yeah, it was great to have him around for that.

And now you’re headed out on tour this spring as well with a special friend of yours.

Yeah. Erin Enderlin and I. She’s going to go out with us on the CD release tour. That’s going to be awesome. I met her 3 years ago now in a round in Luckenbach and it was actually with Courtney Patton and Jamie Lin Wilson. We’ve been buddies ever since. I think that country music ties folks together even if you don’t know each other. We tour together a few times a year just mostly because we love it. It’s just too much fun not to do. We’re sharing a band for the first half and then the guys are going to go home. We’re going to wrap up with an acoustic run. I’m certain it will be a good time.

I’m going to wrap up with a question I leave with every time and it’s meant open-ended. What is country music to Kayla Ray?

Oh man. What is country music to Kayla Ray? Serenity as weird as that sounds. Like even if a song is just heartbreaking or if it’s blazing fast and something that’s rowdy, it’s just the one place that I feel centered. Whether I’m listening, or creating, or writing, for whatever, it’s balance for me. And I really don’t know what my life would be without it.

(Källa https://www.savingcountrymusic.com/kayla-ray-talks-new-jason-eady-produced-album-yesterday-and-me/)

Lyssna på

 

Yesterday and Me

Kayla Ray


Hilary Williams sjunger om sina "lucky scars" på nya skivan (180531)

Hilary Williams är Hank Williams Jr dotter och hennes farfar är den legendariske Hank Williams. Att växa upp med en känd pappa och farfar är förstås väldigt speciellt.

 

“People look at celebrities or famous families, and they think our life is just a bed of roses. We're just normal people at the end of the day. We all eat the same way, put our pants on the same way. People think I've had this cherished life – and yes, I have been very blessed – but we all have our good and bad days. Both my parents have always been very supportive of me and my dream of putting out music. They have encouraged me every single day, which I can’t thank them enough for. My dad never forced anything on my siblings or me and has always wanted us to find our own voice, which I think is pretty spectacular. But I do think he was pretty happy that I inherited his musical talent” (källa: https://www.billboard.com)

 

Hilary Williams har släppt flera album genom åren men hennes nya skiva My Lucky Scars är inspirerad av en speciell händelse hon var med om 2006 och som förändrade hennes liv.

 

 “Holly, my younger sister, and I were driving from Nashville to our maternal grandfather’s funeral in Louisiana and I looked down for a second to change my iPod. There were deep ruts on Highway 61 in Mississippi; I hit one and it shifted my truck into the gravel. I lost control and overcompensated”

Bilen åkte av vägen och voltade fyra gånger. Som ett mirakel överlevde systrarna den våldsamma kraschen men båda två fick svåra skador.

 

 They said I shouldn’t have lived over 20 minutes because I lost six pints of blood. Before I even got on the helicopter, when I was on the stretcher, my blood pressure was 55 over nothing and that is when I went into cardiac arrest for the first time. I felt like I was drowning in a pool and couldn’t breathe.” (källa http://popculture.com)

 

Den då 39-årige Hilary Williams har fått genomgå mer än 30 stycken operationer efter olyckan, direkt efter kraschen opererades hon akut under 9 timmar, och rehabiliteringen har varit långvarig. Bl.a. har hon på nytt fått lära sig att gå. Hon bär fortfarande spår efter olyckan, både fysiskt och psykiskt.

 

“[My Lucky Scars] means the scars on my body are God’s saving grace and I am very lucky and grateful to be alive. They are a reminder every day to serve my purpose while I am here. I just want to give people hope that you can get through anything you put your mind to. The scariest and worst times don’t mean it’s the end — there is a reason why these things have happened or are happening. I also want people to know [that] death isn’t scary.” (källa http://popculture.com)

 

Musiken på My Lucky Scars är en del reflektion över det som hände för 12 år sedan och en del en hyllning till hennes musikaliska influenser. Hilarys musik skiljer sig en del från den musik som hennes far och farfar är kända för.  

 

"I love Fleetwood Mac and Sheryl Crow, along with Stevie Nicks and Chrissie Hynde. Those were my influences growing up. I loved my grandfather's music and my dad's music, but I loved those strong and awesome women, and just loved their style and sound."

 

Williams har varit med och skrivit 8 av skivans totalt 12 spår. En av de låtar som hon inte skrivit själv är "Circus Song” och det är en låt som hon länge vetat att hon ville ha med på skivan.

 

"I wish I had written that one. I saw Natalie Hemby sing that at the Bluebird, and I just fell in love with it. When I saw that she, Josh Osborne, and Shane McAnally wrote it, I knew it was coming from three star writers, I just thought the lyrics of the song were so cool. My producer didn't like it at first, but I told him to listen to it more and he would love it. I said 'We are cutting this song'…and we did."

 

Senare under året kommer Williams att ge sig ut på sin första egna stora turné och den 15 juni kommer hon att spela på Grand Ole Opry för första gången i sin karriär. Hon har i en intervju sagt att när hon kliver in på scenen kommer hon direkt att gå fram till den berömda cirkeln av trä som ligger inbäddad i scengolvet och som kommer från Grand Ole Oprys tidigare hemvist the Ryman Auditorium. Den scen som Hank Williams trollband sina fans på mellan åren 1949-1952.

 

Williams avslutar, "I just wanted to make a record that I loved and that I was happy with. I wasn't trying to please anyone. I just wanted to be myself. I love musicians, and I wanted to let them shine in their playing also"

 

Lyssna på

 

My Lucky Scars


"It's dang good stuff. It's the REAL DEAL!" Mark Powells nya album är ute nu. (180530)

"...Mark wears his own kinda hat. While his music is true to his West Texas roots of the truly great ones that came before us, Mark brings a freshness to what is both traditional and true. It's dang good stuff. It's the REAL DEAL!" - Lee Roy Parnell

 

Mark Powell växte upp i Abilene, Texas, men bor nu i Parker, Colorado. Sitt första band startade han med kompisen Ryan Starks. Efter high school stannade Mark i västra Texas för att börja läsa på college medan Ryan flyttade till Nebraska. För fyra år sedan hamnade både Mark och Ryan i Abilene igen och då började de på nytt att spela tillsammans. I bandet ingår nu även Powells pappa Bishop Powell som spelar fiol.

 “That was the coolest thing for me, being able to play in a band with my dad, my main influence, and Ryan, who I started a band with in high school.” (källa https://arkmagazine.net)

 

Powells pappa har alltid varit en stor inspirationskälla,

“He plays all kinds of instruments. He taught us to play by ear. … He had a fiddle maker make me a third-scale fiddle, and we’d do twin fiddles during some of his gigs. … That’s how I got into (music). He also taught me to play banjo, mandolin and guitar.”

 

Att ha sin egen pappa med i bandet tycker Mark bara är positivt,

“When you play play music full-time, your weekends are shot. If I didn’t have Dad on the road, I’d never see him. … I love it. I think it’s really cool. … We have a neat chemistry, and having him around helps keep me grounded. He’s been in music for so long, and he’s humble, always smiling, which makes it easy. He’s someone I still look up to.”

 

Mark har delat scen med många stora countryartister och han har spelat på flera festivaler, rodeos och dancehalls i södra USA och Mexico. Förutom sin pappa så är hans stora influenser Buck Owens, Guy Clark, Hank Williams, Waylon Jennings, Flying Burrito Brothers, Bob Wills och George Jones. Nu har han släppt sitt femte album Breaking Things.

 

"Mark Powell is the man carrying the torch for Texas Music in West Texas with his songwriting and performance excellence." - Gary P. Nunn

 

Lyssna på

 

Breaking Things 


Will Stewarts debutplatta är ett kärleksbrev till den amerikanska södern (180529)

På sitt debutalbum "Country Seat" utforska Will Stewart sina rötter i den amerikanska södern och speciellt hans hemstat Alabama. Efter många år i Nashville, där Stewart försörjde sig som låtskrivare och där han var medlem i grupper som Timber och Willie and the Giant, blev hemlängtan för stor och 2016 flyttade han tillbaka till sin hemstad.

 

Inspirationen till albumet är väldigt tydlig. Stewart reflekterar över olika aspekter på livet i den amerikanska södern. Musiken är enkel och bygger gitarr- och pedal steel och de unika texterna är reflekterande. Medan vissa album handlar om högt produktionsvärde visar detta album hur fördelaktigt ett lättproducerat album kan vara när du har starka texter och bra musik.

 

På albumet hämtar Stewart sina musikaliska influenser från främst folkrock och han säger själv att han inspirerats av bland annat Neil Young och Hiss Golden Messenger. Stewart har kallat det här albumet ett kärleksbrev till södern och med gitarren som huvudpunkten i musiken och med sin sång är albumet lätt att lyssna in sig på. Albumet spelades in på två dagar och den enkla produktionen gör att allt låter väldigt äkta och autentiskt.

 

Den första singeln från albumet, "Sipsey", är en varm sång som handlar om att Stewart vill återförenas med sina Alabama-rötter. Sångtiteln hänvisar till ett vildmarksområde i Alabama där landet har lämnats orört av det moderna livet och är det finns plats för kontemplation och ett enklare sätt att leva. Rolling Stone har nämnt Stewart som en Artist You Need to Know och han är en lysande låtskrivare med en bra röst. Han förtjänar mycket beröm för sin utmärkta talang att han har allt som krävs för att lyckas som soloartist.

 

"I just feel really strongly if someone wants to write a song – if they're in a band or if they're a songwriter – they should say whatever comes out. If it's a good song, stick with it. But at the same time, the older I get, the more I appreciate finding a cohesive sound and holding in on it. That's where I am right now. I feel like if I'm gonna put out an album it can't just be this mish-mash of random songs and sounds." (källa: Rolling Stone)

 

 

Lyssna på

 

Country Seat

Will Stewart


Traditionell Outlaw Country av bästa märke på Adam Fishers nya album (180525)

"Unapologetic Country Music – that’s how Adam Fisher describes his latest album, “The Sessions at Aura Lea.” Just when it seems that country music has been forever hijacked and replaced with a new genre, a cohort of artists are simmering just below the surface, ready to reclaim ownership of true grit country music and Adam Fisher is among them.

 

Settled in the pines of Eastern North Carolina for generations, the Fisher family was always singing and there was always a guitar in the room. Old and young, each member would sing along with the likes of Merle Haggard, Roger Miller, Marty Robbins and Elvis Presley. Even as a child, Adam’s parents knew he was a talented old soul and that his love of country music would either make him “extremely successful or land him in jail.” He began performing at local bingo halls & community centers at the age of 13. By the time he turned 18, he brought The Adam Fisher Show to local bars, theaters and stages across the American South.

At 21, Adam followed the well-beaten path to Nashville, Tennessee. On his own for the first time, he filled his days writing songs and his nights playing in honky tonks. He sat down to write most frequently with Erin James, Brent Cobb, Scotch Taylor, Caleb Cain, Phillip Douglas and Cece Dubois. During these times he wrote “Harlan (Ballad of a Cole Miner),” “Slow Waltz (Honky Tonk Blues),” and “Caroline” all of which would end up on “The Sessions at Aura Lea” eight years later.

 

Even as early as 2008, Adam remained true to the traditions of country music, honoring the legends that came before him. Singing the classics, like Waylon’s “Honky Tonk Heroes” and Don Williams’ “Good Old Boys Like Me,” that velvet baritone drawl could be heard floating down 2nd Avenue almost every night. By the end of his time on lower Broad, Adam was playing with the best band in town, but they had always looked and sounded different from the flood of pop-country happening around them. It was time to move on.

In 2012, The Bandoliers hit the road, opening for Shooter Jennings, David Alan Coe, Blackberry Smoke and others. The highlight of touring, though, was opening a show for Merle Haggard in 2013. During Adam’s soundcheck, the Mighty Hag leisurely ate supper at a table beside the stage and nodded his approval during “Slow Waltz (Honky Tonk Blues).” This small acknowledgment from his life-long hero nudged Adam in one direction – the studio.

 

Adam would not record this album on music row. He would do it on his own, in his own way. He and “Commander” Cody Leppo (band leader, drummer, engineer) built the studio from nothing, assembling it piece by piece. Once the space was ready, it was time to begin the real work. In the following years Adam and the Commander spent most of their time in the place they call “Aura Lea Studios” recording the tunes that played in their heads with some of the most recognized talent in the business.

