Eilen Jewell fortsätter mixa olika countrystilar på nya skivan Gypsy (190929)

American Songwriter har beskrivet Eilen Jewell som ”one of America’s most intriguing, creative and idiosyncratic voices.” Nu har hon släppt sitt åttonde album ’Gypsy’. Det 12-låtarna är det första albumet i eget namn med originalmusik sedan albumet ’Sundown Over Ghost Town’ som kom 2015.

Eilen Jewell är en singer-songwriter vars musik inte är så lätt att definiera och hon rör sig enkelt och bekvämt mellan flera stilar på alla sina album. ’Gypsy’ är inget undantag och här finns en palett med Americana, blues, country, roots, folk med mera. Allt från inledande låten ’Crawl’ med sitt medryckande rock and roll-sväng kryddat med en fiol, via dansant Texas-swing i ’You Cared Enough To Lie’ till Honky-Tonk stänkaren ’These Blues’ med sin vindlande pedal-steel.

Jewell använder sin musik för att uttala sig om olika ämnen och särskilt politiska frågor. Som artist kan hon inte separera sig från allt som är så sammanflätat med hennes liv utan hon har en skyldighet att ta upp det i sina texter och musik anser hon.

Jewell leder en tight och ihopspelad kvartett, hennes äkta man Jason Beek på trummor, Jerry Miller på gitarr (Miller som lånades ut till Doug Seegers när han gjorde in första turné i Sverige sommaren 2014) och Shawn Supra på bas. Jewell har hängt undan sin akustiska gitarr och spelar för första gången elektrisk gitarr på ett av sina album.

Sammantaget känns detta album både nostalgiskt och som en tillbakablick på traditionell countrymusik. Samtidigt som det känns som en frisk fläkt och kanske vad USA och Americana-scenen behöver just nu.

Under hösten ger sig Eilen Jewell ut på turné i både USA och Europa. Hon har flera gånger tidigare spelat i Sverige men denna gång har Sverige lämnats utanför turnéplanen. 

Gypsy

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)


Efter mer än 20 års hårt arbete är Cliff Cody på väg mot sitt stora genombrott (190924)

Here it is. A Mess Like Me. I am proud of this album. It is the album that I always wanted to make. Real songs about real things that real people go through. It’s my story. It’s your story. It is the story of songwriter friends...all wrapped up in twelve songs. It’s out in the world now and I can’t wait to see the places it will go.”

Orden kommer från Cliff Cody som i början på augusti släppte sitt nya album ’A Mess Like Me’. Hans kärlek till countrymusiken kommer från när han som liten hörde den country som farföräldrarna spelade i den trailer där de bodde. Samt vad han fick höra på bilstereon i sin mammas bil när de körde omkring i Odessa, Texas, där han växte upp.

Codys egna musikkarriär börjande när han arbetade som dörrvakt på en Honky Tonk-bar i västra Texas. En kväll när det var karaoke-kväll blev han övertalad av en av servitriserna att ställa sig på scenen och sjunga. I publiken satt ett band som sökte en ny sångare och redan samma kväll blev Cody erbjuden jobbet. Nästa dag köpte han sig en gitarr, en vecka senare hade han skrivit sin första låt och ett halvår senare flyttade han till Nashville.

Efter att i fyra år levt som musiker i Nashville utan att ha nått någon större framgång lade han musiken åt sidan. Men på en låtskrivarekurs i Wyoming fick han tillbaka självförtroendet som artist och 2005 fick han jobb som låtskrivare hos EMI/Sony Music. Åren efter det skrev han musik åt andra artister men allt som oftast fick han frågan ”Why aren’t you singing your own songs?” 2009 tröttnade han på frågorna och bestämde sig för att satsa på en egen artistkarriär.

Han har sedan dess turnerart flitigt och spelar på scener allt från hemmet i Ohio i bergskedjan Appalacherna till Key West i Florida. Förutom att uppträda själv har han öppnat för storheter som tex Dwight Yoakam, Aaron Lewis, Blackberry Smoke, Tracey Lawrence, Travis Tritt, The Charlie Daniels Band, Chris Young, Justin Moore och Ashley McBride.

Cliff Codys soulfyllda sångröst och skicklighet som textförfattare har gjort att han fått en ständigt växande publik. ’A Mess Like Me’ har redan tagit sig in på Billboards Country Album Sales-lista och mycket tyder på att han efter 20 års hårt arbete är på väg att få sitt stora genombrott.

A Mess Like Me

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6) 


Mike and the Moonpies bryter ny mark på nya skivan Cheap Silver and Solid Country Gold (190918)

London, Abbey Road Studios och London Symphony Orchestra är vanligtvis inget som brukar förknippas med countrymusik från Texas. Men när Mike and the Moonpies från Austin, Texas, skulle spela in sin nya skiva ’Cheap Silver and Solid Country Gold’ var det till London och legendariska Abbey Road Studios bandet åkte. Dessutom tog de hjälp av London Symphony Orchestra för att ge sin musik en ny dimension.

Idén till projektet kom från sångaren Mike Harmeier som på skivan elegant iklär sig rollen som crooner, inte helt olikt giganter som Glen Campbell och Frank Sinatra. Harmeier som alltid haft en förkärlek till amerikansk storbandsmusik.

I’ve always been into Sinatra and the Rat Pack, and I wanted to do a crooner record like that for a long time” - Mike Harmeier

Harmeier ville göra en countryskiva men med stråkar och orkesterarrengemang. Han ville även behålla gruppens Honky-Tonk rötter men var influerad av den klassiska "countrypolitan" musik som präglade countryn i slutet av 60- och början 70-talet. Han fick med sig skivbolaget och producenten Adam Odor på idén. Då bandet var bokade för ett antal spelningar i Europa förra sommaren och de mesta av omkostnaderna redan var betalade av arrangörer gick de all in och bokade Abbey Road Studios i tre dagar.

Men trots det något udda förutsättningarna ville bandet att deras sound som de arbetat fram genom åren skulle finnas kvar,

”I wanted it to be us playing, but with a whole layer of strings behind everything... ...I didn’t necessarily care if this was a country record or not. I don’t want to be pigeonholed into one thing. I thought of that years ago, where I just want to have this band, with this name, and make whatever the fuck we want. It can be ever-evolving”. - Mike Harmeier

Mike and the Moonpies bildades 2007 och består av singer-songwritern Mike Harmeier, Kyle Ponder trummor, Catlin Rutherford gitarr, Omar Oyoque bas och Zachary Moulton på steel guitar. Under åren har de gjort sig kända som ett hårt arbetande liveband och är en av fanbärarna av det som brukar benämnas Red Dirt Music.

Så sent som ifjol släpptes skivan ’Steak Night at the Prairie Rose’ därför kom nya skivan, gruppens sjätte i ordningen, något överraskande och helt utan förvaring. ’Cheap Silver and Solid Country Gold’ har överösts med positiva recensioner och nämns av många, In the Circle inkluderat, som en av kandidaterna till 2019 bästa countryalbum!

Lyssna på

Cheap Silver and Solid Country Gold

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ (5/6)


Briljant debutalbum från David Miner (190915)

Singer-Songwritern David Miner gör inte mycket väsen av sig i dagens sociala medierbrus. Hans sida på FB har 51 följare och på Spotify har han 85 lyssnare per månad. Hans hemsida är minst sagt blygsam och skivproduktionen består av några singlar, en EP och så det rykande färska albumet ”The Rules”. Ett album som fullständigt har knockat mig!

