1. Chris Stapelton / From A Room volume 1 + From A Room volume 2 (171231)

Chris Stapelton släppte sin första skiva i eget namn 2015. Albumet Traveller blev en sanslös succé och har hittills sålt i dryga 2 miljoner exemplar och legat över 140(!) veckor på topplistorna i USA och belönats med en Grammy. Men 38-åringen från Kentucky är ingen rookie inom musikbranchen, tvärtom. Faktum är att han redan 2001 kom till Nashville för att i första hand försörja som låtskrivare på Music Row. Under åren har han skrivit mängder med låtar åt många av countryns stora stjärnor som tex. George Strait, Kenny Chesney, Luke Bryan, Darius Rucker, Lee Ann Womack och Thomas Rhett. Han har också frontat som sångare i både ett sydstatsrockband och bluegrass bandet SteelDrivers. Med sin musik som andas både soul, blues och traditionell rock, samt sin look med långt hår, skägg och kläder som andas vintagecountry, 70-tal och Outlaws som Jennings, Kristofferson och Haggard ses Stapelton av många som en alternativ countryartist på utkanten av den traditionella countryscenen. Men det vill han inte själv hålla med om, 

 

”It would be a complete fabrication to say I’m from outside [the system]. Cause I’m not. I’m very much a product of and a part of Nashville. That’s where I’ve been writing songs for many years at a publishing company and writing commercial country music and that was my job for many years and still is in a lot of ways. I still do that when I have a moment. But I also write songs for other people in other genres of music and I’ve played other genres of music. So to say I’m in any way removed from Nashville I think would be a misstep.”

 

Sedan Traveller har Chris Stapelton klivit fram som en av countryns största stjärnor. Han har i nästan i tre års tid oavbrutet varit ute på turné, senast i somras och höstas med All American Road Show. På CMA Awards den 9 november vann han pris för både Male Vocalist of the year och Album of the Year. Sedan tidigare har han fem CMA Awards. 

 

I Maj släppte Stapelton From A Room: Volume 1, som är den bäst säljande countryskivan under 2017, och den 1:a december kom From A Room: Volume 2. Båda skivorna, liksom Traveller, är inspelade i klassiska RCA Studio A i Nashville och alla tre skivorna är producerade av superproducenten och Grammyvinnaren Dave Cobb.

Stapleton har en soulröst "av grus och granit" som någon beskrev det, hans gruvmörka texter om den lilla människans vardagliga problem träffar rätt i hjärtat och hans musik är rotad i den amerikanska söderns blues, country, gospel och southern rock. Allt ihop tillsammans blir det en musikalisk upplevelse som ingen annan artist klarar att nå fram till. 2017 två bästa skivor för att tala klartext!

 

På frågan om varför han har släppt två album samma år svarade Stapelton på det i en intervju med Vulture.com,

 

”Well, the majority of it was recorded all in one sitting. We filled in a few holes after the fact if there was something we missed and didn’t do the first round. But 90 percent of it was all recorded — Volume 1 and Volume 2 — in one swath. And then I’m a fan of the listening experience with vinyl. And even though by modern standards these albums [at nine songs each] are on the short end, they’re more the length of what I used to like when I was a kid. Back then there were a lot of nine-song records mainly just cause you’d have 30 minutes to be optimized on a vinyl. So there’s all these things that go into it. And then we felt like we couldn’t fire anything off the island to cut it down in a sense to one record. It felt more like two. So Dave Cobb brought it up: “Hey, why don’t we put out two?” And everybody just looked at each other and said, “Sure, let’s ask the label if they’ll let us?”

 

Chris Stapelton får själv avsluta denna topplista med mina 25 favoritskivor och även året 2017. Gott Nytt År! 