Time in the studio, meant time to be honest about the work they wanted to share with the fans, meticulously pouring over every melody, every instrument, every vocal, every note. During this time, the happenings at Aura Lea were mysterious, even secretive. And then finally, original and familiar, “The Sessions at Aura Lea” debuted.

 

“Like all these songs, it stands proudly in the face of eternity itself, defying time to erode their relevance and appeal.” (Raul Watson, MusicUcansee Magazine)

Today, The Adam Fisher Show goes on. A show that’s been honed for 18 years and has traveled from a little place called Verona, North Carolina to the rest of the American South, to the midwest & now across the Atlantic. Most often, you can find Adam Fisher and His Bandoliers in one of the few remaining Honky Tonks in Nashville, Tennessee, living for the music, the tradition, the honesty of it all." (källa http://theadamfisher.com/

 

Lyssna på 

 

The Sessions at Aura Lea


Rid Dirt pionjärerna Jason Boland & The Stragglers är tillbaka med en ny skiva (180524)

Jason Boland & The Stragglers har nyligen släppt sin nionde skiva  “Hard Times Are Relative” utgiven av bolaget Thirty Tigers. Boland and The Stragglers är pionjärer inom den musikstil som brukar kallas Red Dirt och med en karriär som sträcker 20 år tillbaka i tiden är de också ett av de mest framgångsrika banden på Texas musikscen.

 

"The Stragglers, who are known as torchbearers for old-school, frills-free country music, are celebrating their 20th anniversary this year. 

In 1998, singer-songwriter Jason Boland, bassist Grant Tracy and drummer Brad Rice planted the seeds of a robust country band deep in the fertile red dirt music scene of Stillwater, Oklahoma. 

Along with the likes of Cody Canada and Mike McClure, Boland in the 1990s helped popularize red dirt music -- a rich, rootsy blend of country, folk, Western swing, blues and rock -- in Stillwater and beyond. 

 

 

A steadfastly independent band, The Stragglers have sold more than half a million albums in the past 20 years, starting with its auspicious debut, 1999’s “Pearl Snaps,” produced by future Grammy winner Lloyd Maines.

The band made its new album at yellow DOG Studios in Wimberley, Texas, co-producing with Dave Percefull and Adam Odor. The Stragglers recorded the new collection of songs live to tape, which has become a hallmark of their authentic country sound.

“Adam was the assistant engineer on ‘Pearl Snaps.’ We’ve worked with both of them on and off for years. … You don’t even really have to ask what somebody’s gonna do, and production ideas run so much faster. But it’s more than it just being fast – it makes it more fun and relaxed, too,” Boland told me in a recent interview.

“The process we do, it’s more difficult. … It’s mostly about mixing to tape. We don’t use Pro Tools or any of the computers. We just mix through the board. We cut as much as you can live and then go back in and do the normal amount of overdubs. … It’s a difficult process, but it just sounds so much more groovy and pure, to most of our ears anyway – everybody’s within the band.”

A ballad that is as adroitly penned as it is adoringly phrased, “I Don’t Deserve You” opens the "Hard Times Are Relative" in heartfelt fashion, aided by pretty guest vocals from Texas songstress Sunny Sweeney. The rowdy “Tattoo of a Bruise” colorfully inks in a musical portrait of people who peaked in high school reliving their old memories, while the title track not only provides a worthy slogan but also spins a vivid tale of two siblings struggling for survival. The tuneful baseball metaphor “Going, Going, Gone,” which he co-wrote with fellow red dirt standout Stoney LaRue, is one of the few songs on the new collection that weren’t written in the three years since the band’s previous release, 2015’s “Squelch.”

 “I don’t write a lot of songs that I don’t finish. I’m just more of an experiential, write ‘em as they go and we record ‘em as they go. And they tend to be the right amount at the right time,” Boland told me." (källa https://newsok.com/article/5595214/jason-boland-the-stragglers-release-new-album-hard-times-are-relative)

 

Lyssna på

 

Hard Times Are Relative


Jeff Prezech nya skiva, en av årets bästa!? (180523)

"Prezech sings in a pleasantly worn-in voice on songs cut from enduring alt-country cloth: acoustic-guitar foundations support warm, growling electric licks, keening steel and a winsome world-weary sensibility."

- Eric R. Danton, WSJ/Rolling Stone/Paste/Salon.com

 

Country/Americana singer/songwritern Jeff Przech från Connecticut är en ny bekantskap. På ett promotionfoto stoltserar han med en “Waylon” T-shirt vilket tyder på att det finns en Outlaw-anda bakom hans musik. Men det finns även influenser från Allman Brothers, The Band och annan Southern Rock. På Przech andra album som han nyligen släppt finns också en cover på The Bands klassiska sång från -68 ’The Weight’ Ni vet den som börjar med textraderna,

 

I pulled in to Nazareth

Was feeling 'bout half past dead
I just need some place
Where I can lay my head
"Hey, mister, can you tell me
Where a man might find a bed?"
He just grinned and shook my hand
And "No" was all he said”

 

Prezchs sånger handlar om ensamhet, ånger, ilska och förlåtande från ett manligt perspektiv. Skivan har blivit en personlig favorit och är en av 2018 bästa skivor så här långt.

 

”Przech's 2015 debut release, "Sounds Like Fresh," was carried by classic songwriting and led by Przech’s deep, soulful vocals and acoustic guitar work. “Jeff Przech & The Outfit” takes the storytelling of the first record and adds some Telecasters, twang and rootsy grit to the songs. The record was recorded live at On Deck Sound Studio in Northeast Connecticut, giving the record the vintage vibe that Przech was looking for. It’s an entertaining ten song ride, with music that  straddles the line between Alt Country, Americana, and good old-fashioned rock n' roll. Przech freely admits ‘borrowing’ the name of his backing band from the Jason Isbell/Drive By Truckers song of the same name, and the songs on the record might remind some of Isbell’s work with the 400 Unit, Tom Petty’s work with the Heartbreakers, or B.J. Barham’s work with American Aquarium. Some might even be reminded of Merle Haggard and the Strangers, as guitarist Dennis Fancher’s tasty lead work certainly calls to mind the great Roy Nichols.

 

And the new Outfit record is, according to Przech, “the full band, electric record I always heard in my head,” he will be presenting the songs more organically as he travels to support the record. Though he will at times be joined by Fancher to play as a duo, Przech will primarily be hitting the road with just his acoustic guitar and voice, the way the songs were originally born in the first place. Influenced by contemporary artists like Jason Isbell and Ryan Adams, along with classic artists like Kris Kristofferson (his biggest influence) and John Mellencamp, Przech enjoys being a storyteller more than anything else and playing the songs in this way will enable him to connect with people on a much more personal level.” (Källa www.jeffprezech.com)

 

Lyssna på

 

Jeff Prezech & the Outfit

 

https://open.spotify.com/album/1UI1R4PKslTW0aicU2dlra?si=sDWWW0xSTuaEJEhxedxh5g

Jeff Prezech


Garrett T. Capps bjuder på Space Country på nya skivan (180522)

Garrett T Capps kallar sin musik för Space Country och hans band går under namnet NASA Country. Och visst finns det något svävande spaceigt och stundtals psykedeliskt över den countrymusik som San Antonio-musikern Capps spelar. Tydligen har ändå de mest urflippade inslagen tonats ner och hans nya album är mer traditionell country jämfört med de tidigare skivorna.

 

”The sound on the album finds Capps pulling all of his musical interests together for a finished product that is moody, atmospheric, danceable, thought-provoking, and, above all, generous and open-hearted, loose and ambling without sacrificing a bit of polish.

 

In fact, this is easily the most refined, tight and polished recording Capps has ever put his name on, which is not an accident. “I wanted to do something new and do a real-deal, professional-level album, but I didn’t know how it would come out,” Capps explained.

 

Of the sound, which is different but not too different for Capps, he said he was “looking to do a country album, but the plan evolved when Justin Boyd [on modular synthesizer] and Torin Metz [on guitar, lap steel, and vocals] came onboard with the band.” 

 

“You have to be far out with those guys,” a chuckling Capps said of the two musicians who each have reputations as fonts of psychedelic sound in San Anto.

 

Capps told Shadows producer Lucas Oswald that he “wanted this record to sound like The Byrds were recording Sweetheart of the Rodeo and Jerry Jeff Walker was there and then aliens showed up and took over the sessions.” And, as crazy as that sounds, I’d say he got pretty close.

 

The album, which will come out digitally and on vinyl (through Shotgun House Records) on May 4, is a start-to-finish delight that will quickly and permanently endear itself to fans of the likes of Sturgill Simpson (especially his Metamodern Sounds in Country Music vibe) and Jason Isbell, as well as fans of legends like Willie Nelson, Waylon Jennings, Jerry Jeff Walker, Blaze Foley, and Townes Van Zandt. 

 

If that last bit sounds like tall talk to diehard outlaw country fans, just check out album tracks “Ballroom,” “The Interstate 35 Waltz,” “Here Right Now” (a personal favorite and the album’s centerpiece), and “Baby Please.” You’ll be convinced that Capps is the real deal in no time. He’s got that special something that can instantly make you remember that country music can, in the best of cases, be a mystical thing.” (källa San Antonio Current) 

 

Lyssna på

 

In the shadows (again)

 

https://open.spotify.com/album/5iJzKANkHwVUkjSBXxZ3Gv?si=wQHirMq2SUy1-zp3Z8RCHw


Ny skiva från rockveteranen Magnus Lindberg. Den första på 9 år! (180521)

Strax före jul lade Magnus Lindberg ut följande text på sin hemsida.

 

Kära fans och förhoppningsvis nya lyssnare. Jag heter Magnus Lindberg och har haft musicerandet som mitt huvudsakliga arbete i 45 år. Är 65 år nu och har snart färdigställt en platta som jag vid Gud hoppas inte blir min sista. Musikbranschen har blivit allt tuffare och man är ju inte som "hetast" vid min ålder (speciellt inte om man inte ställer upp i evenemang som Dobidoo och tex. Så mycket bättre).Jag har stor integritet och det är försent att förställa min personlighet. Med hjälp av Crowdfunding hoppas jag kunna slutföra mitt projekt.”

 

Insamlingen måste ha gått bra för nu har Lindberg nya skiva ”Skörd” släppts. Det hör inte till vanligheterna att han släpper nytt material. Det har gått 9 år sedan senaste skivan ”Ett eget liv” kom (2010 släppte han även en coverskiva) Annars började han sin karriär i gruppen Landslaget under tidigt sjuttiotal. Efter några skivor hoppade han av bandet och 1976 kom första soloskivan. Efter fyra egna plattor hamnade han i supergruppen Grymlings som gjorde braksuccé. 1999 var han tillbaka med soloplattan "Ljus i natten" och sedan följde ytterligare några soloskivor i början på 00-talet.

 

2004 sa Lindberg följande i en intervju med SvD

 

"Jag sovrar hårt när jag skriver. Man måste hitta det som är viktigt. Och för att kunna se det krävs det erfarenhet. Så jag är väldigt kritisk mot mig själv, nästan för kritisk. Det är väl en av anledningarna till att det kan bli lite långt mellan skivorna.” han fortsätter.

"– När det gäller skrivandet är jag mycket en humörmänniska. Jag spelar mycket, sitter och smålallar så där. Ibland dyker det upp en fras eller en melodi som man kan jobba vidare med. Men jag är inte speciellt disciplinerad, det inrutade är inte för mig.”

 

”Under de tre senaste åren har han jobbat med inspelningen av den nya plattan. Sessioner i Atlantisstudion med gitarristen Jens Frithiof, basisten Björn Lundquist, trummisen och stämsångaren Kjell Gustavsson och pianisten/organisten Marcus Olsson. Vännen och kollegan Basse Wickman medverkar även som stämsångare. Arbetet har fortsatt i Dagges Dagis, ljudteknikern och medproducenten Dagge Lundquist hemmastudio i Gröndal, med pålägg, sång och mix. Dagges producentkollega är Kjell Andersson, som har jobbat med Magnus från och till under fyrtio år.” (Källa Ginza)

 

Lyssna på

 

Skörd

https://open.spotify.com/album/0N1wfuAl3MpW1RwSLDHFSg?si=l5moqSXEQxyLz3N9rkRpmA


Två misslyckade musikkarriärer och ett skämt en blöt kväll resulterade i bandet Great Peacock! (180517)

Bandet Great Peacock började egentligen som ett skämt när kompisarna Andrew Nelson och Blount Floyd var ute och festade.