Miner är uppväxt i Seattle, Washington men bor nu i Colorado. Han har skrivit alla låtar på skivan och spelar dessutom alla instrument själv! Han har sagt att alla sånger är djupt personliga och betyder mycket för honom. Några av texterna är självbiografiska, andra handlar om uppdiktade karaktärer men där vissa delar av Miner finns med.

David Miner upptäckte tidigt i sitt liv klassisk countrymusik. Att spela gitarr och skriva sånger blev snabbt en passion. Han fann inspiration hos country-gitarrister som Brad Paisley, Waylon Jennings och Willie Nelson samt influerades av textförfattare som John Prine, Townes Van Zandt och Billie Joe Shaver.

På ’The Rules’ ger Miner lyssnaren 10 stycken countrypärlor på rad. Det är ibland lågmälda och stämningsfulla countryballader för att ibland toucha Outlaw Country och Honky Tonk. Ett av de starkaste spåren är ”Don’t Go to Nashville”, som även släppts som singel, som här och nu utnämns som en av 2019 bästa countrysånger.

Om det finns någon rättvisa och Gud är god så kommer David Miners att få den uppmärksamhet och erkännande han är värd. Det här mina damer och herrar är ett av årets bästa album!

Lyssna på

The Rules

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ (6/6)


Oemotståndlig Old-style Country Music på Laura Mae Socks debutalbum (190911)

Laura Mae Socks är lite av ett mysterium. Den information som finns att finna om henne är knapphändig. Men ursprungligen från sydvästra Louisiana nu boende i Nashville för hon familjetraditionen vidare (hennes mor var också countrysångerska) när hon nyligen släppte sitt debutalbum ’Where You Go’.

De senaste 5 åren har hon ägnat åt att turnera med sitt band The Baked Goods. Någonstans efter vägen började hon skriva sånger som handlar om hennes bakgrund och historia. Dessa berättelser finns nu på hennes nya skiva.

This is a record of original songs about my recent life experiences, my friends and my history that I can't wait to share with you” - Laura Mae Socks

Skivan är inspelad i Soundstage Studios i Nashville efter att hon flyttat till staden. Den är producerad av Adam Meisterhans, Justin Francis och henne själv. Justin Francis har mixat albumet. Laura Mae Socks klär sina historier i old-style Country Music och resultatet är genuint, charmigt och helt oemotståndligt.

⚠️⚠️UPPDATERING⚠️⚠️

Efter att text ovan publicerats har Laura Mae Socks tagit kontakt och påtalat några faktafel som nu är korrigerade. Hon informerade också om att det jobbas på en turné i Skandinavien under våren 2020! Dessutom var hon vänlig att bifoga hela sin bio som redovisas nedan i sin helhet.

”Born in a trailer without running water, Laura Mae Socks began her life on the rough side of the Blue Ridge Mountains. The fifth daughter of a struggling dairy farmer and a bipolar mother, Laura Mae’s songs are contemporary classics drawn from a life of perseverance, spirit and wild heart. She formed her first country band at the age of 23, playing honky tonks and dance halls from Lafayette to Montpelier, but it took a truly terrible year, which began with the end of her marrige and concluded with the death of her mother to get Laura Mae writing in her grief, Laura Mae packed up her life, put it in a car and found herself driving towards a 5000-acre crawfish and rice farm i Southwest Louisiana, where she would end up living for the next five years. Spending many hours in solitude under the vast open skies of the Cajun prairie, Laura Mae wrote the songs that became ”Where You Go” inspired by Lucinda Williams, Son Volt, Neko Case and the classic country songs her mother sang in bars as a chilis. Laura Mae’s songs weave conversations with friends dreams, and even text messages into lush melodies that bring a contemporary twist to a bygone era of country music. With a voice that is powerful, haunting and uniquely her own, Laura Mae’s ”Where You Go” is a breathtaking debut record”

Lyssna på

Where You Go

⭐️⭐️⭐️ ⭐️ (4/6)


Ex punkarna Liar’s Trial blandar klassisk country-western med old-school rock and roll på sitt nya album (190909)

Jag vet inte hur det är med dig men ett band som döper ett album till ”Songs About Momma, Trains, Trucks, Prison, And Gettin’ Drunk” får alla fall min fulla uppmärksamhet. Det var precis det Liar's Trial gjorde 2016 när det släppte sitt tredje album. Countrybandet från Milwaukee som håller Outlaw-country fanan högt och som förtjänstfullt blandar klassisk country-western med old-school rock and roll.

Det tar ca 15 sekunder innan ”prison” nämns på Liar’s Trials nya album, Friends In No Places, så de håller fast vid sitt koncept. Bandet består av frontmannen, sångaren och gitarristen Bryan Kroes, gitarristen Chris Johnson, trummisen Patrick Tomter och basisten Andy.

Sedan 2011 har de rest kors och tvärs genom mellersta USA och spelat sin egna genuina och drivna version av countrymusik. Aldrig varit rädda för att hålla fast vid sina rötter och alltid spela musik som kommer direkt från hjärtat. Genom åren har de också delat scen med artister som David Allan Coe, Billy Joe Shaver, The Steel Woods, The Waco Brothers och Reckless Kelly för att nämna några.

Liar’s Trial började som ett punkband och spelade på punk/rock-scener runt omkring i Milwaukee, Wisconsin. Deras två första album (“Cowboys From Hell” och “Songs About Momma, Trains, Trucks, Prison, and Gettin' Drunk”) är i grunden punkmusik som de blandat in countryinfluenser i. Någon har beskrivit musiken som ”if Hank III had a baby with Jason Ringenberg, Loretta Lynn was the surrogate, and the baby was fostered by Skinny Puppy's Ogre”. Problemet var att musiken var för mycket country för att gillas av punkarna men samtidigt för mycket punk för att locka countrypubilken.

Vändningen kom när de släppte sitt tredje album ”Armadillo By Morning” som tydligt bär spår av traditionell Outlaw country. Albumet fångade publikens intresse och plötsligt började bokningar på spelningar trilla in. Att bandet drog sig mot Outlaw countryn har delvis sin förklaring i frontmannen Bryan T Kroes uppvöxt och bakgrund,

My mom raised me on country when I was a kid. So it’s kind of a homecoming, almost. I can remember being on tour with a punk band I was in and making them stop in Nashville between stops so I could shop at the Ernest Tubb Record Shop, and they were like, “You are a fucking idiot.” (laughs) But I’ve always been drawn to really dark shit, too. My mom died when I was really young, and that sent me into this weird depression, and alcohol abuse and shit, and a lot of that comes out in the music..”

Lyssna på

Friends In No Places

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)


”I feel like I've found myself, or my voice at least” (190904)

4:30 är namnet på Ohio-sångerskan Angela Perleys debutalbum, det är också klockslaget på morgonen då hon brukar gå och lägga sig(!) Hon har själv varit med och producerat albumet tillsammans med sin samarbetspartner och gitarristen Chris Connor. De har tidigare spelat tillsammans i gruppen ”Angela Perley & The Howlin’ Moons”, ett rockband från Columbus, Ohio, som bildades av Perley 2009.

Inspirerad av Bob Dylan och Neil Young lärde hon sig själv spela gitarr och skriva egna låtar.