 

”When I think of 2017, (my mind goes) to how many people there still are that need help and recovery and direction. A lot of that takes money. I think of it as a reminder how fragile everything can be. We need to take care of each other as much as we can. Those things don’t just go away because the new year rolls around.” (Källa: Tennessean.com)  

 

Lyssna på

 

From A Room Volume 1

 

From A Room Volume 2

 

Chris Stapelton har gjort 2017 två bästa skivor!


2. Whitney Rose / South Texas Suite + Rule 62 (171230)

Jag vet inte riktigt hur Whitney Rose tänkte när hon bestämde sig för att släppa två skivor under 2017. Men med facit i hand är jag tacksam och glad att hon gjorde det. Hennes två skivor har på så sätt förgyllt både vinter/vår och hösten. I januari kom South Texas Suite en sex spårs EP inspelad i Dale Watsons studio i Austin. Enligt Rose själv är South Texas Suite en kärleksförklaring till the Lone Star State Texas i allmänhet och staden Austin i synnerhet. Austin som är hennes hemstad sedan 2012 då hon flyttade dit från Toronto, Kanada. Redan i samband med att South Texas Suite släpptes flaggades det för att ytterligare en skiva skulle komma under hösten och i oktober kom också Rose andra skiva för året, Rule 62.

 

Rule 62 är inte inspelad i Austin utan i Nashville och närmare bestämt i Blackbird Studio A. Raul Malo från The Mavericks har producerat och han är även med och sjunger på några spår. Rule 62 är en av Anonyma Alkolisters i USAs regler och syftar till att man inte ska ta sig själv på så stort allvar. Följer man Whitney Rose på sociala medier så märks det att hon är en kvinna med mycket humor och stor självdistans. Med tanke på det så är valet av titel på skivan logisk. Men musikaliskt är det dags att ta Whitney Rose på största allvar. Hon visar gång på gång vilken mästerlig låtskrivare hon är och hennes sånger är fyllda med historier som är både fyndiga och tänkvärda. Jag har haft förmånen att se henne live och hon har en charm och utstrålning som fullständigt knockat mig. Dessutom har hon en sångröst som det inte går att värja sig mot. Hon har även hittat sin egna special stil, både musikaliskt och stilmässigt.

“Everything that I have put out so far has been a marriage of my two biggest influences, which are classic country and ’60s’ girl group stuff" (källa cincinnati.com)

 

Whitney Rose vintagecountry med tydliga 60-tals influenser är i mitt tycke helt omotståndlig. Det är ibland fartfyllt och svängigt och i nästa stund vemodigt och stillsamt. Men alltid fantastiskt bra!  Tillsammans utgör de 17 låtarna på South Texas Suite och Rule 62 ett bevis på att countrymusiken är på väg att få en ny stor stjärna. Finns det någon rättvisa i musikvärlden så får Whitney Rose inom kort sitt stora genombrott. 

 

Inför sin sista spelning under 2017 för några dagar sedan sammanfattade hon sitt händelsrika år på sitt Instagramkonto,

"Today we play our 163rd and final show of 2017. It´s been a hell of a year - I released two records and played shows in more countries than I thought I´d ever get to see. Thanks to everyone who came out to show or bought a record. I appreciate you. Wishing everyone peace and love in 2018"

Nöjet är helt på vår sida Whitney Rose och det är vi som ska tacka.

 

Precis som John Moreland och Jason Isbell som finns med på denna lista kommer Whitney Rose till STHLM Americana i Stockholm i juni. Sommarens och kanske hela 2018 musikaliska höjdpunkt!

 

Lyssna på

 

South Texas Suite

 

Rule 62

Whitney Rose live på Pustervik, Göteborg i maj 2017

Whitney Rose är glad över plats nummer 2på listan!