”Late one night, when they were drunk on Bushwackers, Great Peacock was born. We jokingly said we were going to start a folk band, and we wrote a song called ‘Desert Lark,’” recalls Nelson. Close friends and family raved about what they had nonchalantly created. The band soon became a reality in early 2013, and their debut album Making Ghosts arrived two years later (källa www.greatpeacock.com)

 

Innan dess hade både Nelson och Floyd försökt sig på en karriär som rockmusiker i Music City men misslyckats.

“So, we decided to stop playing professionally,” säger Nelson i en intervju. Han återvände till skolan och började plugga biologi. “I was going to go med school and be a doctor,” fortsätter Nelson. “Blount had a job working for a company that supplied professional musicians on the road. You’d lose something or break something and hire them to get it to you.”

 

Efter den där blöta kvällen då de skrev den första låten som innebar en ny musikalisk inriktning fortsatte de utveckla sitt nya sound.  “We started off doing real acoustic music that was sort of in the folk direction” säger Nelson. ”We moved into a more Americana sound, but still leaning on the acoustic instruments."

 

Duon växte till ett band och i grund och botten är Great Peacock just ett rockband enligt Nelson. “But if we feel like playing a country song, we play a country song. If we feel like playing something a little more psychedelic, we do that.”

 

Bandets senaste album, Gran Pavo Real har en del klassiska rockinfluenser mixat med alt-country. Typiskt för ett band i Americana-genren. Enligt Nelson så är albumet mer ”electric” jämfört med första albumet och det finns även en del blues på nya skivan “Whatever we play, we just want it to be good” avslutar han.

 

Lyssna på

 

Gran Pavo Real

https://open.spotify.com/album/5igM34rM8eag1SStmivzc7?si=-nXiQ01PQpuggNhZ6NbbFA

Great Peacock


”If loving this album is wrong, then I don't want to be right!” (180515)

”Right Or Wrong is a gem. It has everything one would expect from Adkins. The musicianship is top notch and the vocal presentation is amazing. One spin of "I Can Only Imagine" is never enough and the chills it induces will keep it on repeat for days. Adkins has released strong material in the past but this just might be his best work yet. If loving this album is wrong, then I don't want to be right!

~ Devin Adams, Down Home Bluegrass 91.3 WYSO Yellow Springs, OH

 

Dave Adkins är född i Pikeville, Kentucky men bor nu i Elkhorn City. Han började spela och sjunga när han var åtta år gammal. När han var 17 år började han spela bluegrass i Dollywood där han stannade i två år. Efter Dollywood började Adkins en solokarriär och senare spelade han även med ett rockband. Han har även en bakgrund som Country Radio DJ under namnet Brave Dave Adkins, the Original Midnight Cowboy hos radiostationen WBHR i Pikeville, Kentucky. 2010 återvände han till Bluegrass-musiken och bildade gruppen Dave Adkins & Republik Steele.

 

Lyssna på

 

Right or wrong

https://open.spotify.com/album/2qL75NbSUYrnkuwNDfNrHy?si=nzX2Q1FsSOez7h97k_aeBg


Brent Cobb har släppt sitt nya album Providence Canyon (180511)

”Where Shine on Rainy Day was more a glass of sweet tea on the porch on a late summer evening, Providence Canyon is a bar brawl after one too many whiskies, and the wincing reflection that comes the day after. (Roisin O’Connor)”

 

I oktober 2016 släppte Brent Cobb sin första skiva på ett stort skivbolag. Shine On Rainy Day släpptes via Elektra Records etikett Low Country Sound. Albumet nådde plats nummer 17 på Billboards Top Country Albumlista och Cobb fick även sin första Grammy Award nominering i kategorin Best Americana Album för sitt arbete med Shine On Rainy Day.

 

Nu har han släppt sitt nya album, Providence Canyon, och precis som föregångaren är det Cobbs kusin superproducenten Dave Cobb som stått bakom spakarna i skivstudion.

 

Cobbs låttexter handlar ofta om livet och personer i någon småstad i den amerikanska södern.

”I was never one of those kinds that hated being from a small town,” berättar Cobb i en intervju med Wide Open Country. “I always loved being from where I’m from and I feel like you can escape around here. It’s probably like that anywhere. Being here I know all the side roads. It’s just freeing out here and it’s always felt that way even since I was a kid. I’ve just always felt like I was in a timeless little bubble — a little bubble that couldn’t be touched by the changing winds of time. It still feels that way.

 

Cobbs musik beskrivs ofta som "blue collar country" med "bluegrass-leaning inclinations." Musikaliskt ligger han närmare Americana än traditionell countrymusik. Hans sångröst har jämförts med Willie Nelson och Merle Haggard. Dave Cobb beskriver hans album som "pure rural, country, soul-filled music”

 

“I’m also very aware that these songs are written personally, but I try to intentionally write them in a way that would be interesting to a listener who’s not necessarily from here. “I love listening to Willie Nelson sing about Texas. My favorite book growing up was The Adventures of Tom Sawyer. I’d never seen the mighty Mississippi but the way that Mark Twain would write it made me want to go hang out with Tom and Huck. I always wanted to do that with my music as well.”

Lyssna på

 

Providence Canyon

 

https://open.spotify.com/album/5PRI3Le2iKuhNdJ8yebeVj?si=QBOsFoIsRvuJwZhU2ZEV0w

 

Brent Cobb


Starkt skivsläpp av Erik Dylan (180510)

Erik Dylan, en fjärde generationens bonde från Kansas, flyttade till Nashville med en gitarr och en dröm om en musikkarriär. Under fem år hankade Dylan sig fram genom olika jobb innan han blev upptäckt av countryartisten Kip Moore. Efter det har han varit lyckosam som låtskrivare och artister som t.ex. Eric Paslay, Eli Young Band, Justin Moore och förstås hans ”upptäckare” Kip Moore har spelat in hans sånger.

 

2014 bestämde sig Dylan för att satsa på en egen artistkarriär och gav ut sin debutskiva. Nu har han släppt sitt andra album som han även har  producerat själv, Baseball on the Moon. Han har dessutom haft den goda smaken att göra en cover på Steve Earles låt ’Someday’. Earle är själv med och sjunger och spelar på Dylans tolkning.

 

“I wrote this record for the underdogs. I wanted it to be just as dark as it was resilient. There is a theme of optimism on the edge of destruction woven throughout the entire album.” säger Dylan i en pressrelease.

 

Lyssna på

 

Baseball on the Moon

 

https://open.spotify.com/album/0nUkgHnh7B3cq8u3KPmh2J?si=yXEAyngBQZqbtB8adUoc6w

Erik Dylan


Första nya skivan på 6 år, Hellbound Glory är tillbaka! (180507)

Hellbound Glorys nya skiva ’Pinball’

Singer-songwritern Leroy Virgil startade bandet Hellbound Glory i Reno, Nevada 2008. Influerade av Hank Williams, Hank Williams Jr och Nirvana! (Virgil är uppväxt i samma stad, Aberdeen, Washington som Kurt Cobain) spelade bandet en rockbaserad typ av Americana.

 

2014 bestämde sig Virgil för att lägga ner bandet och istället gav han sig in på destruktiv bana i Reno med ett osunt drickande och spelande.

 

”I was going to bars for days on end, because they don't close here. I would just find myself going, 'Pinball! Pinball!' and stumbling around," säger Virgil i en intervju med Rolling Stone. Och det var inte bara bandet som sket sig, även Virgils äktenskap sprack. "Who knows, maybe it was the time to do it. I just felt like doing it. I just wanted to go drink."

 

Tre år senare är Virgil tillbaka med ett nystartat Hellbound Glory, ett nytt album, Pinball, utgivet på ett nytt skivbolag och viktigaste av allt. Ett mer hälsosamt liv. Och det är främst en person som är orsaken till detta, Virgil största fan Shooter Jennings. "At this point, he's one of my best friends and probably one of the few people I view as a true peer” har Jennings sagt om Virgil. Jennings har producerat ’Pinball’ och gett ut albumet via sitt skivbolag Black Country Rock. "I have no doubt this guy is going to go down in history as one of the greatest singers and songwriters in this country” fortsätter Jennings i Rolling Stone.

 

En annan stor anledning till att Virgil tog sig upp på banan och började skriva låtar igen var en resa till Norge 2016. "This person contacted me on Facebook and said he'd set up a tour for me. I went over there for about a month, just lived with them and played a couple shows. "I'd eat with the family and even go to work with him. He was a garbage man."

 

Den första låten han skrev efter de tuffa åren var ’Pinball’ som handlar om alla nätter han rumlat runt på barer i Reno. "To me, it's a song about life, the chaos of life. It's a game of pinball where your soul is that quarter and you put it in the machine and you might lose that quarter, but you play as long as you can. But there's that little bit of chaos there that you just can't control. You can try — and you do your best."

 

Precis som ’Pinball’ är Virgils låtar inspirerad av hans egna liv och upplevelser, ”These songs, they're me. They come from stuff I've done. I don't go and watch TV and write songs about TV" säger Virgil. Kompisen Shooter Jennings är full av respekt för Virgils texter och musik . "It's pretty spectacular. It's dark and dirty and smart, and he can sing as good as anybody else. In that Hank Jr. school of singing and songwriting, he's right up there."

 

Även om Leroy Virgil har fått bättre ordning på sitt liv och fått fart på sin musikkarriär igen så kan han inte lova att det inte blir några fler snedsteg framöver, I've changed my act a little bit, but I'm not going to promise that I won't cause more trouble."

 

Lyssna på

 

Pinball

https://open.spotify.com/album/4X7in3uFabkvR5onoGbHLN?si=Vgd-7-9CSkqhWTtQP8rYTw

Hellbound Glorys frontman och sångare Leroy Virgil


”This kid is what country music is all about to me," Garth Brooks (180505)

Randall King växte upp i västra Texas och fick sin introduktion till countrymusiken i förarhytten på sin pappas långtradare. Kings pappa var nämligen en ”truck driver” som laddade kassetbandspelaren i sin truck med klassiska countrylåtar och countryartister när han ibland tog med sig sonen på sina långresor. Willie Nelson, Merle Haggard, Lefty Frizzell och modernare neo-traditionalister som George Strait, Alan Jackson och Keith Whitley var sångare som präglade Kings intresse för musik i allmänhet och countrymusik i synnerhet.

 

Nu har King släppt sin debutskiva, 13 låtar som han själv producerat. På sin hemsida förklarar han hur tankarna gått kring inspelningen av skivan.

 

There’s a lot of people that want country music to come back around, and there’s a lot of people that will say you have to sell out and play radio hits to make it. I think for me I want to make my stamp as an artist with this record, that I can be me and still make an impact across the country” 

 

Lyssna på

 

https://open.spotify.com/album/0rh6QbOFV6KAzT9TO4bQd4?si=-cscsZxERZerHIYzQYFbtA


Malin Pettersen debutalbum innehåller Americana med norska rötter (180504)

Malin Pettersen is well known by Americana fans in Norway, through 11 years on the road with Americana band Lucky Lips and countless collaborations. The spring of 2018 she will be releasing her first solo album and it's safe to say - it's been a long journey. The writing of the songs for References Pt. 1 started 5 years ago, as she got pregnant with her first child. The work with getting the songs ready and a band together started the following year, and three years ago the recording prosess finally started. References Pt. 1 is difficult to cage up as it erupts as free spirited rock on one track, more folky on another, down to even pure country songs on some. This showcases the studio proscess and the way the producers and musicians worked together to create this vivid and genuine album.

 

Malin Pettersen is definitely one to watch - and most of all - one to hear!”