“I taught myself a couple chords on guitar and then that was it. I was really into solo performances at first, and told myself, ‘Okay, I can do this” - Angela Perley.

Andra musikaliska influenser är Lucinda Williams, Patti Smith och David Bowie. Arbetet med nya skivan startade i april 2018 då hon spelade in några låtar i Earthwork Recording Studio i Newark, Ohio. Arbetet fortsatte i hennes och Connors hemmastudio för att sedan slutföras i klassiska Creative Workshop i Nashville. Studion där bla Dolly Parton, Wanda Jackson, Merle Haggard och Roy Orbison spelat in musik.

På de 12 låtarna på skivan rör sig Angela Perley från psykadelisk garagerock till melodiös pop och hjärtknipande country och americana.

I've taken a slow and steady, grassroots path which has really helped me develop as an artist. I feel like I've found myself, or my voice at least. I never considered myself a singer, or a guitar player; I basically play guitar to write songs. But having all this experience, 10 years grinding it out, has taught me a lot. I'm stronger as an artist, I'm sure, and I'm really ready to take this step." - Angela Perley

Lyssna på

4:30

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6) 


Tyler Childers har lämnat tiden som independent och tagit klivet till de stora scenerna (190903)

I pressreleasen för sin nya skiva ’Country Squire’ har Tyler Childers skrivit,

I hope that people in the area that I grew up in find something they can relate to. I hope that I’m doing my people justice and I hope that maybe someone from somewhere else can get a glimpse of the life of a Kentucky boy.

För det är från Kentucky och närmare bestämt Lawrence County i bergskedjan Appalacherna som 29-årige Childers har sina rötter. Han bor idag bara 2 timmars bilfärd från den lilla stad där han växte upp. Han är trogen sitt ursprung vIlket märks både i hans musik och texter.

Musiken bottnar i den bluegrass som är så förknippad med Appalacherna, men med sin egna moderna variant blir det något alldeles oemotståndligt och speciellt. Han har en förmåga att sjunga om vardagliga enkla saker men ändå få det att låta intressant och värt att lyssna på. Han lägger mycket av sin själ i texterna och sånger om ”beer”, ”girls” eller ”pickup trucks” lyser befriande med sin frånvaro. Faktum är Childers är djupt kritisk till hur det idag ofta går till på Music Row i Nashville,

It doesn’t make sense to move to one of the biggest-growing cities in the nation to sit in a room with 12 people and write a country song. They’re all singing songs about ‘the place down the road’, but what is that place now?”

Tyler Childers har på kort tid skaffat sig ett aktat namn i countrykretsar. Efter att ha blivit upptäckt av Sturgill Simpsons trummis på en spelning i Nashville fick han möjligheten att arbeta med just Simpson och Johnny Cashs ljudtekniker David Ferguson på sitt andra album ’Purgatory’ som kom 2017. Albumet gav honom ett litet genombrott och en trogen publik som växte tack vare ett näst intill konstant turnerande under 2018 (bl.a. besökte han Sverige i september och bjöd på en elektriskt sprakande spelning på Pustervik i Göteborg)

Ett kvitto på att han nu etablerat sig som artist är att han i år turnerat med både John Prine och Willie Nelson (både Prine och Willie sägs vara stora fans av Childers) samt öppnat för Margo Price på the Ryman.

Precis som föregångaren ’Purgatory’ är ’Country Squire’ producerat av Sturgill Simpson och David Ferguson. Inspelningen är gjord i the Butcher Shoppe i Nashville och Childers första skiva på bolaget RCA Records.

Lyssna på

Country Squire

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️(5/6) 


Whiskeydränkt Outlaw Country på Gethen Jenkins debutskiva ’ Western Gold’ (190829)

Gethen Jenkins har tagit en annorlunda väg till de stora countryscenerna. Under åtta år tjänstgjorde han i den amerikanska marinkåren. Under sin tid i bland annat Irak och Afghanistan bestämde han sig för att ge musiken en chans när han återvände till USA.

"I made a promise to myself when I went overseas with a bunch of people from my platoon. We were over there, and we promised that we were gonna give music a shot when we got back, me and my buddy Jesse. So we did. We came back, and we started the band." - Gethen Jenkins

Jenkins växte upp i West Virginia för att senare i livet flytta till Alaska. Efter sin tid i marinkåren slog han sig ner i Twentynine Palms, Kalifornien. Han började som ung spela gitarr och skriva egen musik och drömmen att bli professionell musiker har alltid funnits. Efter att ha träffat en musiker som spelade i bandet The Freightshakers i en bar i Long Beach blev han bandets nya sångare.

2016 släppte han sin första EP och nu har han släppt sitt whiskeydränkta debutalbum ’Western Gold’. Jenkins har hämtat sina influenser från bluegrass, Honky-Tonk och Outlaw Country vilket är väldigt tydligt när ’Western Gold’ snurrar på skivtallriken. Osökt går tankarna till Waylon Jennings, Hank Williams Jr, Billy Joe Shaver och andra Outlaw-sångare. Skivan är producerad av sexfaldige Grammy-vinnaren Vance Powell (Chris Stapelton, Jack White, Martina McBride) och inspelad i Sputnik Studios i Nashville. Jenkins har skrivit alla låtar (några i samarbete med andra låtskrivare) på skivan.

"I wanted to record an album that I'm proud of, that's honest and has some cool movement to it. It's about my life and where I'm at right now. [A lot of these songs are] about where I am, and where I'm going. I'm an open book. I'm a mess, but I'm open about it. I am as horrible communicator. Music really helps me get a lot of the feelings that I have inside out, without having to pay money. That's what I believe about music -- it helps translate feelings for not just me, but for other people, too." - Gethen Jenkins

Lyssna på

Western Gold

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6) 


Mycket spelglädje på Songs from the Road Bands nya skiva ”Waiting on a Ride” (190828)

När Songs From The Road Band bildades av Charles Humphrey III 2004 var tanken att bara jamma och spela låtar som Humphrey skrivit när han varit ute på turné med The Steep Canyon Rangers som han då spelade med. Efter några år bokades ändå en tid i en skivstudio och 2009 släpptes debutalbumet ”Songs from the Road”. Eftersom alla medlemmar redan var upptagna med att spela i andra konstellationer och sammanhang fanns då inga planer på att spela live. Men sedan 2018 är SFTRB ett av de hårdast turnerande banden på Americana och countryscenen.

Bandet utgår från Asheville, North Carolina, och består av de mycket rutinerade och skickliga musikerna Mark Schimick (mandolin), Sam Wharton (gitarr, sång lead), James Schlender (fiol) och Charles R Humphrey III (bas). SFTRB har gjort sig kända för sina spelningar där de blandar musik från sina studioalbum med ren improvisation där de jammar loss helt utan begränsningar.

Waiting on a Ride” är gruppens fjärde skiva och precis som på föregångarna är skivan fylld med smittande spelglädje, medryckande låtar och skön stämsång. De rör sig obehindrat mellan folk, bluegrass, Americana och country och medlemmarnas skicklighet som musiker är hela tiden i förarsätet.