3. Jason Isbell and The 400 Unit / The Nashville Sound (171229)

En kväll i juni 2014 såg jag Jason Isbell spela på en festival på Mosebackes utomhusscen. Då hade jag koll på att han tidigare spelat gitarr i Drive-By-Truckers och gjort en låt som heter Stockholm samt att han hade haft en mindre hit med låten Cover Me Up. Men mer så visste jag inte. Nu drygt 3 år senare är Jason Isbell tillsammans med Sturgill Simpson och Chris Stapelton den största stjärnan inom Americana och jag har nu betydligt mer koll på Jason Isbell.

 

38-åringen från Alabama har nu lämnat det vilda livet med alkohol och droger bakom sig (som b.la. gjorde att han fick lämna Drive-By-Truckers) och istället lever han ett ordnat familjeliv med sin fru och artistkollega Amanda Shires och ett barn i Nashville. Han har nu en framgångsrik solokarriär och tom blivit nominerad till en CMA Awards. Man skulle  nästan kunna säga att Jason Isbell lämnat independentscenen men det tror jag inte han själv skulle hålla med om. Det är två år sedan han fick sitt stora genombrott med albumet Something more than free. Det var då den stora publiken hittade fram till hans kärnfulla melodier och uppriktiga texter om känslor. Nya skivan The Nashville sound, Isbells sjätte i ordningen, följer samma framgångsrika format och är en ny succé för Isbell. Återigen är det superproducenten Dave Cobb som har haft hand om spakarna i inspelningsstudion. Det är tredje skivan i rad som Isbell och Cobb samarbetar på. Sin vana trogen nobbar Isbell det stora bolagen och har spelat in skivan på den egna etiketten Southeastern Records och albumet distribueras med hjälp av Thirty Tigers.

Om själva skivan har Isbell sagt följande i en intervju med Rolling Stone, 

”Lyrics and melody are still the driving force behind what we're doing, but this time around, there's more of a rock and roll influence. The album is topical, current, a record of time passed"

 

För första gången sedan 2011 syns kompbandet The 400 Unit med både namn och foto på skivomslaget och Isbell själv har sagt att han vill lyfta fram sitt band på nya skivan. Flera av medlemmarna i The 400 Unit har spelat med Isbell under många år och som för närvarande mönstrar följande uppställning. Derry deBorja keyboard, Chad Gamble trummor, Jimbo Hart bas, Amanda Shires fiol och sång och Sadler Vaden gitarr.

 

I juni nästa år återvänder Jason Isbell and the 400 Unit till Mosebacke, nu som huvudakt på STHLM Americana festivalen. Fyra år efter att jag såg honom live första gången kommer jag återigen stå där framför scenen. Denna gången mycket väl medveten om att Jason Isbell är en av de absolut största stjärnorna inom den alternativa countryn och Americanascenen.

 

Lyssna på 

 

The Nashville Sound 

Jason Isbell


4. Colter Wall / Colter Wall (171228)

Colter Wall is bar-none the best young singer-songwriter I’ve seen in twenty years.” så har ingen mindre än självaste Steve Earle sagt om den 22-årige singer-songwritern från den kanadensiska Saskatchewanprärien. Colter Walls första album (han släppte även en EP 2015) kom i maj och den självbetitlade debuten har producerats av countryns superproducent tillika flerfaldige grammyvinnaren Dave Cobb. På skivan har Wall och Cobbs tagit hjälp av ett gäng duktiga musiker, Chris Powell på trummor, Robbie Turner (Waylon Jennings, Chris Stapleton) på pedal steel, Mike Webb på piano och Cobb själv på gitarr. Resultatet är häpnadsväckande bra och skivan har hyllats unisont av både recensenter, kollegor och countrypubliken under slutsålda turnéer både i Kanada och USA. 