(källa http://malinpettersenofficial.com/

 

Lyssna på

 

References Pt. 1

 

https://open.spotify.com/album/2ix1N3MAh7KZfTAhFWFc6M?si=xxMIQhTqSMOqnQhgYynZHQ

 


Josh Ward har släppt sitt fjärde album ’More Than I Deserve’ (180504)

More Than I Deserve” marks Ward’s fourth full length album release and it will greet the fans on May 4, 2018. With the philosophy of “don’t fix what isn’t broken,” Ward went right back into the Rosewood studios where he recorded all his previous releases and joined producer Greg Hunt once again behind the board to create the next dimension of Josh Ward country music. The new album is 11 tracks strong featuring the signature instrumentation from guys like John Carroll (Cory Morrow) on guitar, Nate Coon (Aaron Watson) on drums, Milo Deering (The Eagles) on acoustic guitar, steel, dobro, fiddle, viola and mandolin, and Terry McBride (McBride and The Ride) on backing vocals and also writer of three of the tracks. The album is classic Josh Ward style on every front with just a little more gusto and a little more miles on it. Full bodied and emotionally fragrant, every song jumps out kicking up the kind of country music nostalgia Ward is revered for. The first single “All About Lovin’” (written by Brice Long, Terry McBride and Chris Stapleton) tells you everything you need to know about this album, a sexy tonkafied driver of a song that guarantees you’ll be lacing up your dancing shoes by the time you hit the chorus. “Home Away From Home” is country piled on top of more country, and is, as the song says, “a two steppin’ juke box heaven.” While Ward has never been afraid to sing other people’s songs due to his belief that a good song simply needs to be heard, his own savvy for the art just so happens to be represented on three of the most powerful tracks. “A Cowboy Can” is the true grit of this album and is what Ward says best describes himself. “One More Shot Of Whiskey” is a sobering tale told with 90 proof conviction, and then there is “More Than I Deserved” ringing out with its vulnerable steel and head hanging resolve. “More Than I Deserve” is country music addiction in its purest form. Josh Ward did not reinvent the wheel here, but damn, it’s polished surface sure rides smooth” (källa www.joshwardmusic.com)

 

Lyssna på

 

More Than I Deserve 

 

https://open.spotify.com/album/5kGc7ZU5G7sNkARgsu2vVY?si=TMppuBDBQuWxQovLEFHgEA

 


I've been trying to get out of the way of the songs while writing them and let them be what they want to be.” Caitlin Canty om sin nya skiva (180502)

Caitlin Canty är en amerikansk singer/songwriter vars musik rör sig mellan folkmusik, blues och countryballader. 32-årige Canty kommer från Proctor, Vermont men efter att ha bott många år i New York flyttade hon 2015 till East Nashville, Tennessee. Hon tillbringar mycket tid med att turnera, både i USA och Europa. Hennes senaste album, det tredje i ordningen, Motel Bouquet är producerat av Noam Pikelny (Punch Brothers) och spelades in live under tre intensiva dagar i Nashville, TN. Bandet som backar upp Canty består av Aoife O’Donovan (sång), Paul Kowert (bas), Stuart Duncan (fiol), Gabe Witcher (fiol), Russ Pahl (pedal steel) och Pikelny på elgitarr och banjo. Rolling Stone har beskrivit hennes nya musik som “dreamy and daring” och i januari nämndes hon som en av Rolling Stone Country’s “Ten Country artists you need to know”

 

”Since releasing my last record, I've spent a lot of time traveling around the country playing live shows, and that experience has given me a surer footing as a singer and a songwriter. In 2015, I moved from a life spent in the Northeast to a fresh start in Nashville. I wrote the songs that became Motel Bouquet in the ashes of one life and in the soil and seeds of another. I've been trying to get out of the way of the songs while writing them and let them be what they want to be. And I've been writing on an old Kalamazoo that I play, tuned down a full step. Sorrow and songs just pour out of that guitar." (Källa RollingStone)

 

Lyssna på

 

Motel Bouqet

https://open.spotify.com/album/1wzGEFBlLXHmoW4OK4Qapu?si=gpsXRteYT1KmHML_j8eS3A

Caitlin Canty


Fyra nysläppta EP-skivor från tre nya spännande artister och en duo (180428)

Abilene’s Jaron Bell broke on to the Texas Music scene in early 2010.  Since then the young songwriter and his band have been putting miles on the roads of Texas and New Mexico, playing packed clubs and dancehalls. Jaron’s live performances have earned him the privilege of sharing the stage with artists such as Wade Bowen, Casey Donahew, Brandon Rhyder, Charlie Robison, Kevin Fowler and Mickey and the Motorcars, Jaron released his debut EP, Adios in October 2011.

 

Jaron has consistently improved all aspects of his music and performance since I’ve known him. He impresses me every time I see him. He has the drive and the talent to last a long time. ”
– JB Cloud – 99.7 KBCY / Abilene, TX

 

Lyssna på

 

It’s About Time

 

https://open.spotify.com/album/0tigt3nTqi1IWg7DXEWhOZ?si=jny-77rRR1GulmmxOxqPzw

 

 ****

 

Daniel Kyle’s parents always knew they had a musical kid on their hands, even before he came out of the womb: when his banjo-playing dad would strum for his pregnant wife, Daniel would kick up a storm. True to his Kentucky roots, Daniel would make the rounds with his father to local bluegrass festivals and picking parties, taking up the guitar at 13 years old after first trying the saxophone, drums and keys. "When I felt all the notes underneath me, it felt so natural and clicked almost instantly," he says. "I never looked back." Daniel moved to Nashville a decade ago and roomed with buddy Anderson East, spending time in bands (like RS Country New Artist alum Jericho Woods) and supporting Clare Dunn on the road. It may have taken years to get his solo work front and center, but his rich, melodic breed of baritone country is perfect for a moment that finally embraces the Stapletons and the Sturgill Simpsons of the world.

 

He Says: "It's given artists like us an opportunity to be heard," Daniel says about the current state of country. "People are catching the curve ball, and going, 'Whoa, what is that?' It's different than what people are getting fed by the mainstream. For true music lovers, it's a great thing. These different looks, throwback sounds, live-to-tape versus digital machine-produced content. People are hungry for it." (Källa Rolling Stone)

 

Lyssna på

 

Daniel Kyle

 

https://open.spotify.com/album/5NfytO7I0FgqCzvwYCGkma?si=LXu0rvGDQYu4PmdkjGsmWg

 

 

****

 

”In a time when many artists are striving to find their identity, Erick Willis is slowly leaving his mark on the scene, with a personality that is true and not just a stage persona. Taking cues from the music he was raised on Erick is blending soulful melodic lyrics, with the deep groove of roots-rock and as his lyric says, "with some of the harder stuff." Showcasing a smooth voice with an excellent upper register, uniquely gravely at times, and always pleasant to the ear, Erick is bringing lots of soul to the mix, along with undeniably Texas inspired lyrics.

 

Getting his start at an early age, Erick has been no stranger to performing. Growing up in Henrietta, Erick spent countless Sunday's in church with his grandmother learning to love the craft of singing through the choir and holiday specials Erick found his passion for music. Whether it was singing in the choir, traveling to perform in the Texasville Opry, Johnny High's Country Music show, the Texas Gold Country Music Show, or simply talent shows, Erick never lost that drive. One might say Erick was born to perform and entertain and they would be right.

 

Through a sold mix of musical styles, and a great supporting cast of family and friends, Erick began to form a genuinely unique ear for music and a solid grasp on life and how to live. As a freshman in high school, Erick took up guitar class and began to learn how to create his own blend of music. It really didn't take long for Erick to realize he had found his calling, and so began his journey as an independent artist. From open mic nights, to talent shows, to late night recordings at a friends home studio, Erick quickly found himself as a performer and not just a guy who could pick out a few cords.

 

Erick is poised to find success at a great level in this business.  Though a unique approach to performing and writing, Erick will continue to be appreciated for many years to come, and be no stranger to the joy that can be found when a melody through six strings meets the power of emotion in true lyrics.
(källa: http://www.erickwillis.com)

 

Lyssna på

 

 True Colors

 

https://open.spotify.com/album/32bo0f9w9ipgMea198TwQx?si=wQK6uhP8RTC7LWG1BAZPog

 

****

 

Muscadine Bloodline’s Gary Stanton and Charlie Muncaster both grew up playing music in Mobile, Alabama, with mutual friends saying they should connect. But their first official meeting didn’t happen until about six years ago, when Muncaster’s college band was playing a show in Mobile and needed an opening act. Stanton got the call. “After the show, we kept in touch when I moved off to Hattiesburg for college,” Stanton explains. During his junior year at the University of Southern Mississippi, Stanton started his own band and the two began swapping opening slots and writing together.

 

After graduation in 2015, Stanton headed to Nashville while Muncaster commuted from Alabama to play and write with him. “We started getting a real good chemistry and our harmonies sounded great with each other,” Stanton says. In October of that year, Muncaster made his move and, the very next week, the guys were in the studio cutting three songs. Muscadine Bloodline became a reality upon their release in December 2015, and “we haven’t looked back since,” Stanton adds.

 

With a soulfulness in their harmonies and a catchiness in their hooks, the music Muscadine Bloodline puts out echoes the combination of classic country and Southern rock they both grew up listening to, from the Eagles and Lynyrd Skynyrd to Eric Church and Blackberry Smoke. Unlike many artists in contemporary country, MB leans away from frivolity and into earnestness, a reflection of their own lives and loves. Thinking about country music, Stanton notes, “I fell in love with the stories, not the sound. As a writer, it is cool to put myself in a situation, whether it directly applies to me or not. That’s why I love country music and that’s why we love writing about real topics, instead of party anthems.”

 

Lyssna på

 

Movin’ On

 

https://open.spotify.com/album/5PY3Qnw71LdFtEySdfnfxo?si=SmwnMFb3Qum0YxbbQxK7aA


20-års jubilerande Old Crow Medicine Show har släppt ett nytt album, Volunteer (180427)

Critter Fuqua – banjo, resonator guitar, guitar, accordion, vocals. Kevin Hayes – guitjo, vocals. Morgan Jahnig – stand-up bass, vocals. Chance McCoy – fiddle, guitar, banjo, mandolin, vocals. Ketch Secor – fiddle, harmonica, banjo, guitar, bajo sexto, mandolin, vocals. Cory Younts - mandolin, drums, percussion, keyboards, harmonica, Jew's harp, vocals. = Old Crow Medicine Show

Old Crow Medicine Show är ett Americanaband från Nashville, Tennessee som varit verksamma sedan 1998. Den 17 september 2013 blev de invalda i Grand Ole Opry. Deras strängbaserade musik brukar benämnas old-time, folkmusic och alternativ country.

Tillsammans med eget material spelar de både blues och folkmusik. Nyligen släppte de sitt 11:e studioalbum producerat av Dave Cobb. 

 

"Old Crow Medicine Show played their first notes together 20 years ago, but their roots extend back even further, with founding members Ketch Secor and Critter Fuqua travelling up and down the East Coast playing with anyone who wanted to jam. In 2000, the band were busking in Boone, North Carolina, when Doc Watson heard them and invited the band to play his annual MerleFest. Since then, Old Crow have enjoyed a long and auspicious career, 
even scoring an honest-to-god hit with “Wagon Wheel”. Secor based it on an old Bob Dylan bootleg when he was just a teenager, and the band recorded it for 
their 2004 self-titled debut. Nearly a decade later Darius Rucker had a No 1 country hit with his cover; Dylan liked it so much he gave Old Crow another scrap of lyrics, which became “Sweet Amarillo”, off 2014’s Remedy.

 

Old Crow are innovators as well as traditionalists, a string band who can release a song-for-song cover of Blonde On Blonde and back Kesha on CMT Crossroads. That has allowed them to endure a series of trends in roots music, including the O Brother… revival in the early 2000s and the string-band surge a decade later. While Mumford & Sons and the Avett Brothers briefly overshadowed the band (even playing with Dylan at the 2011 Grammys, a passing of the torch to two bands who fumbled the handoff), Old Crow still play, write, record and tour with steam and purpose.

 

On the occasion of their 20th anniversary, Old Crow have made an album that reflects on what it means to be in a band. With Dave Cobb’s production reinforcing their boisterous dynamism, Volunteer surveys the sacrifices Old Crow make for their music, the camaraderie of the bandmates and heroes at the expense of the stability of family and home. “All together we fall together/We ride together, we’re wild together,” they sing en masse on the rowdy opener “Flicker And Shine”. It’s an apt introduction, an overture that shifts tempos manically, slowing down and speeding up as though enacting their promise to band together in slow times and fast, bad times and good.