Lyssna på

Waiting on a Ride

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)

 


Willie Nelson har släppt sitt starkaste album på väldigt länge (190822)

Året är 1940, i Europa tar andra världskriget fart på allvar och länder som Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien och Frankrike ockuperas av Tyskland. Den nyvalda brittiska premiärministern Winston Churchill håller tal där han bara kan lova "Blod, svett och tårar". Samtidigt på andra sidan Atlanten i den lilla staden Abbott i Texas sitter den sjuårige Willie Hugh Nelson och skriver på sin första låt. 79 år senare skriver Willie Nelson​ fortfarande ny musik. Ett näst intill svindlande konstaterande.

Willie Nelson är en av de mest framgångsrika singer-songwriters som countrymusiken begåvats med genom alla tider. Trots att han skivdebuterade först när han var 28 år så har han släppt nästan 100 album genom åren. Fakta är att han de senaste 10-12 åren släppt minst ett nytt album varje år! Lika fascinerande är att han sedan 1969 spelat på samma gitarr. Trigger (namnet är taget efter Roy Rogers häst) har fått genomgå några renoveringar men håller fortfarande ihop och är lika signifikativt med Willie Nelson som hans långa hår och skägg.

Ny skivan ”Ride Me Back Home” är ett nytt fantastiskt tillägg till Red Headed Strangers skivkatalog. De två syskonskivorna ”God’s Problem Child” (2017) och ”Last Man Standing” (2018) bildar tillsammans med ”Ride Me Back Home” en ”mortality trilogy”. Tre skivor där Willie filosoferar och sjunger om livets mysterier och där han gör klart att han är medveten om att han rider mot solnedgången på livets ritt. Något som inte verkar bekymra honom, ”Getting older is better than the alternative, I don’t think about it” sa han nyligen i en intervju.

”Ride Me Back Home” är Willies 13:e album där han samarbetar med producenten/co-writern Buddy Cannon, en vänskap och samarbete som för tankarna till Pancho och Lefty. Tre nyskrivna låtar finns med plus en ny version av ”Stay Away From Lonely Places” som finns med på en skiva utgiven 1972. Resterande är tolkningar av låtar skrivna av Sonny Throckmorton, Guy Clark, Mac Davis, Billy Joel och Buzz Rabin. Resultatet är en magisk samling av sånger som sätter fokus på texterna. Willie är en fantastisk historieberättare och när han backas upp av några av Nashvilles bästa musiker kan inte det inte bli annat än mycket bra.

En vacklande hälsa har satt stop för en del konserter de senaste åren och så sent som för några veckor sedan fick han ställa in några spelningar. Men nu är 86-årige Willie på bättringsvägen och tanken är att han ska ta upp sin turne igen i september. I september är han även en av huvudakterna när han tillsammans med bl.a John Mellencamp och Neil Young uppträder på Farm Aid 2019 i Wisconsin. Willie Nelson verkar inte dra ner på tempot och det är nog som han sjunger i en av skivans bästa och mest emotionella låtar ”One More Song to Write”, än har vi inte hört det sista från en av Countrymusikens största legender.

”I got one more song to write

And I've got one more bridge to burn

I've got one more endless night       

One more lesson to be learned

One more hill to climb     

And it's somewhere in my mind I'll know it when it's right       

I've got one more song to write”

 

Lyssna på

Ride Me Back Home

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️(5/6)


Erik Dylan har släppt en akustisk skiva (190821)

Erik Dylan​, en fjärde generationens farmare från Kansas, flyttade till Nashville med en gitarr och dröm om en artistkarriär. Under fem år hankade han sig fram genom olika jobb innan han blev upptäckt av countryartisten Kip Moore​. Efter det har han varit lyckosam som låtskrivare och t.ex. Eric Paslay​, Eli Young Band​, Justin Moore​ och förstås hans ”upptäckare” Kip Moore har spelat in hans sånger. 2014 bestämde sig Dylan för att satsa på en egen artistkarriär och gav ut debutskivan ”Heart Of a Flatland Boy”. En skiva som enligt honom själv musikaliskt var ”flatland country punk.” Uppföljaren ”Baseball on the Moon” kom ifjol och hamnade på 20:e plats när In the Circle summerade skivåret 2018.

Nu har han precis släppt sitt tredje skiva, ”Bones Of a Flatland Boy”. Precis som namnet på skivan antyder har den nära anknytning till hans första skiva ”Heart Of a Flatland Boy”. Dylan har nämligen gett ut samma låtar igen, men där tunga gitarriff och upptempo präglade låtarna på 2016s utgåva finns nu istället akustiska, avskalade och känslofyllda versioner där Dylan enbart med sin sång och gitarr framför sina sånger.

”Songs like these should be cherished, honored and really dug into. Played on repeat frequently with an open mind. Torn down acoustic or full production, these songs are what we wish there was more of in Country music. Truth. Grit. Honor. Hard Work.” (https://www.raisedrowdy.com)

Lyssna på

Bones Of a Flatland Boy

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)


Matt Woods har släppt sitt nya album Natural Disasters (190815)

”Some folks call what I do Americana, but I have a hard time putting a label on things like that. A lot of my songs are very much based in classic country music while others are grounded in straight forward and greasy rock’n’roll. I write what is ready to come out and try to be as honest as I can about it.” - Matt Woods

Uppväxt i Knoxville, Tennessee, inte långt från högsäkerhetsfängelset Brushy Mountain State Penitentiary, upptäckte Matt Woods via sin pappas skivsamling tidigt countryartister som Merle Haggard, Kris Kristofferson och Johnny Cash. Som tonåring började han och en kompis skriva egna låtar inspirerade av grungevågen och drömde om att starta ett hårdrocksband. Men snart bytte han spår och stället blev det country och rock.

I över 20 år turnerade han flitigt i främst Tennessee med sin akustiska gitarr och spelade på varenda bar eller nattklubb han kunde hitta. Han lärde sig den hårda vägen att behålla en publiks uppmärksamhet och byggde upp intresset för sin musik hos vanligt folk.

2011 släppte han debutplattan ’The Matt Woods Manifesto’. 2013 fick han sitt genombrott när låten ’Deadman's Blues’ blev utsedd till årets låt av Saving Country Music. Texten handlar om hur en turnerande musikers hela tillvaro successivt rasar ihop av dåligt leverne, försummat äktenskap och tristessen på vägarna. Den självbiografiska texten har sedan dess blivit Woods signum.

Nu har Woods släppt sitt fjärde album ’Natural Disasters’ producerat av Joey Kneiser. Han har skrivit alla låtar själv och det är ett album fyllt av historier som han samlat på sig efter alla år efter vägarna, samt från sitt tidigare hem och uppväxt i Knoxville och sin nuvarande bas i Nashville. Musikaliskt är det mer Americana än country och många av låtarna drar även åt Heartland rock.

Inom kort ska Woods ge sig ut på en Europaturné men tyvärr finns inte Sverige med i turneplanen. Senaste Woods spelade i Sverige var 2015.

Lyssna på

Natural Disasters

 ⭐️⭐️⭐️⭐️(4/6)


Justin Moore bjuder på 90-tals country på sin nya skiva (190813)

90-tals country står högt i kurs just nu i Nashville. Countryartister som tex Cody Johnson, Luke Combs, Jon Pardi och Aaron Watson har alla nått framgångar på listor och scener genom att inspireras och flirta med hur countrymusiken lät på det tidiga 90-talet. En tid när bl.a. George Strait, Alan Jackson, Shania Twain och Dixie Chicks var de stora stjärnorna inom den countrymusik som brukar kallas Neotraditional country.