”Colter sings and writes songs in ways seemingly lost in time. There is an agelessness about him so unusual in someone so young”Rick Rubin

 

”Blessed with a curious, slurring baritone that burbles like smoke from a chimney, Wall writes country songs as stark and traditional as they come, accompanied by little more than an acoustic guitar. To call him wiser than his years would be an understatement: veteran songwriters go to great lengths to sound so gruff and world-weary. The 11 tracks on his self-titled debut are strange and stirring enough to make him one of the genre’s most exciting young voices.” (källa: Pitchfork.com)

 

Colter Wall följer traditionen från legendariske Heartworn Highways där Outlaws och singer-songwriters som Townes Van Zandt, Steve Earle, Kris Kristofferson och Waylon Jennings har sin självklara plats i historien. Med sin originella och fängslande baryton sjunger han sina historier till ett sparsmakat och ibland nästan dystert komp. Det är enkelt och kraftfullt på samma gång och det finns en trovärdighet i Colter Walls uttryck som gör att jag tror på varje ord han sjunger. I slutet på januari kommer Colter Wall till Sverige för tre konserter. Att inte gå och se en av countryns mest spännande nya artister när möjligheten ges vore ett misstag som ingen borde vilja göra. 

 

Lyssna på

 

Colter Wall

Colter Wall


5. Chris Hillman / Bidin’ My Time (171227)

The Byrds och The Flying Burrito Brothers är grupper som båda var stilbildande när countryrock och folkrock växte fram som nya generar inom countrymusiken i slutet på 60- och början på 70-talet. Chris Hillman var medlem i båda dessa grupper. Tillsammans med Gene Clark (sång, tamburin), Roger McGuinn (12-strängad gitarr, sång), David Crossby (gitarr, sång) och Michael Clarke (trummor) var han med och bildade The Byrds 1964. Gram Parson var en tid medlem i The Byrds men hoppade sedan av för att istället bilda The Flying Burrito Brothers. En grupp som även Hillman anslöt till. Det var sedan Hillman som introducerade Parson för Emmylou Harris vilket är en historia i sig. Hillmans instrument är mandolin men när The Byrds bildades saknades en bassist så Hillman bytte till bas och problemet var löst. Han spelade även bas i The Flying Burrito Brothers. 73-årige Chris Hillman har ansett sig färdig med skivinspelningar och det är 14 år sedan han släppte en skiva senast. Men när Tom Petty fick höra några av Hillmans outgivna sånger började Petty övertala Hillman att kliva in i en skivstudio igen. Hillman gav med sig men med det kravet att Petty skulle producera skivan. Resultatet blev Bidin’ My Time, en skiva som innehåller en blandning av nya sånger och sånger som Hillman tidigare, i olika sammanhang, givet ut på skiva eller bara spelat live. Skivan avlutas också med en cover på Tom Pettys WildflowersChris Hillman har även tagit hjälp av sina gamla kompisar från The Byrds. På inledande The Bells of Rhymney, återförenas Hillman med David Crosby. Roger McGuinn förstärker på Here She Comes Again, som Hillman skrev redan 1978, samt på She Don’t Care About Time, som var B-sidan på singeln Turn! Turn! Turn! som The Byrds släppte 1965.  På Everly Brothers’ hit Walk Right Back är det bluegrass och multimusikern Herb Pedersen som sjunger duett med Hillman. Pedersen som var medlem i gruppen The Dessert Rose Band som Hillman startade på 80-talet och som lade grunden till den musikstil som idag kallas 'Americana'

(källa Los Angeles Times)

 

Bidin´ My Time är ingen nyskapande skiva, tvärtom. Hillman använder det format och sound som han kan bäst, men Tom Petty har klätt det i en musikkostym som har sin plats 2017. Jag föreställer mig att det är så här The Byrds skulle ha låtit idag om det inte hade splittrats 1973. Och på de spår där  Hillman återförenas med Crosby och McGuinn är det ren och skär musikmagi. Lägger jag sedan till vad dessa herrar har betytt för många av dagens musiker och artister så blir dessa låtar även en länk tillbaka till den stilbildande musik som de gjorde för över 50 år sedan. Bidin´ My Time är skivan som Wilco, Son Volt, Jayhawks med flera önskar att de gjort någon gång under sin karriär. 