 

 

The album title refers to their adopted home of Tennessee, nicknamed the Volunteer State to honour the soldiers who fought in the war of 1812. Not that they would ever explicitly compare themselves to real GIs, but Volunteer suggests a similarly regimented life on the road, musical instead of military, shipping out for tours rather than tours of duty. In other words, the band members understand that they enlisted in a vocation defined by dislocation, transience and solitude. “I’m a world away,” Secor sings on “World Away”. “Standing at the gates with my suitcase/But I’m a world away.” The song sounds like a party – the chorus is jubilant and catchy, the music celebratory – but the lyrics convey a cloudy melancholy, as though they’ve learned over two decades to make the best of this situation.

 

Homecoming Party” is much more acute in its domestic angst, as Secor sings about coming home too late from tour, long after his wife and kids have gone to bed. Even the dog is “too tired to wag his tail”. As the band provide sympathetic accompaniment, playing quietly so as not to wake anyone, Secor describes his own private ritual in painstaking detail: tiptoeing up the stairs, peeking in at his “little ones” already tucked in, slipping in bed next to his wife but being careful not to disturb her sleep. Old Crow present this heartbreaking tableau matter-of-factly, trusting the details of the songwriting and the breezy melody to convey the complicated emotions of the homecoming."

(källa: http://www.uncut.co.uk)

 

Lyssna på

 

Volunteer


Honky Tonk, soul, Texas Swing och blues. Charley Crockett har många ingredienser i sin musikaliska Cajungryta (180425)

Det första som slår mig när jag lyssnar på Charley Crocketts nya skiva, Lonesome As a Shadow, är hans röst. Läspar han eller vad sjunger han på för märklig dialekt? (inte för att det är något fel med att läspa men är något ovanligt då det kommer till en singer-songwriter) Vad än orsaken är så har Crockett ett mycket säreget och personligt uttryck i sin sångröst.  Kanske finns svaret i Crocketts uppväxt i det innersta av Louisiana och senare i livet i Texas. Eller från hans många år som gatuartist i New Orleans, New York och Paris. Precis som hans spretiga bakgrund rör sig hans musik i olika riktningar. I botten finns en klassisk Honky Tonk men som i vissa låtar drar iväg mot både soul, Texas swing och blues. Ibland är känslan att jag befinner mig i närheten av Bourbon Street i New Orelans, i nästa låt tittar jag in i en gammal dancehall någonstans långt ute på Texas landsbyggd, för att i nästa låt hamna i New York och ett avsnitt av 70-tals deckaren Baretta (han med kakaduan på axeln ni vet) där Crockett har bidragit med ett tidstypiskt soundtrack. Crockett tar oss med på musikalsik resa som svänger hit och dit där den gemensamma nämnaren är just svänget. Crocketts musik är fylld av spelglädje och en smittande energi. 

 

Crocketts fjärde album, Lonesome As A Shadow,  är inspelad i Sam Phillips Studios i Memphis och är producerat av Matt Ross-Spang (Jason Isbell, Margo Price, Zac Brown) Det är Crocketts första album med enbart egen komponerade sånger och alla låtarna klockar in på under tre minuter. Allt enligt gammalt traditionellt country & western koncept.

 

”My newer work is my best effort at trying to write songs that can last and mean somethin. I’ve got this old timey Cajun and rockabilly thing rolling through it. I’ve also got stuff on there that brings out the Bill Withers side of me. But it’s still my deal.” har Crockett sagt om sitt låtsnickrande.

 

Lyssna på

 

Lonesome As a Shadow

 

https://open.spotify.com/album/308oGhQCGxttKUQkkkrHiE?si=xB3GdY2PSbCRs30v5RD-bg

Charley Crockett


Ashley Monroe sjunger om personliga trauman och klassiska country influenser på nya skivan ’Sparrow’ (180424)

”As her career has progressed, singer-songwriter Ashley Monroe has been able to move farther and farther away from the standard Nashville plot. Some of that is due to the success that she has accrued through her association with her buddies Miranda  Lambert and Angaleena Presley in the Pistol Annies and her other friend Jack White, with whom she performed as part of his house band for a few years. But as her songwriting has gained strength and her commercial prospects have gotten brighter, her albums have shed many of the recognizable names that would hopefully pique the interest of curious listeners. 

 

The most notable name that is not on Sparrow, Monroe’s fourth LP, is Vince Gill, the country superstar who produced her previous two albums. Choosing instead to work with Dave Cobb, the man behind the boards for Jason Isbell and Chris Stapleton’s recent triumphs was a brilliant move on her part. Their collaboration has resulted in one of the strongest and most grown up country albums to be released this decade. 

 

Monroe dug deep on Sparrow after spending some time in therapy to unpack some of the pain of her past. Those shadows stretch over many of these songs, particularly the loss of her father to cancer as a teenager, which inspired the string-soaked opener “Orphan” and the wholehearted direct address “Daddy I Told You.” Through them, you can hear Monroe loosening her tight grip on the pain and letting acceptance rest gently in her palms. Cobb supports her by exercising restraint, letting the string section and some swirling organ lines carry some of the emotional weight while pushing the pangs of sorrow and shivers of memory in her voice to the fore. Much of the rest of Sparrow plays like a country cousin to the metropolitan pop of Tracey Thorn’s recent solo venture, Record. Both women have very adult concerns on their minds, from the joy/struggles of raising children to the agony of watching someone else suffer even with the knowledge that they’ll be better off in the long run. There’s still lust (Monroe’s “Hands On You” is steamy and perfect) and life’s fleeting moments of joy but the consequences of one’s actions are weighing on these songs.

 

The difference again is Cobb’s production. He and Monroe have been referencing the lush records of the late Glen Campbell and the ‘70s output of Elton John as inspirations for their work on Sparrow. And that proves to be the perfect bed for these songs to nestle into. The electric instrumentation is minimal, putting piano, acoustic guitar and some muted drums at the album’s core. Intimate songs like these needed such intimate music behind it. You’ve been invited in to the confessional and your job is to listen, learn and support. (Källa: pastemagazine.com)

 

Lyssna på

 

Sparrow

 

https://open.spotify.com/album/0Frgzm1xuM3cy8VxuTOkNu?si=XQg2mxc7TlC91xnNcHnFGw

Ashley Monroe på Twitter i samband med att hennes fjärde album Sparrow släpptes


Cody Bryan Band, utsökt Country Rock från Austin (180423)

Cody Bryan Band bildades 2013 och är ett independentband med basen i Austin, Texas. Bandet började först göra sig ett namn på countryscenen i Texas efter att regelbundet spelat på klassiska The Saxon Pub i Austin. Ryktet började sprida sig att Cody Bryan Band var något extra och snart fick bandet chansen att spela med etablerade artister och band som bl.a. Granger Smith, Eli Young Band, Randy Rogers Band, Casey Donahew och Nashvillestjärnan Chris Young. 

 

I don't think there's a substitute for the variety of music that you get in Austin. You never know what you're going to get. There's so much talent, just like Nashville. You can walk in any bar at any time and find the most amazing band. I think sometimes people take the good music for granted there, because you can find it so many places." sade bandets grundare och sångare Cody Bryan i en intervju med Billboard 2016. 

 

Cody Bryan Band har släppt två album och senaste albumet ’Here’ släpptes i början på April. Bandet spelar en Texas Country Rock som jag kan tänka mig funkar väldigt bra live. Det är stundtals mer rock än country och sångaren Cody Bryan är riktigt vass. 

 

Förutom sångaren och gitarristen Cody Bryan består bandet av Zach Lynch gitarr och fiol, Miles Barker på bas och Pedro Corsetti trummor. 

 

Lyssna på

 

Here

 

https://open.spotify.com/album/4oPDJO9M1jN8eZg6U2MKZ6?si=EgSIVLmwQMijV7CAC3MU_g


Brothers Osbourne tillhör den nya generationens countrystjärnor i Nashville (180422)

"We’re  lucky that we are in a position where we are writing our songs and we have the artistic freedom to push the boat out and play a three-minute actual (guitar solo) We want to write songs we’re proud of and play music we find fun for us first. Success and money are fleeting. If your goal is to fly on a private jet and swim in money, that’s fine. That has a shelf life. For us, we want to play music that we love and we’ll do that with or without money.” John Osbourne

 

Bröderna T.J. Osborne (sång) och John Osborne (gitarr och bakgrundssång) kommer från staden Deale i Maryland. I början på 00-talet flyttade John till Nashville och två år senare flyttade storebror T.J. efter. Tillsammans började de spela och sjunga tillsammans i olika sammanhang och konstellationer. 2016 släppte de första albumet i namnet Brothers Osbourne. Skivan Pawn Shop blev en stor succé och bröderna har hyllats stort efter skivdebuten. De har även belönats med flera prestigefyllda priser på de senaste årens countrygalorPå senaste ACM Awards gick bröderna därifrån med priserna för både Vocal Duo of the Year och New Vocal Duo or Group of the Year. Nya skivan Port Saint Joe kommer med all säkerhet innebär fler priser och utmärkelser till Brothers Osbourne som nu räknas in i den nya generationen stjärnor i Nashville. 

Personligen gillar jag brödernas musik och nya skivan är ett av 2018 starkaste skivsläpp så här långt. Det är en rockigare typ av country med en hel del soul och funk. John Osbourne är inte blyg med sitt gitarrspel och solona avlöser varandra på skivans 10 låtar. T.J. har en skön barriton och jag kan förstå liknelsen med Eddie Vedder som någon gjort. 

 

The men recorded “Port Saint Joe” at their producer Jay Joyce’s home in the Florida Panhandle town of Port Saint Joe. The idea started as a joke — Joyce had recently returned to Nashville from visiting his beach home and mentioned how nice the weather was down south. Someone quipped they should just make the album there. A few days later, Brothers Osborne started receiving dates that Joyce could meet them at his beach house to record. By chance, the location lined up with their touring schedule and they were able to meet at the house and start recording. No one knew how it would sound, but they enjoyed making music in the environment with few distractions. When Brothers Osborne returned to Nashville, they had tracked 10 songs and Joyce had them sequenced. They were so proud of the music, they decided to let it stand.” (tennessean.com)

 

Lyssna på

 

Port Saint Joe

https://open.spotify.com/album/5V6FVW8sc8yyhmDZwaNm5T?si=0qkS8h7vTUe8g9Y2_K5LEw

    []

Bröderna T.J. Osborne (sång) och John Osborne (gitarr och bakgrundssång)


"Joshua Hedley, this generation’s classic country champion" (180420)

"With the release of his highly anticipated debut album Mr. Jukebox via Third Man Records, Joshua Hedley will embrace the role he was born to play: this generation’s classic country champion.

 

An accomplished fiddle player, Hedley felt inexplicably drawn toward the instrument as a child. He got his hands on his own fiddle at age 8, and by 12, he was playing with middle-aged pickers at the VFW. At 19, he moved from his native Florida to Nashville, where he became an in-demand sideman at Robert’s Western World and other bars, and ultimately, a well-respected frontman. Armed with an easy croon and prodigious fiddle playing, he became known as the Mayor of Lower Broad. He hit the road to perform with artists including Jonny Fritz, Justin Townes Earle, and more, while the 2015 documentary Heartworn Highways Revisited featured Hedley prominently.

 

Hedley didn’t start writing his own songs until he was about 28 years-old. So on the backend of his 20s, he finally started writing, eventually unlocking a flood of clarity and creativity. The heartbreaking, distilled, defiantly classic country that poured out of him became Mr. Jukebox, a salve and beacon for 60s honky-tonk devotees everywhere.