Justin Moore, ursprungligen från Arkansas men sedan 2003 boende i Nashville, får även han räknas in i nyss nämnda grupp artister som kan benämnas andra generationens neo-traditionalister. Efter några magra år som artist och låtskrivare i Nashville släppte han sitt debutalbum 2009. Sedan dess har han successivt utvecklats (2013 blev han tex utsedd till ACM new artist of the year) till en etablerad countrystjärna som nu släppt sitt femte studioalbum ”Late Nights and Longnecks”.

När Moore satte sig med sitt team för att skriva låtar till den nya skivan ville han att de skulle se bortom vad som spelas på radiostationer, vilken musik som toppar olika listor och vad som säljer eller genererar mest nedladdningar. Han ville helt enkelt att de skulle göra en skiva med de bästa låtarna som de tillsammans kunde komponera.

Let’s just write the best songs we can write and then go from there. And every artist will also tell you every single album is the best they’ve ever put out, me included. But I genuinely believe that with this album. I truly do.” - Justin Moore

Resultatet är en skiva som hämtar inspiration bakåt i tiden men samtidigt vill låta modern och nyskapande. Inte så revolutionerande kanske men välpolerat, genomarbetat och rätt i tiden (noterbart är att Moore har med alkohol i någon form i 7 av 10 låttexter på albumet)

Singeln ”The Ones That Didn’t Make It Back Home (där Moore hyllar de amerikanska soldater som mist sitt liv under tjänstgöring i ett främmande land) parkerar just nu på plats 13 på Billboards Hot Country Songs och med ”Late Nights and Longnecks” befäster Moore sin position som en av den moderna countrymusikens kommande stora stjärnor.

Lyssna på

Late Nights and Longnecks

⭐️⭐️⭐️ (3/6) 


Nya svenska americanaduon Calatea​ har släppt sin dubut-EP (190807)

Debut EP:n från nya svenska americanaduon Calatea​ från Vänersborg/Uddevalla är väl värd att lyssna på nu i sommar ( ja efter sommaren också så klart). Duon består av Natalie Johansson och Daniel Hansson och även om samarbetet är nytt så har de båda spelat i många år på olika håll och även släppt skivor i andra konstellationer. Musiken är enkel, lågmäld men mycket stämningsfull. Gitarr, perkussion och ibland munspel ackompanjerar den fina stämsång som är signifikativt för Calatea. Förhoppningsvis kommer en fullängdare inom en nära framtid.

Lyssna på

Color Me

⭐️⭐️⭐️⭐️(4/6)


Molly Parden tolkar sina favoritlåtar på nya EP:n Why Worry: A Collection Of Covers (190805)

När Sam Outlaw uppträde i Göteborg i september förra året knockades vi som var där av singer-songwritern som öppnade för Outlaw. Med endast sin röst, gitarr och utstrålning charmade hon alla oss i publiken. Nu har Molly Parden släppt en sju spårs EP, ’Why Worry: A Collection Of Covers’ där hon gör sina egna tolkningar av sånger som hon själv önskat att hon skrivit. Till sin hjälp har hon vännen och musikern Charlie Lowell som här går under namnet Hollow Hum. Sångerna som hon gör personliga och avskalade versioner av är,

1. Found Out About You / Gin Blossoms

2. Landslide / Fleetwood Mac

3. Fall At Your Feet / Crowded House

4. Sweetheart / Sarah White Music

5. Love / Nancy Adams

6. Losing My Religon / R.E.M

7. Why Worry / Dire Straits / Mark Knopfler

’Found Out About You’ har även släppts som singel men det är tolkningen av R.E.Ms genombrottslåt som sticker ut mest,

”How do you put your mark on one of the world’s most iconic songs? And why bother? Answers escape me, but I am proud to share Georgia roots with R.E.M” - Molly Parden

Parden växte upp i Jonesboro, Georgia, tillsammans med åtta syskon. Hennes val att ägna sitt liv åt musik är lite av ett mysterium då ingen i den stora familjen var musikalisk och den musik som hon växte upp med var musik som spelades på radion eller under gudstjänsten på söndagen. När Parden var 8 år gammal började hon spela violin men det var när hon lärde sig spela gitarr några år senare som intresset för musik och skriva egna låtar samt sjunga tog fart. 2013 flyttade hon från Atlanta till Nashville för att arbeta som låtskrivare och körsångerska. Inte alls övertygad om att hon skulle kunna uppträda med sin egen musik. Hon släppte visserligen en skiva redan 2011 men det var först 2016 som hon efter att blivit uppmanad av vänner och musikkollegor att släppa en skiva med sin egna musik.

Lyssna på

Why Worry: A Collection Of Covers

⭐️⭐️⭐️(3/6)


”My music is kind of inspired from my rural prairie background and also by all the music I listened to growing up" - Celeigh Cardinal (190801)

'Stories from a Downtown Apartment' är namnet på singer-songwritern Celeigh Cardinals nya album som precis släppts. På ett mycket smakfullt sätt blandar hon soul, root, folk, rock och pop i sin musik och hennes sångröst för tankarna till bluesens tidiga dagar och jazzens gyllena era. Hennes berättarförmåga i kombination med sitt känslosamma och soulfyllda sätt att framföra sina låtar inbjuder både till reflektion och glädje.

Celeigh Cardinal är metis vilket räknas till Kanadas ursprungsbefolkning tillsammans med indianer och inuiter (metis härstammar från barn som hade fäder av oftast fransk-kanadensiskt, skotskt eller engelskt ursprung och mödrar från olika indianfolk, oftast Wabanaki, saulteaux, Cree eller ojibwa). Hon växte upp på prärien i Peace Country i den norra delen av provinsen Alberta i Kanada. Men bor nu sedan flera år tillbaka i Edmonton. Hennes ursprung och uppväxt tillsammans med musikaliska förebilder som tex Etta James, Bonnie Raitt och Eva Cassidy har lett fram till den musik hon skriver och spelar idag.

”My music is kind of inspired from my rural prairie background and also by all the music I listened to growing up which is a pretty eclectic mix of Motown, folk and country. What I’ve created is kind of a patchwork quilt of all my influences” - Celeigh Cardinal

Hon släppte sitt första album ’Everything and Nothing at All’ 2017. Ett album som gjorde att hon kammade hem flera priser i hemlandet, bla Indigenous Artist of the Year på Western Canadian Music Awards samt Female Artist of the Year och Indigenous Recording of the Year på Edmonton Music Awards.

Celeigh Cardinal har nästan 20 års erfarenhet av att uppträda och har turnerat flitigt över hela Kanada och USA, men även har även vid två tillfällen (2017 och 2018) uppträtt på Live at Heart Showcase i Örebro. Det finns planer på en turné i Skandinavien till hösten så håll kollen så du inte missar om Celeigh Cardinal kommer till en stad nära dig.

Lyssna på

Stories from a Downtown Apartment

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)


Steven James & The Jaded fyller sitt nya album "Starr Street" med ”Coastal Country” (190731)

Starr Street är namnet på Steven James & The Jaded​ nya skiva. Namnet refererar till en gata i kuststaden Corpus Christi, Texas. Staden där Steven James bildade bandet 2015.

”When I first moved to town, I had a regular gig at this little Irish pub called Cassidy’s and on my way to the gigs, you had to turn down Starr Street… And that name really struck a chord with me. Here I was trying to make it music, hustling these shows down on Starr Street” förklarar Steven James.