 

 Lyssna på

 

Bidin’ My Time


Nr 6. Zephaniah OHora /  This Highway (171226)

New York och countrymusik är vanligtvis inget som förknippas med varandra. Men det dyker upp fler och fler artister och band  från The Big Apple som bevisar att man inte behöver bo i eller komma från den amerikanska södern för att kunna lira bra country. Från Brooklyn, New York kommer Zephaniah OHora och som i juni släppte sitt första album This Highway. OHora var tidigare sångare i ett band som bara hade covers på klassiska countrylåtar på sin spellista. Men nu har han skrivit egna låtar och fått högklassig support av kompbandet The 18 Wheelers.

 

"I just wanted to make a record that I would enjoy listening to if it wasn´t me. I think that people get a little hung-up on the throwback sound where they want to hear something modern and fresh, but I think country music is unique in the sense that you can still follow the format and play it how it was initially meant to be played -- especially uring the ´60s which was th golden era of it" (källa: Billboard)

 

Och oldtime country är vad den här fantastiska skivan innehåller. Eller klassisk countrymusik helt enklet. De doftar tidigt 70-tal, Bakersfield och Honky Tonk. Jag kommer att tänka på Dale Watson, Buck Owens och Glen Campbell och sämre musikaliska influenser kan man ha. Av de 11 låtarna så tycker jag High Class City Girl from the Country och Take Your Love out of Town sticker ut lite extra, men i alla delar är det en mycket bra skiva.

 

Lyssna på

 

This Highway


Nr 7. Jason Eady / Jason Eady (171225)

42 år gammal har Jason Eady några skivor bakom sig. Men det var först när han började arbeta med producenten Kevin Welch som han började göra sig ett namn inom singer-songwriter kretsar i hemstaten Texas. Tre skivor senare har han skaffat sig en hängiven publik och förhoppningsvis blir den ännu större när hans senaste självbetitlade skiva Jason Eady, som släpptes den 21 april, får den uppmärksamhet som den förtjänar. 

 

Jason Eady växte upp i Jackson, Mississippi där han som 14-åring började skriva egna låtar och spela på lokala klubbar och barer. Efter några år inom USA Air Force bosatte han sig Fort Worth, Texas (Steve Earles födelsestad). Där bor han nu med sin fru Courtney Patton som även hon är en singer/songwriter och som även är med och sjunger på skivan. Jason Eady är en duktig historieberättare och skivan innehåller många fina känslosamma texter. Och just texterna är viktiga för Eady, 

”Even back in my early days of getting into music, I always cared more about the writers than the singers. I’d look up who’d written a certain song, and then go seek out more songs from that writers” En stor musikalisk förebild är Merle Haggard, ”I love the way that Merle Haggard wrote, sang, and made records. He covered a lot of musical territory in his albums over the years - from country to swing to jazz and blues - but in the end, they always sounded like Merle Haggard records." (källa Rolling Stone)

När Jason Eady skulle börja spela in sin sjätte skiva funderade han på hur att den skulle låta och på vilket sätt skivan skulle spelas in, 

”I realized that I spend so much of my time playing acoustically in hotel rooms and back porches but I've never tried to capture that on an album. I wanted the focus of this record to be on the lyrics. I wanted the arrangements to be enough to support the songs and give energy to the music without overpowering the lyrics. We have really worked hard to create something different — something unique on this album,” Eady förklarar vidare, ”We stripped everything down. It’s still a full band album. But, everything is acoustic. The only thing electric on it is when Lloyd Maines plays some steel.” (källa: amarillo.com) 

 

Han har även tagit högklassig hjälp på skivan, Tammy Rogers från SteelDrivers spelar fiol på Rain och Country Music Hall of Fame och Grand Ole Opry-medlemmen Vince Gill sjunger på No Genie in This Bottle. På de flesta andra låtarna bildar Eadys soulfyllda baryton en fin harmoni tillsammans med Courtney Pattons röst. Sammantaget är det mycket bra skiva som Jason Eady släppt ifrån sig. Jag hoppas att han når ut till en bredare publik och får det erkännande som låtskrivare och artist han förtjänar. 