 

 “I just want people to remember they have feelings, and that they’re valid,” he says. “Not everything is Coors Light and tailgates. There are other aspects of life that aren’t so great that people experience. They’re part of life, part of what shapes people. And that’s worth noting.” (källa http://joshuahedley.com)

 

Lyssna på

 

Mr. Jukebox


Paul Luc tröttnade på sitt "9 to 5" jobb, sade upp sig och satsade allt på sin musik. Nu har han släppt sitt tredje album "Bad Seed" (180419)

— The All Scene Eye

 

 

Paul Luc är född och uppväxt i Pittsburgh. Han började spela gitarr och i high school var han med i ett garageband som spelade punk. Han pluggade ekonomi på college och efter studietiden fick han en anställning på ett företag i hälsobranchen. På helgerna spelade han på lokala ställen och utvecklade sitt låtskrivande. 2010 gav han ut sin första skiva men musiken var fortfarande bara en hobby. En dag tröttnade Luc på sitt vanliga jobb, sade upp sig och på vinst eller förlust satsade han istället fullt ut på sin musik. Sedan den dagen har han turnerat över hela USA och på så sätt satt sitt avtryck på Americanascenen. Han släppte nyligen sitt tredje album, Bad Seed, inspelat i Nashville.

 

“I had this sort of romantic idea. I’d see photos of songwriters and musicians on a studio floor together, no computers, just doing things in that moment, which is probably what made the records that a lot of us idolize so great,” säger Luc på sin hemsida, “So I got this idea that I wanted to get acquaintances or strangers together and just do that.”

 

Med hjälp av sin producent Dave Hidek fick Luc tag på ett meriterat gäng musiker som samlades i Welcome to 1979 Studios i Nashville.

Bassisten Cameron Carrus, trummisen Paul Griffith (som spelat med Jason IsbellJohn Prine och k.d. lang), bakgrundssångerskan Leah Blevins samt pianisten Jefferson Crow och gittaristen/pedalsteel Laur “Lil’ Joe” Joamets, som båda ingick i Sturgill Simpsons band när ikoniska skivan A Sailor’s Guide to Earth spelades in 2016.

 

Inspelningen av skivan genomfördes med en liten budget och under tidspress, “We had no rehearsal time, we didn’t rehearse at all actually,” fortsätter Luc på sin hemsida, “So we decided to record to tape, it gives you less options to change things. It forces you to make decisions.” Resultatet blev en skiva som ligger någonstans mellan Americana och folk music. Luc har inspirerats av den musik som hans föräldrar spelade när han växte upp, Crosby, Stills, Nash, and Young, John Lennon, The Band samt Elton John och det märks att Luc värdesätter starka melodier och genomtänkta texter. 

 

 “I’ve made other records, yet I feel like this is the first addition to my catalog. For me, Bad Seed was a number of songs that take a look at myself and where I’ve been, people I’ve been with, and asking whether or not I carried myself the right way,” har Luc sagt i en intervju med Rolling Stone.

 

Lyssna på

 

Bad Seed

Paul Luc


Pat Reedys nya skiva är en hyllning till att göra saker den svåra vägen, och betala priset för det (180418)

Pat Reedy har levt stora delar av sitt vuxna liv i New Orleans, där han ofta uppträdde på gatorna i de franska kvarteren. Numera spenderar han tiden mellan Nashville och New Orleans. Debutskivan "Highway Bound" från 2016 blev som en blandning mellan de två världarna. Steel och fiddle möter dragspel i "the Big Easy"-anda. Rakt igenom en känsla av den gamla countryskolan. Inte undra på att t.ex. Luke Bell är kraftigt inspirerad av Reedy. Kompbandet The Longtime Goners är samspelta efter att ha hängt med Pat runt USA i åtta års tid på mer eller mindre konstant turnerande. (Källa Ticketmaster) 

 

Nu har han släppt sitt andra album, That’s All There Is, och i månadsskiftet maj/juni kommer han till Sverige för några spelningar. 

 

”Pat Reedy has only lived in Nashville for about three years, but his relationship with Music City dates back more than a decade, when he started coming up from New Orleans to busk on Lower Broadway with a traveling performer named Stumps the Clown. Once they were done playing for tips, they’d spend their earnings on beer and drink it atop the Shelby Street Pedestrian Bridge while watching the city below. "It's wider than you think, and there's hand-holds," Reedy said of the bridge. "It's almost like they want you to climb it.

(They don't want you to climb it.)

 

Reedy’s climbing days are over, but the lessons he learned playing street corners with Stumps – how to attract and keep a crowd – remain. 

 

Reedy’s new album, “That’s All There Is,” comes out Friday on the local label Muddy Roots. Despite its self-deprecating title, there’s a lot to like about “That’s All There Is.” Reedy’s unvarnished baritone and the stone-cold country arrangements by the Longtime Goners make the album fit nicely among releases by classic country torchbearers like Luke Bell. 

 

His jukebox-ready songs hearken back to an earlier era of country music. On “Pennsylvania Hills,” an original story-song about young love that ends tragically, Reedy sounds like he's covering a 50-year-old classic, and on "Lucky I'm Alive" and "Funny Thing About a Hammer," he channels the blue collar country of Merle Haggard's "Workin' Man Blues." 

 

With “Nashville, Tennessee at 3 a.m.,” he turns his gaze to life on Lower Broad after the bars close, the musicians pack up their guitars and the tourists stumble back to their hotel rooms: "Everyone’s an outlaw until the cocaine wears off / And the only thing that’s cheap in these bars is talk."

In years past, Reedy might have watched that scene play out after scaling a local landmark with a six-pack and a clown, but these days, he'd rather just write about it. "I don't need any more crazy adventures," he said. "I have a backlog."  (Källa the tennessean) 

 

Lyssna på

 

That’s All There Is

 

https://open.spotify.com/album/5XXnJUqxMbOu7Ct8JsfNog?si=2fOvZgKmRauuEr825-ZdJg


Är Sarah Shook & The Disarmers nya skiva Years en countryklassiker?!! (180417)

Med två månader kvar till endagsfestivalen SHLM Americana är det dags att börja räkna ned på allvar. Det är en mycket bra line-up som arrangörena lyckats få ihop och en av de mest spännande artisterna som ställer sig på Mosebackes utescen är Sarah Shook. En country singer-songwriter från North Carolina. Hennes musik är en mix av country-punk och Outlaw country med en twist av Honky Tonk och hennes karakteristiska röst sätter sin tydliga prägel på låtarna. Nya skivan Years, som släpptes för någon vecka sedan, har hyllats av recensenter och publik i USA och vissa har t.o.m. utropat skivan som en blivande klassiker! Skivan är utgiven av Bloodshoot Records och de skriver följande om Sarah Shook & The Disarmers på sin hemsida.  

 

”When Sidelong, Sarah Shook & the Disarmers’ debut album, was released in early 2017, it quickly earned kudos for its blast of fresh, fierce honesty and sly wit. It was a welcome new voice in a genre too often mired in the staid and conventional. And while that record may have come to many as a surprise, Years solidifies the point: Sarah Shook & the Disarmers have moved from getting people’s attention to commanding it. The album–with its sharpened songwriting, unique perspective, deepened sound and roll-up-your-sleeves attitude–will grab you by the collar and put a defiant finger to your chest. It is resolute, blunt, and

unflinching.

 

Inspired by artists such as the Sex Pistols, Elliott Smith and Hank Williams, Sarah sings with confidence, control, and, at times, a hint of menace. The Disarmers match her on every track, coloring the tales of resilience and empathy with as much urgency as ever as well as a broader sonic sweep. It’s easy to hear Sarah as a close cousin to artists like Hurray for the Riff Raff and Margo Price on the title track, or in the country-‘60s mod vibe on “Lesson.” “Good as Gold,” sporting a kiss-off line for the ages, “You’re as good as gold/ I’m as good as gone,” is both vulnerable and defiant, soaring with pop-inflected harmonies. And with an expansiveness evoking the wide-open West, “What it Takes” speaks to the truth of the record, to her life, and to the universe.

 

At its pounding heart, Years crackles with a pointedly contemporary and relevant take on the outlaw spirit. Built around the buoyant pedal steel of Phil Sullivan, and the post-punk rattle and Live at San Quentin hum of Eric Peterson’s guitar, there are echoes of Nikki Lane and Merle Haggard as much as Ty Segall. Its home is the ragged-but-real honky tonk, not the bro-country “honky tonk.” The barroom singalong “New Ways to Fail” is classic, smile-through-the-pain country. “Damned If I Do” could be the “Drivin’ Nails in My Coffin” of the 21st century, if we let it; a perfect song for rolling in the wry and sneaking in a quick two-step. The sinister “The Bottle Never Lets Me Down” will get anyone who’s ever been wronged righteously flipping the bird as they knock back the next shot. Therapy in the face of personal devastation takes many forms, after all.

 

As Sarah herself tells it,

This record is about finding a way.  A way through exhaustion, depression, betrayal, hangover after hangover, upper after downer after upper, fight after never-ending fight.  It’s about picking yourself up and dusting yourself off after years of being trampled and beaten down, jutting your chin out, head high, after they’ve done their worst, and saying, “Still here.”  

This record is shouting “f*ck you I do want I want” from the rooftops to the mother******g cosmos. (Källa: Bloodshootrecords.com) 

 

Lyssna på

 

Yesterday

 

https://open.spotify.com/album/11HcrLOFCg1LKkLub2u91X?si=pSoNsK7KQo2Dnd79dLL03g

"Shook sings from the perspective of a problem child of the highest caliber: impulsive, unapologetic, and impassioned. The songs she sings and the music she makes with her band the Disarmers on their latest record Years is the kind of stuff that defies a calendar. Could be 1962, could be 1974; that it's 2018 only makes these songs sound more ageless."


In the Circles Hot 30 för april 2018 (180416)

In the Circles Hot 30 🔥 april 

Ny musik från bl.a

Jeff Hyde

Eddie Smith

Sarah Shook & the Disarmes

Kylie Morgan

Rosanne Cash

Dillion Carmichael

Great Peacock

Austin Jenckes

 

Lyssna på

 

In the Circles Hot 30 🔥 april 

 


En blick som behövs mer än någonsin.(180415)

”Publikhaven framför honom har aldrig varit de största. Inte heller har han slagit några rekord beträffande sålda skivor. Vad hans inflytande beträffar är situationen en annan. Att han är invald i Nashville Songwriters Hall of Fame vittnar om hans betydelse. Nobelpristagaren Bob Dylan har berättat om sin uppskattning för John Prine. Kris Kristofferson, som var med och upptäckte Prine i början av sjuttiotalet, likaså. Ja, John Prine är vid det här laget att betrakta som en smärre legendar.

 

Inte bara herrar ur Prines egen generation vittnar om hans förträffliga penna. Kärleken till hans folkcountrymelodier spänner över generationer. Nutida americanastjärnor som Jason Isbell och Amanda Shires är bara några av de som offentligt stämmer in i hyllningskören av den numera sjuttioettårige Prine. De två sistnämnda, som för övrigt är ett par, är också med och bidrar på nya albumet (kör och gitarrspel, bland annat). Ett album, det första från artisten med nytt material på tretton år, som i sanning är efterlängtat. Ett album som har fått namnet »The Tree of Forgiveness«.

 

Vad är det då Prine har som får de som hittar honom att fullständigt falla dit? Kanske handlar det till stor del om en sällan skådad förmåga att belysa vardagliga människoöden med värme och empati – detta i kombination med stilistisk finess och en rejäl skopa humor och självdistans. Klassiker som »Sam Stone« och »Hello in There« är exempel på hans briljans. John Prine når kanske inte flest, men är en av de som når allra längst in hos de som hittar nyckeln till honom och hans låtskatt.

 

Så hur låter det då denna gång?

 

»The Tree of Forgiveness« är ett album skrivet av en man som levt som trubadur i nästan femtio års tid. Han har berättat att han tog in på ett hotell för att skriva färdigt plattan. Han fungerar liksom bättre på hotell. Kanske inte så konstigt, med ett halvt sekel av kringflackande liv bakom sig. Han kom ut från det där hotellrummet med material som nedkokat resulterade i dryga trettio minuter gitarrbaserade folkmelodier. Alltsammans producerat av Dave Cobb, hela Nashvilles go-to producent numera vad det verkar. Och Cobb står för kvalitet rakt igenom.

 

Låtarna, nästan uteslutande skrivna tillsammans med andra, rör teman som vi lärt oss att känna igen när det kommer till John Prine. »Knocking on Your Screen Door« inleder albumet. En vacker sång om en ensam karaktär som längtar efter besök. Som en gång hade en familj men som numera ägnar sig åt sig själv och några George Jones-låtar som han lämnades kvar med där i huset. Just den typ av karaktär som Prine med oefterhärmlig värme ofta berättat om, alltså.