Debutsingeln ”Weak in the knees“ släpptes i början på 2016 och sedan dess har bandet, med sin ”Coastal Country” som den ibland kallas, tagit större och större plats på Texas musikscen. Ett stort erkännande kom 2018 då de vann priset “New band of the year” på Texas Regional Radio and music Awards.

”Starr Street" är inspelat i bandets egna studio i Corpus Christi men mixad och producerad av Grammy-vinnaren Dylan Ely, i Portia Street Studios i Los Angeles. Bandets frontman Steven James växte upp i Houston och började spela på klubbar i staden under tiden han gick på high school. När det var dags för college flyttade han till Austin där musikkarriären gick vidare.

”I’d like to think I really got my degree in live music because I played with a bunch of bands over nearly 10 years there and learned a lot from some of the scene’s greatest musicians and club owners”

Efter att ha arbetat som journalist på olika platser i Texas slog han med sin fru ner bopålarna i Corpus Christi. Där bestämde han sig för att ge musiken en ny chans och började till att börja med att uppträda solo. James har influerats av en mängd olika artister och musikstilar. Föräldrarna lyssnade på Rolling Stones, Beatles, Bruce Springsteen, Billy Joel och Elton John. Under hans tidiga tonår slog grungen igenom och band som Nirvana, Stone Temple Pilots och Pearl Jam gjorde stora avtryck. Senare i livet fastnade han för countrymusiken och till en början det klassiska countrysoundet och artister som Willie Nelson, Hank Williams och Buddy Holly. Men på senare år är det istället artister inom Americana som inspirerat, tex Ryan Adams, Sturgill Simpson och Jason Isbell. Alla dessa olika influenser har lett fram till det sound som Steven James & the Jaded har idag. De kombinerar alternativ rock och country på ett unikt sätt. James förklarar,

”I think it’s a mix of everything I’ve come through in the past 20 years playing in bands and in nightclubs around Texas. I’ve played in a lot of rock bands and blues bands, but I’ve also done a lot of time on my own as an acoustic singer-songwriter. So I think my new sound is pretty representative of all of those experiences”

På bandets hemsida finns en genomgång av låtarna på nya skivan.

”Opening track "Lucky Stars" is an ode to the women who have stood by us on this crazy ride of playing music as we "Thank our Lucky Stars she's around..." The track has been steadily climbing the Texas Country Music Charts since being released to radio in Spring 2019.

The second track "Ride" is a slow burner about a young girl dreaming of getting our of her small town and making something of herself in the big city.

Track three "Lost Angel" is about finding that one soul mate who brings out the best in you and "takes all his wrongs and makes them right..."

Track four "Everybody's Crazy" is a great two-step song that paints a picture of smoky honky tonks and fast love. The lyrics warn you to "Let her know that this is real" while you are able because "Everybody's crazy in their own way..." in this world.

Track five "Little Texas Town" is a true Texas waltz, and a look back at Steven's childhood growing up in small towns in East Texas, and how we dream of moving out, but once we've made it we "Never thought the day would come around, when we'd say we miss our little Texas town..."

Track six is the anthemic "The Piney Woods" a loud rock and roller that kicks off and never stops. Another look at Steven's years in East Texas, known as The Piney Woods, this song finds Steven missing a girl he left back home while he's out on the road and vows to come back to.

And finally, album closer and title track "Starr Street" wraps up the whole package, telling the story of two people who went their separate ways to find fortune and fame, but ultimately reunite in their small town to again find love and meaning where they least expected it: "And we said we'd meet, out there someday down on Starr Street...It's the strangest thing when you throw it all away just to chase your dreams." (https://www.stevenjamestx.com)

Lyssna på

Starr Street

⭐️⭐️⭐️⭐️(4/6)


Genuin och äkta Country & Western från Cowboyen Chris Petersens på hans nya LP Cowboy Coming Home (190729)

”I feel like Chris Petersen has one of those timeless voices. It’s a rare honor to get to work with a real cowboy with such a tireless work ethic and great attitude, and an authentic sense of who he and his audience is. I feel like this is a classic album with timeless songs that people will enjoy for decades.”

Uttalandet kommer från sångaren, låtskrivaren och producenten Trent Willmon​ i Nashville. Efter att skrivit låtar som spelats in av bl.a Brad Paisley, Eric Church, Little Big Town, Kevin Fowler, Cody Johnson, Blake Shelton och Merle Haggard samt framgångsrikt producerat skivor åt Cody Johnson, Curtis Grimes och Josh Grider borde han veta vad han pratar om. Trent Willmon har producerat Chris Petersens nya skiva ’Cowboy Coming Home’.

Skivan spelades in i Nashville och till inspelningen lyckades produktionsteamet få ihop åtta av de bästa studiomusikerna i Nashville. Att använda sig av ett eight-piece band vid en skivinspelning är mycket ovanligt inom dagens skivindustri. Oftast spelas ett instrument in i taget och sedan mixas alla instrument och sång ihop till en färdig låt. Men tex ikonen George Strait använder sig alltid av ett helt band när han är i en skivstudio.

Cowboy Coming Home innehåller 12 stycken låtar som alla utom en är skrivna helt eller delvis av Petersen. Som musiker håller han fast vid sin musikaliska rötter och spelar en traditionell countrymusik som andas George Strait, Merle Haggard och Chris Ledoux. Hans texter är autentiska och hämtade från hans egna livserfarenheter.

Chris Petersen är uppvöxt i en liten stad i hjärtat av the Rocky Mountains. Där växte också en kärlek till cowboys livsstil och fram för allt hästar fram. Omgiven av erfarna cowboys lärde han sig det mesta om hästar och började själva arbeta med främst unghästar. Han har tävlat som rodeoryttare och arbetar fortfarande på olika rancher runt omkring där han bor. Hans kärlek och intresse för cowboys och hästar gjorde även att han började fotografera och dokumentera det som hände runt omkring honom. Numera delar han med sig av sin foton på Instagram under namnet @Diehardcowboy_ och på @DieHard Cowboy på FB

Att uppträda inför publik har inte varit självklart för Chris Petersen. I början när han spelade sin musik kände han ett obehag att spela och sjunga framför publik. Det var först i college han vågade ställa sig på en scen. Men musiken har alltid varit viktig för honom och han började tidigt skriva låtar när han var ute och red, körde bil eller någon lantbruksmaskin. Övertalad av sina vänner spelade han in några av sina sånger på CD. Countrymusikern Collin Raye​ fick höra några av hans sånger och övertalade Petersen att vara förband på en av hans konserter. Trots sin scenskräck ställde sig Petersen på scenen och inför en entusiastisk hemmapublik framförde han sin musik. Succén var ett faktum! Det uppträdandet förändrade Petersens liv. Han insåg att det var låtskrivande och uppträda inför publik som han vill ägna sitt liv åt. Men det krävdes mycket träning för att han skulle kunna övervinna sin scenskräck. Tex så spelade han en gång i veckan under ett helt år på en liten lokal bar innan han kände sig redo för att spela inför en större publik igen.

Lyssna på

Cowboy Coming Home

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ (5/6)


"I know where I want to go—I can visualize it—but right now I’m walking through the wild, still picking up tools, still learning, and making my way.” - Jade Jackson (190728)

In the Circle uppmärksammade singer-songwritern Jade Jackson​ från Kalifornien när hon släppte sitt debutalbum för nästan exakt två år sedan.