 

På albumet kan vi också spåra viss politisk udd. Ett exempel är »Lonesome Friends of Science«, en blinkning till de (allt fler?) som i stället för att vända sig till forskningen vänder sig till sitt eget huvud och de sanningar som där existerar. En tankevärld som inte sällan tenderar att eskalera i sin galenskap och förnekelse. Eller »Caravan of Fools«, en syrlig passning till en till synes ytlig jakt på efter guld och glitter.

Ett nyckelspår, »Boundless Love«, är en genomsympatiskt hyllning till sångarens partner Fiona. John Prine är väldigt mycket John Prine i rader som:

 

»Sometimes my ol’ heart is like a washing machine

It bounces around ‘til my soul comes clean

And when I’m clean and hung out to dry

I’m gonna make you laugh until you cry«

 

Han har besegrat cancern vid två tillfällen. Rösten är åldrad. Karaktären på rösten är något som passar John Prine anno 2018. Något som skänker låtarna ytterligare en dimension av djup. I sista spåret, medryckande visan »When I Get to Heaven«, berättar Prine om vad han har för planer när han kommer till livet efter detta: »I’m gonna have a cocktail: vodka and ginger ale/Gonna smoke a cigarette that’s nine miles long,«

 

John Prine ser inte upp på någon, inte ner heller. Hans texter är som en respektfull blick riktad rakt fram mot det som så ofta kallas för »den vanliga människan«. En blick som behövs mer nu än någonsin. Låt den finnas kvar länge till. Sedan får han ta den där drinken. Jag tänder gärna hans cigarett.” (Källa Pontus Bark Sonic Magazine) 

 

Lyssna på

 

The Tree of Forgivness

 

https://open.spotify.com/album/13UwfQZqne7ZQIkUZsAPLg?si=aYI_kmH0S3yR7qlGSKzvOA


Ross Cooper är ”the real deal” och kan bära sin Stetson med stolthet (180411)

I Rode the Wild Horses heter Ross Coopers nya skiva. Till skillnad från många andra countrysångare som sjunger om cowboys och rodeo så kan Cooper stå för varje ord han sjunger. Han är nämligen en fd rodeo ryttare men en skada gjorde att han fick sadla av för gott. Istället har han satsat fullt ut på musiken och för fem år sedan flyttade han till Nashville från hemstaden Lubbock i Texas.  I Rode the Wild Horses är producerat av Eric Masse och är en skiva med alt-country där Cooper blandar traditionell country med oborstad rock. 

”I’am a rodeo kid who grew up on indie music," har Cooper sagt. 

”They are equally as challenging, but when everything goes right, they're literally both the best feelings in the world," fortsätter Cooper och jämför att rida på vilda hästar med låtskrivande. ”When you go from rodeos to playing music, you can be a glutton for physical punishment and mental punishment. They are equally hard in their own ways, but the reason you do either is for that feeling where everything goes right. You know when you make a great ride, and a great song."

 

Lyssna på 

 

I Rode the Wild Horses

 

https://open.spotify.com/album/3LJrhMggBbqmQzt9HjuBLb?si=VqFuAYJIQcue-A7rpGu71Q


Lindi Ortega tar hjälp av sitt nya album för att sprida ljus kring sin sjukdom (180410)

Till sitt nya album Liberty har Kanadensiska countrysångerskan Lindi Ortega hämtat inspiration från Ennio Morricones spaghetti western soundtracks och Quentin Tarantinos filmer. Albumet innehåller hela 15 låtar, är indelat i tre akter där vi får följa en karaktärs resa från en mörk plats där  "daylight never comes", till en betydligt hoppfullare och ljusare tillvaro. Historien är visserligen påhittad men det finns tydliga

beröringspunkter till Ortegas personliga kamp. Hon lider av body dysmorphic disorder (BDD) vilket har påverkat både hennes liv och karriär. Ortega har hållit sin sjukdom hemlig men tidigare i år bestämde hon sig för att gå ut och berätta för som omgivning och sina fans. 

"My self-image grew so distorted that I actually convinced myself I was deformed," säger Ortega i en intervju med BBC.

 

"Kroppsdysmorfisk störning (BDD) är en distinkt psykisk störning där en person är upptagen med en föreställd fysisk defekt eller en mindre defekt som andra ofta inte kan se. Som ett resultat ser människor med denna sjukdom sig som 'ful' och undviker ofta social exponering eller vänder sig till plastikkirurgi för att försöka förbättra sitt utseende." (Källa lakerol.com)

 

"People often ask me where my dark, lonely songs come from. This is that place. I was nervous to talk about it before for a number of reasons," berättar hon för BBC. 

"Earlier on [in my career] I was still suffering very heavily from it, so I didn't think I was in a position to offer any kind of advice. "But I also didn't want to be known as 'the singer with body dysmorphic disorder' - so it took until this time in my life to be able to speak about it."

 

Genom att berätta om sin sjukdom hoppas Ortega kunna hjälpa andra människor som lider av samma sak. ”I just wanted to show people you don't have to stifle your life because you have a disorder," säger hon "I want to tell people they're not alone. If I can do this, you can do this. 

 

Om temat på sitt nya album säger Ortega,

 "In the first part is a character that's in darkness, who feels like maybe they embody darkness, The middle part is travelling through the storm and beating down the demons, and then the end of it is coming out victorious on the other end and feeling liberated from the things that weighed them down, and appreciating being alive. But it was very important for me to end this record on a positive note - because the idea is to show there is light in the dark. 

 

Life is a gift and we all have dark and horrible moments - but we've got to fight to enjoy the beautiful moments, because they're all we've got.

 

Den 16 juni spelar Linda Ortega med sitt band på endagsfestivalen SHLM Americana i Stockholm. 

 

Lyssna på

 

Liberty

 

https://open.spotify.com/album/3JkS7pePSetLZvD6PdanCJ?si=yrPGg-YTSiKF5yHNPyIUQg

 

Lindi Ortega


The Voice-finalisten Red Marlow har släppt sitt debutalbum (180409)

Strax före jul förra året var Red Marlow en av de fyra finalisterna i den 13:e upplagan av amerikanska The Voice. Marlow coachades av Blake Shelton och även om han inte vann tävlingen så var det många i TV-publiken runt om i USA som uppskattade Marlows framträdanden. För trots att the Voice är en talangtävling så är inte 41-årige Red Marlow någon rookie. När han var 22 år gammal flyttade han till Nashville för att satsa på sin musik. Under 15 år arbetade han som låtskrivare och demo-sångare (en sångare som sjunger låtskrivares låtar för de stora skivbolagen) Men det är tufft att försörja sig som låtskrivare och artist så Marlow flyttade hem till sina hemtrakter i norra Alabama och startade en byggfirma för att kunna försörja sin familj. Men kanske får hans artistkarriär nu ny fart efter sina framgångar i the Voice och när hans första egna album är släppt. Han har tidigare släppt några EP-skivor men har sagt om sitt nya album Country As Cornbread att det är "my absolute favorite of all the recordings I have ever done.”

 

Skivan är fylld med behaglig radioanpassad country och Red Marlow har en röst som tål att jämföras med det bästa i genren. Vem vet, med rätt uppbackning och lite tur på vägen kanske tom Marlows tidigare coach Blake Shelton får se upp framöver. 

 

 

Lyssna på

 

Country As Cornbread

 


Elton John och Bernie Taupins låtskatt klädda i Countrykostym (180408)

Det har kommit två skivor där artister gör sina personliga tolkningar på några av Elton John och Bernie Taupins låtar. På den ena skivan är det pop och rockartister och grupper som gör sina versioner. På den andra skivan, Restoration, reimagining the songs of Elton John and Bernie Taupin, är det countryartiser som gör tolkningarna. Det är Eltons ständige samarbetspartner och textförfattare Bernie Taupin som ligger bakom projektet då han är förälskad i country.

 

Med John/Taupins låtskatt är det svårt att misslyckas för någon av de medverkande artisterna, men några har lyckats bättre än andra. Skivans absoluta höjdare är när Eagels medlemmarna  Don Henley och Vince Gill (jo han är numera medlem i Eagles) tar sig an känslosamma Sacrifice. Två av countryns vassaste sångare skapar ren musikmagi. Även Maren Morris, Chris Stapelton och Rosanne Cash tillsammans med Emmylou Harris gör något riktigt bra med sina respektive bidrag. 

 

Lyssna på

 

Restoration, reimagining the songs of Elton John and Bernie Taupin

 

https://open.spotify.com/album/25I3CO8X3zQvoEySDD2UIP?si=LW1LyghOS2an_nOihdnBcA

 

Flera av artisterna som medverkar på skivan har via sociala medier gett uttryck för hur de uppskattar att bidra på skivan

Flera av artisterna som medverkar på skivan har via sociala medier gett uttryck för hur de uppskattar att bidra på skivan

Flera av artisterna som medverkar på skivan har via sociala medier gett uttryck för hur de uppskattar att bidra på skivan


Ödemarken i Västra Texas är en inspirationskälla för Red Shahan (180406)

Culberson County är en av de nio counties som tillsammans utgör Trans-Pecos regionen i västra Texas. Culberson med ca 2 400 innevånare bildades 1911 och har fått sitt namn efter David B. Culberson, en advokat och soldat i Konfederationens armé under amerikanska inbördeskriget.

 

Det är den här glesbefolkade och till stora delar ödsliga delen av Texas och dess innevånare som fascinerat och inspirerat singer-songwritern Red Shahan så mycket att han har gett sin andra skiva dess namn.  

There’s a resilience in places like that,” säger han i en intervju med Wide Open Country. “I feel like there’s a resilience in songwriters who want to keep things lonely. I like feeling lonely at times. A lot of people may not understand how you can find happiness in those places, but you do.”

 

Det blir inte mer Texas än Red Shahan, född och uppväxt i Texas, staten han älskar. Han började spela på scener och barer i staden Lubbock men nu bor han med fru och deras nufödda dotter i Fort Worth i norra Texas. 

 

Red Shahan gjorde avtryck när han släppte sitt debutalbum Men & Coyotes för tre år sedan. Det var en samling låtar som alla var små porträtt av livet i en liten stad någonstans i Texas. Nya skivan Culberson County är inspelad med Elijah Ford som producent och både Brent Cobb och Aaron Raitiere har varit med och skrivit låtar. Red Shahans musik får sorteras in under Country Rock med en hel del bluestoner. Shahans texter beskriver på ett målande sätt den vardagsrealism som finns på landsbygden i Texas. Han sjunger bl.a. om oljeriggar, meth-missbruk, orkaner, trailerparks, back roads, mountain lion, sharpshoter, highways och annat som är typiskt för the Lone Star State. 

 

"I could write from anywhere in the world and I could attempt to paint a vague picture of my surroundings, but I wouldn't know its structure like I do here in Texas. I know the culture, I know the neighboring culture, and when we throw all that in the wash, out comes people. So in relatable terms, I at least hope that folks can point their imagination in a familiar direction while listening to my records. Texas is home and what better way to acknowledge my roots than that of putting those people, places and scenarios in song."

 

Lyssna på

 

Culberson County

U.S. Highway 90 genom Culberson County

Van Horn är huvudorten i Culberson County

Culberson County i staten Texas

Red Shahan


Darling West, Country/Americana från Norge (180406)

Kjetil Steensnæs, Mari och Tor Egil Kreken utgör tillsammans det norska country/americana bandet Darling West. Bandet bildades 2011 och i februari släpptes deras tredje album 'While I Was Asleep'. Det är en hårt arbetande trio som de senaste åren nått en del framgångar. Deras andra album 'Vinyl and a Heartache' har vunnit priser i hemlandet, streamats över 3 miljoner gånger på Spotify och även tagit sig in på listor i USA. De har spelat på SXSW i Austin och AmericanaFest i Nashville. Förra sommaren turnerade de med Sam Outlaw och öppnade för Lucinda Williams.