”Ytterligare en ny begåvad sångerska att hålla koll på. Jade Jackson kommer från Kalifornien och har precis släppt sin debutplatta 'Glided' producerad av Mike Ness​ från Social Distortion(!) Detta lite långsökta samarbete har lett fram till en skiva som enligt amerikanska recensioner andas Lucinda Williams, Emmylou Harris, George Jones, The Smiths, The Cure och Hank Williams. Sämre influenser kan man ha.”

Nu har hon släppt sitt andra album, ”Wilderness”, och även denna gång har Mike Ness agerat producent.

“Wilderness as the title of my album is this in-between area I’m in right now as a musician. It’s the unknown—like when we’re touring, you don’t know where you’re gonna play, or sleep, what you’re gonna eat, if you’ll have monitors…there’s so much unknown at this grinding stage in the game. I am incredibly thankful for the way my career has started, but I’ve always had this urge propelling me forward. I know where I want to go—I can visualize it—but right now I’m walking through the wild, still picking up tools, still learning, and making my way.” - Jade Jackson

Jacksons familj flyttade från Los Osos till staden Santa Margarita i södra Kalifornien när hon var 13 år gammal. Då det fanns lite att göra som nyinflyttad i den lilla staden med dryga 1300 innevånare belägen efter State Route 58 började hon spela gitarr och sjunga.

“Both my parents aren’t into technology, so ...we don’t have TV, don’t have Internet. I don’t have any friends. I’m not 16 so I can’t drive anywhere, and it’s 118 degrees. I kind of picked up the guitar out of being bored and also being pissed off and needing somewhere to channel it.”

Hennes tidiga musikaliska influenser kom från hennes föräldrars skivsamling samt från den musik som spelades i den resturang, The Range, som familjen hade köpt och fortfarande driver. Klassiska countryartister som tex Hank Williams, Johnny Cash, Loretta Lynn, Jimmie Rodgers, Patsy Cline, Waylon Jennings, Willie Nelson tillsammans med sångare som Buck Owens och Merle Haggard med rötterna i Kalifornien fick stor påverkan på den unga Jade Jackson. Senare i livet lyssnade hon också på och även spelade själv både rock n’ roll och punk.

Alla dessa influenser hörs på det nya albumet där rockriff och elektriska gitarrer varvas med lugna och känslosamma akustiska countryballader. Hennes texter är till viss del självutlämnande, 50/50 egna erfarenheter och fiktion har hon uppgett, och hon sjunger om tablettmissbruk (som hon själv har bittra erfarenheter av efter en svår olycka för sju år sedan som vara nära att göra henne förlamad) depression och ätstörningar, men även om mer positiva inslag i livet. Ofta med en rätt kaxig attityd som hon delar med flera andra nya kvinnliga countrysångerskor.

Parallellt med med sin musikkarriär så hoppar hon fortfarande in ibland och hjälper till i den familjeägda restaurangen. Även om tiden som sångerska, låtskrivare och bandledare upptar merparten av den 27-årige Jacksons liv numera. I september kommer hon med sitt band till Europa för en turné. Tyvärr är inga spelningar i Sverige bokade. Inte ännu alla fall.

Lyssna på

Wilderness

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️(5/6)


Country på svenska när David Ritschard släpper sitt första soloalbum (190721)

När STHLM Americana-festivalen genomfördes i juni var i det i konkurrens med flera etablerade artister från countryns hemstad Nashville en svensk singer-songwriter som enligt många stod för den den bästa konserten. Bla Dagens Nyheter skrev att,

”...den bästa spelningen gör svensken David Ritschard, som är lysande, berörande och rolig rakt igenom.”

Stockholmaren David Ritschard har under många år varit en central figur på den svenska countryscenen. Som sångare, gitarrist och textförfattare i banden Spinning Jennies och i Green Line Travelers, som bla har uppträtt i Nashville, och på senare år även som soloartist.

Den 7 juni släppte Ritschard sin första soloskiva ”Brobrännaren”. Arbetet med skivan har pågått under tre år. Delvis beroende på att Ritschard arbetar både som lokalvårdare och vitvinsansvarig på ett Systembolag på Södermalm, vilket har gjort att arbetet med skivan har ägt rum på ledig tid under kvällar och helger. Country på svenska har en tendens till att ibland låta som en sämre variant av dansbandsmusik och tappa det som countrymusik bör bestå utav, hjärta och smärta. Men Ritschard undviker skickligt sådana fallgropar och har istället en nerv och uppriktighet i sin musik som annars bara kan hittas hos artister med rötterna i den amerikanska södern. Hans texter är finurliga, ofta vemodiga ibland rent sorgsna och musiken andas klassisk Country & Western.

Det här på riktigt och det är riktigt bra! Tidningen Proletären skrev följande om Ritschard och Brobrännaren strax innan skivan släpptes,

”...berättelsen i fokus samt den kompromisslösa kärleken till den hårt arbetande människan som alltid eller oftast drar nitlotten. Här färdas med ljudets hastighet den amerikanska misären till våra egna diskbänkar. Alltid på modersmålet, alla talar svenska. Inte strikt självbiografiskt men alltid personligt från trakterna kring den södra tunnelbaneleden.”

Lyssna på

Brobrännaren

 ⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)


Snart Sverigeaktuella Dylan LeBlanc levererar högoktanig Americana på sitt nya album Renegade (190720)

Dylan LeBlanc från Shreveport, Louisiana, men senare i livet uppvöxt i Muscle Shoals, Alabama, släppte sin debutskiva, ’Pauper’s Field’, på bolaget Rough Trade Records 2010. Han har jämförts med artister som Fleet Foxes och Townes Van Zandt men har själv nämnt artister som Neil Young och Todd Rundgren som sina musikaliska influenser. Nyligen släppte han sitt fjärde album ’Renegade’.

Som 15-åring började han spela musik och till en början var det hans pappa, som själv var musiker och låtskrivare, som var den första musikaliska förebilden. Efter att ha spelat några år med det alternativa rockbandet Jimmy Sad Eyes Blue tvingades LeBlanc ta i tag i sina drogproblem och skrev in sig på ett rehabiliteringshem. Utskriven från rehabiliteringen fortsatte han att förverkliga sin dröm att arbeta som musiker och låtskrivare.

Nya skivan är inspelad i RCA Studio A i Nashville och producerad av demonproducenten Dave Cobb och det är även i Nashville som den nu nyktre och drogfria snart 30-årige LeBlanc numera bor. När skivan skulle spelas in ville LeBlanc ha med sig sitt kompband The Pollies in i studion. Något som Dave Cobb var tveksam till,

I sat there and his face fell when I said, ‘I want to use my guys,’” har LeBlanc sagt i en intervju. ”Well, I have this formula and it works,’ and I said, ‘I know it works and that your guys are great, but let me have one session with the Pollies. If you don’t like them, send them home and we can use your guys.’ It was something we never spoke about again.”

Renegade är mer än en rockplatta än en countryskiva men det är i gränslandet mellan country och rock som LeBlanc nu hemtamt rör sig. I mitten av augusti kommer Dylan LeBlanc till Sverige för spelningar i Malmö, Göteborg, Varberg och Stockholm.

Lyssna på

Renegade

⭐️⭐️⭐️⭐️(4/6)


Reckless Kelly firar 10-års jubileumet av utgivandet av skivan Bulletproof med en ny liveskiva (190710)

Det är dryga 20 år sedan bröderna Willy och Cody Braun, ursprungligen från White Cloud Mountains i Idaho, lämnade Bend, Oregon där de bildat sitt band Reckless Kelly och anlände till Austin, Texas. Bandet gjorde sig snabbt ett namn på livescenerna runt 6th Street och med sin Texas/Southern/Red Dirt/Alt country-rock är de nu ett av de mest respekterade banden i Texas.

Förra sommaren gav sig In the Circles husgudar Reckless Kelly ut på en turné för att fira 10-års jubileet av utgivningen av skivan Bulletproof. Under turnén spelades flera konserter in och det har nu resulterat i liveskivan ”Bulletproof Live” utgiven av bolaget Thirty Tigers.

Bandet har själva plockat ut sina favoritlåtar och inspelningar från de olika konserterna.

Some artists might have wanted to do a bunch of overdubs, and 'fix' the whole thing. We decided not to do that, and make it a true live album, both for the sake of posterity and out of honesty. What's the point of a live record otherwise? Live music is best served on the brink of disaster. Sure, there are a few sharp notes and a clunker or two here and there, but that's what happens in a live setting and what we have here- just six guys that have been playing music together for a long time, a hell of a good road crew and some truly great crowds. There are no studio tricks and no pitch correction, We wanted it to be real honest and real live-bootleg style." -Willy Braun.

15 låtar starka ”Bulletproof Live” ges ut i väntan på att Reckless Kellys tionde studioalbum ska bli klart. Planen är att det nya albumet ska släppas sent i höst.

Lyssna på

Bulletproof Live

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)


Jamestown Revival åkte till bergen i Colorado för att spela in sitt nya album (190708) 

Zach Chance och Jonathan Clay växte upp tillsammans i staden Magnolia, Texas, och har skrivit låtar tillsammans sedan de var i 15-års åldern. Jamestown Revival bildades 2014 och samma år gav de själva ut debutalbumet ’Utah’. Albumet gavs sedan även ut av skivbolaget Republic Records.

I slutet av förra året bröt gruppen samarbetet med sitt skivbolag och blev återigen independent. De hyrde en stuga uppe i bergen i the San Isabel National Forest, Buena Vista, Colorado där de skrev ny musik och i en studio några mil från stugan spelade de även in sitt nya album, ’San Isabel’.

Albumet är en liten pärla i all sin enkelhet. Produktionen är avskalad och mestadels har akustiska instrument använts. Den vackra stämsången är central och det går riktigt se framför sig hur de satt utanför sin stuga och repade på sina nya sånger samtidigt som de tittade ut över skogen och bergen i Colorado. Texterna är små historier om livet, drömmar, kärlek och allting däremellan.

”We wrote this record with sort of an overarching theme, which is cutting out the noise for a minute and maybe stepping away from social media, from the internet, and from the complicated, busy nature of most of our lives—and focusing on existing for a minute. If this record inspires people to do a little bit of that, then we would be really happy with that result.” - Jonathan Clay

San Isabel’ är en skiva som gör sig bäst att lyssna på utan något som stör runtomkring, dvs på samma sätt som den spelades in. Så stäng av och ta bort allting som kan tänkas störa, luta dig tillbaka och och ta bara in musik och texter. Du kommer inte att bli besviken!

Lyssna på

San Isabel

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)


Lysande debutskiva från Ian Noe (190704)

I Kentucky finns sedan lång tid tillbaka en stark musiktradition. Företrädesvis har det handlat om musik som har sina rötter i folkmusik och traditionell countrymusik. Listan över artister och låtskrivare från Kentucky kan göras lång och inom Root och Americana har artister som Chris Stapleton, Sturgill Simpson, Angaleena Presley och Tyler Childers de senaste åren fått sina genombrott och nått framgång på olika sätt. Nu kan vi lägga till ytterligare ett namn till listan över begåvade och intressanta artister från Kentucky, Ian Noe.

Född i Beattyville (med 1200 innevånare) men uppväxt i Eastern Kentucky vid kanten av Appalacherna har Ian Noe genom åren samlat på sig historier och möten med människor som har fått bli underlag till de sånger som finns med på hans debutskiva ’Between the Country’.

Under flera år arbetade Noe på en oljerigg nära hemstaden men efter att ha öppnat för Colter Wall för ett och halvt år sedan fick både publik och branschfolk upp ögonen för den då 28-årige osignade hobbymusikern Ian Noe.

I sina texter skildrar Noe på ett realistiskt och osminkat sätt det stundtals hårda och mörka livet i en småstad på den amerikanska landsbygden. Han använder sig av små medel och är i ibland bara uppbackad av gitarr och piano. Uttryck och melodier i vissa låtar gör att tankarna går till en ung Bob Dylan.

Albumet är inspelat i Nashville och Root-gurun Dave Cobb har producerat vilket är lika med en kvalitetsstämpel och näst intill en garanti för att Ian Noe har en spännande framtid som artist.

Den 23 augusti öppnar Ian Noe för John Prine i Gävle Konserthus. Ett utmärkt tillfälle att se och lyssna på två utsökta singer/songwriters från två olika generationer.

Lyssna på

Between the Country

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ (5/6)


”easily one of the best folk duo records I have heard in years" (190701)

"Honest" is a collection of some of the most poignant, imaginative and well written songs that I have heard in a long time. – Houston Music Review

Pete Damore och Crystal Hariu-Damore träffades för första gången under en så kallad open mic (An open mic or open mike (derived from the expression "open microphone") is a live show at a coffeehouse club or pub at which audience members who are amateur performers or professionals who want to try out new material or plug an upcoming show are given the opportunity to perform onstage: Wikepedia) i College Station, Texas, 2009. De inte bara klickade musikaliskt utan blev även ett par och flyttade till Houston.

I’ve always been a writer. And Pete has always had melodies making their way to his fingertips. But it took us a while to realize it’s what we’re here to do” – Crystal Hariu-Damore

Båda två arbetade med annat än musik men för några år sedan gav de upp sina karriärer och satsade allt på musiken. De packade in sina ägodelar och sina fyra hundar i en minibuss och gav sig ut på vägarna för att spela sin musik.

It took a lot of time — and help from Pete — for me to get to the point that I was okay with leaving the career I spent my whole life in school working toward, to the degree that I was leaving it, to be okay with the fact that it may not be what other people want, but it was what I needed, and that was the important part” – Crystal Hariu-Damore

Tillsammans utgör de nu duon Ordinary Elephant där Crystal sjunger och spelar akustisk gitarr och Pete spelar clawhammer banjo och backar upp på sång. Nya skivan ”Honest” är inspelad i Nashville och innehåller 11 stycken sånger som i all enkelhet lyfter fram duons speciella sätt att sjunga i harmonier och sätter deras texter i fokus.

Honest” is extraordinary from start to finish in that way. It’s a dazzling album with no false notes. – www.wtop.com

Paret har influerats av bl.a. Gillian Welch, Guy Clark och Anais Mitchell i sitt arbete med albumet och mottagandet av albumet har varit mycket positivt hos både publik och recensenter.

”...easily one of the best folk duo records I have heard in years" - www.popmatters.com

Lyssna på

Honest

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)