 

På nya albumet fortsätter Darling West leverera högklassig americana/country/folkmusik. Det är genomarbetad kvalité från första till sista tonen, med intressanta melodier och texter som är typiska för den här genren. Bandet har producerat albumet själv och inspelningen är gjord i Amper Tone Studios i Oslo. I samband med releasen av 'While I Was Asleep' åkte bandet till Kansas City för att spela på en festival och många fler spelningar är planerade för våren och sommaren, både i Norge och andra länder. Det är mycket som tyder på att 2018 blir året som Darling West slår igenom på allvar. 

 

 

Lyssna på 

 

While I Was Asleep

 

Darling West, norsk Country/Americana


Texas Countryelit hyllar Pat Green (180405)

“I think a record like this is important for past legacy, but also for all the new generations of Texas Country bands and fans to understand just how legendary

Pat Green really is.

It’s incontrovertible to say that he’s not one of the greatest of all time in Texas Country music. What Pat did for Texas Country is enormous. It’s like what the

iPhone did for Apple.”

Josh Abbot

 

Idag på Pat Greens 45-års dag släpps en hyllningsskiva till ”the Springsteen of the Southwest” som Green har kallats. Pat Green har haft stor betydelse för countrymusiken i Texas och har influerat många av dagens artister på Texas musikscen. 

 

Det är en vass laguppställning med artister, alla med rötterna i Texas, som samlats ihop för att tolka några av Greens låtar på skivan Dancehall Dreamin A Tribute to Pat Green. Randy Rogers, Josh Abbot, Aaron Watson, Jack Ingram och Kevin Fowler är några av de artister som medverkar på skivan. En rolig bonus i slutet på skivan är att Pat Green själv berättar bakgrunden och kuriosa om låtarna som finns med. 

 

Lyssna på 

 

Dancehall Dreamin’: A Tribute to Pat Green

 

 


Hårt jobb lönar sig. Ashley McBryde släpper nytt album (180404)

Att hårt jobb och tilltro till sin egen grej till slut lönar sig är Ashley McBryde ett exempel på. 2006 gav hon ut sitt första egna album, inspelad i en privat studio i Nashville. Skivan fick ingen större uppmärksamhet men McBryde fortsatte att spela sin musik på Honky Tonks och barer i och runt Nashville. Hon gav ut ytterligare en skiva men ett skivkontrakt med något stort  skivbolag fick hon inte. Däremot fick hon råd och tips på hur hon skulle förändra sin musik för att den skulle sälja skivor, att hon skulle byta klädstil och göra sig av med några kilon samt att hennes tatueringar inte var till hennes fördel. McBryde struntade i råden och fortsatte att skriva och spela den musik hon gillade. Själv beskriver hon sin musik ”sort of a rag-tag gypsy kind of thing. It's classy-trashy, it's a very clean dirty, it's got a little trailer on it, and its probably lived in the back of a covered wagon” 

 

Våren 2017 inledde hon ett samarbete med en manager i Nashville som bl.a arbetade med Eric Church. Via managern fick Church höra några av McBrydes låtar, Church gillade det han hörde och bjöd in McBryde att sjunga duett på en konsert i Chicago. Innan McBryde klev in på scenen blev hon introducerad av Church,

There’s a young lady here who I have become a massive fan of, and you guys are gonna be a massive fan of her real soon. She’s just starting this journey of a career and she’s unquestionably my favorite artist out right now that’s not out yet. … she’s a whiskey-drinking badass, that’s what she is!”

 

Efter den kvällen i Chicago tog hennes karriär äntligen fart. I juni samma år gjorde McBryde sin debut på Grand Ole Oprys scen. I augusti skrev hon kontrakt med Warner Music Nashville. Detta efter en hård kamp mellan flera stora bolag som ville signa henne.

 

34-årige Ashley McBryde har varit med och skrivit alla 11 låtarna på nya skivan, Girl Going Nowhere. ”The voice of Terri Clark, add Dolly Parton's songwriting, and throw in Bonnie Raitt's guitar skills and you get a talented new artist named Ashley McBryde” skrev en recensent när skivan släpptes. Hon har hyllats för sin rockigare och tuffare countrymusik som sticker ut jämfört med många av de nya unga countryartisternas musik. Hennes texter är ärliga och uppriktiga och hon sjunger om saker och känslor som många andra artister väljer att inte sjunga om. Efter många års hårt arbete så ser framtiden ljus ut för en av countryns nya stjärnor. 

 

Lyssna på

 

Girl Going Nowhere

 

 

 

 

 

 

En av countryns mest spännande och lovande nya artister, Ashley McBride


Nyutgiven Outlaw Honky Tonk från kompisarna Dallas Moore och Craig Gerdes (180403)

Dallas Moore och Craig Gerdes

Den senaste månaden har det släppts två skivor med riktigt bra Honky Tonk. Craig Gerdes och Dallas Moore är två artister som håller Outlawflaggan högt och för traditionen med Honky Tonk-musiken vidare. De ligger på samma skivbolag, Sol Records, är bra kompisar och turnerar tillsammans i USA nu under våren.

 

Craig Gerdes växte upp i Illinois och började sjunga och spela gitarr när han var liten. Redan som 11-åring skrev han sin första låt och senare började han spelad med sin pappa i hans band. Under många år av turnerande har han utvecklat  sitt egna unika sound som bygger på old school klassisk country, med ett låtskrivande som är ärligt och reflekterande. 

Craigs debut album, Smokin’, Drinkin’ and Gamblin’, innehåller åtta originallåtar och en cover på Johnny Paychecks hit “Slide Off Your Satin Sheets” från 1977. Musikern Jim Vest spelade steel guitar på Paychecks original inspelning men spelar även på Craigs tolkning. Vest har även fungerat som mentor för Craig under inspelningen av nya skivan. Har sagt följande om Craig, 

“I’ve worked with a lot of young men, but this young man is special. Not only does he sing well, write great, but he’s got a true country music heart. He’s the kind of young man we want to help do whatever he wants to do because we know its good for country music. What a pleasure to work with this young talent.” 

 

Titellåten, Smokin’, Drinkin’ and Gamblin, refererar till musikindustrin. ”The Smokin’ is about the smoke and mirrors that happens, the Drinkin’ is about the drinking and substance abuse that haunts many of us, and the Gamblin’, well, there is no bigger gamble than the music business.” har Craig sagt i en intervju. 

 

Alla låter på albumet låter som det skulle kunna vara hämtade från det sena 70-talet eller tidiga 80-talet. 

Smokin', Drinkin' & Gamblin' är i sin helhet inspelad live i studion. 

”All the vocals, bass, drums and acoustic guitar you hear are the original, unedited live performances," Gerdes fortsätter "There's a level of honesty and sincerity in this record that I’ve never captured before—including some minor imperfections. I hope it makes the album more accessible, relatable and genuine. I'm proud that this recording has no auto-tuning, no sampled drums or studio trickery. It’s all vibe—raw and real. We did all of the initial tracking live at the Sol Records studios in Indiana with Brian DeBruler on drums, who also recorded and produced the record, I had previously recorded in Nashville and done things in a very structured environment with charts, click tracks and rigid time schedules, which always seemed to mechanize the process. I was looking for something different with Sol. 

Before we started, I asked Brian, do you want me to go ahead and chart these songs out? His response was, 'Nah, man, we're just gonna learn ‘em'." I thought, well, okay, this is going to be interesting. It was definitely a more relaxed approach, but after several passes at the first track, things weren't gelling. The recording was solid but it didn’t grab you or pull you in. It was like we were [just] going through the motions. We took a break and went to the bar next door to have a shot and a beer—or maybe four, I can't remember—but my uncertainty was growing. When we came back to the studio, we switched out the snare drum to a ratty-looking old 1963 Gretsch, and it was like something magic happened. We all fell into the groove like we had been playing together for 25 years and laid the song down. It felt comfortable and natural."

 

Lyssna på

 

Smokin', Drinkin' & Gamblin' 

 

www.craiggerdesmusic.com

 

Om Craig Gerdes är något av en rookie på Honky Tonk-scenen så är Outlaw Country sångaren Dallas Moore en riktig veteran. Moore släppte sitt debutalbum, My Heroes Have Always Been Cowboys, 1991 och har sedan dess varit en hårt arbetande artist som nästan ständigt varit ute på turné. Under 2017 gjorde han imponerande 327 spelningar! Moores stora influenser är Elvis Presley och Hank Williams men det har inte alltid varit country som gällt för den långhårige Harley-älskande countryveteranen. Han kom nämligen in på college tack vare ett ”jazz scholarship”. Förutom jazz så studerande han även klassisk gitarr vilket gör att Moores guitar picking är ett av de vassaste i branschen. 

 

Dallas Moore är uppväxt i Cincinnati där han fortfarande bor. Moores mamma var en bluegrass och gospelsångerska och hon köpte en gitarr till sin son när han var 16 år. Innan dess var det idrott som gällde för tonåringen Moore. “My big claim to fame back in those days—one year I beat out Ken Griffey Jr. for the most home runs in the league,” säger Moore på sin hemsida. “But then I got a guitar the next year, and I quit—I walked away as a winner!”

 

För ett år sedan gick Moore med sitt band in i Baird Music Group’s studio i Nashville tillsammans med producenten och countrymusik tungviktaren Dean Miller (George Jones, Hank Williams III, Jamey Johnson med flera) för att spela in 5-spårs EP. Men tiden i studion var så rolig och inspelningen gick så bra att EPn växte till ett helt album som passande nog fick namnet Mr. Honky Tonk. Förutom titelspåret, som Moore skrev redan för 20 år sedan, så har låtarna på skivan kommit till från den inspiration Moore fått genom att dela scen  och ibland även whiskeyflaska med många av sina countryidoler de senaste åren. 

”In the last several years, I’ve been real blessed to tour with a lot of my songwriting influences, and they’ve helped me improve my craft,” fortsätter Moore på sin hemsida. “Guys like Dean Dillon, Billy Joe Shaver and Ray Wylie Hubbard have been so supportive. It’s really cool when your heroes become your friends, and that’s what happened in the past several years.”

 

Lyssna på

 

Mr. Honky Tonk

 

 

www.dallasmoore.com


Whiskey Wolves of the West, en countryduo att lägga på minnet (180401)

Första gången Tim Jones träffade Leroy Powell var på ett party i Los Angeles. Jones sprang på Powell när den sist nämnda badade i ett badkar med Winona Ryder samtidigt som han drack Champagne ur en sko! 

Powell är annars en av de musiker som backat upp superproducenten Dave Cobb i hans studio de senaste decenniet. Han har bl.a. spelat med Sturgill Simpson, Chris Stapleton och Shooter Jennings. Jones är en etablerad låtskrivare som även varit frontfigur i gruppen the Truth & Salvage Co. Efter festen i L.A. bildade de duon Whiskey Wolves of the West (fantastiskt namn!) och de gjorde sin första spelning 2016 på festivalen Stagecoach. På debutskivan Country Roots kombinerar de klassisk Honky Tonk med tydliga Outlawvibbar med den country som numera är typisk för Music City, Nashville. Broadway World har beskrivit deras musik som ”a sound that is something that can only be earned by a thousand nights in smoky bars and a million miles on bald bus tires, the Whiskey Wolves are disciples at what could be the last supper of country music”. 

 

”It's nice to be a part of so many different things. When you're playing in a band, you're doing the same kind of music. Then you get thrust into these other scenarios and you're able to just play a character. You're not really working on yourself so much, like an actor," säger Powell i en intervju med Rolling Stone. ”We've lived so many different characters through this," tillägger Jones. "We get the sense of irony, we get the sense of entertainment. The first song we wrote, 'No. 1 (The Ballad of Dallas Davidson),' I was like, 'I just want to call it "No. 1" so we can say the first song we wrote was Number One.' So [we went] into it with that kind of humor, but then it became a really serious song about songwriting and inspiration. It's a good mixture of both."

 

Albumet innehåller endast sju spår och klockar in på 25 minuter, vilket får sägas vara en aning ovanligt. Men det är ingen slump att så är fallet, Powell förklarar, 

”It's a nice, short record, like those great old country records that had only ten songs on them that would last maybe 20-30 minutes. That was something Waylon [Jennings] was notorious for doing. Every song counted, and I loved that. It's not too overwhelming either. You don't need to hear every song we've ever written-just the best ones."

 

Lyssna på

 

Country Roots 

 

Tim Jones och Leroy Powell tillika Whiskey Wolves of the West