 

Lyssna på

 

Jason Eady

Jason Eady


Nr 8. Erin Enderlin / Whiskeytown Crier (171224)

Erin Enderlin är född och uppväxt i  Conway, Arkansas men i början på 2000-talet flyttade hon till Nashville för att försöka försörja sig som låtskrivare och artist. Den första stora framgången som låtskrivare kom 2005 när Alan Jackson spelade i hennes låt "Monday Morning Church". Den nådde ända upp till nummer 5 på Hot Country Songs. Hon kommer fortfarande ihåg när hon fick beskedet att Jackson skulle gå in en studio med hennes låt,

 

"I was on spring break from college when I got the call 'Hey, Alan is going to cut your song today, and by the way, he's got Patty Loveless singing on it.' I still remember driving down Music Row, and hearing it on the radio, and thinking 'This isn't real. This is a movie (källa www.billboard.com)          Andra artister som spelat in hennes låtar är  bl.a. Trisha Yearwood, Randy Travis, Luke Bryan och Lee Ann Womack.

 

"I started recording this one about seven years ago. I put the last one (2013's I Let Her Talk) out in the middle of doing this one. I got to go in with my friends and a bunch of musicians that I am crazy about, and made the album that I wanted to make. I feel lucky to be able to do that, and I feel very proud of it." säger Enderlin vidare i intervjun med Bilboard.

 

Det märks att Erin Enderlin varit verksam länge i Nashville och att hon skaffat sig ett stort kontaktnät i the Music CitySkivan är producerad av Jamey Johnson och Jim "Moose" Brown, två av Nashvilles mest etablerade producenter. Dessutom har Enderlin bjudit in flera artistkollegor på skivan. Jessi Alexander, Randy Houser, Ricky Skaggs, Jon Randall och sist men inte minst Chris Stapleton, som är en gammal granne från hennes första tid i Nashville, förgyller alla Whiskeytown Crier. Det finns också två covers med på skivan. Tammy Wynettes sång från 1976, "Till I Can Make It On My Own" samt Gram Parsons klassiker Hickory Wind som Emmylou Harris är så förknippad med. 

 

På sin hemsida säger Erin Enderlin,

 “I love story songs, It’s amazing to me how in just three minutes, you can create a whole character who wasn’t there before that you can really see and even understand.” Varje sång på skivan är en egen liten berättelse som utspelar sig i den fiktiva lilla staden Whiskeytown. Alla 13 sångerna handlar dessutom uteslutande om olika kvinnors öden och upplevelser. Erin Enderlin är en mycket duktig låtskrivare och historieberättare. Hon backas upp med en klassisk sättning av gitarr, fiol och fram för allt steelguitar “I just love the steel, If I could have a steel and fiddle just follow me around to make my own personal soundtrack, I would.” Med det starka texterna, fina melodierna och det traditionella kompet samt Enderlins spröda röst så är Whiskeytown Crier en countryskiva av klassisk modell. En av 2017 bästa skivor helt enkelt.

 

Lyssna på

 

Whiskeytown Crier

Erin Enderlin är glad över sin 8:e plats och sänder en hälsning på självaste julafton!


9. Alex Williams /  Better Then Myself (171223)

I början på 70-talet började en alternativ musikscen växa fram i bl.a. Austin och Lubbock i Texas. Det var en motrörelse och protest mot den countrymusik som vid den tiden producerades i Nashville. Outlaw musiken eller Outlaw Countryn var råare och mer opolerade än den traditionella countryn och den blev snabbt populär.  Waylon Jennings, Willie Nelson, Kris Kristofferson, Johnny Cash, Merle Haggard och Jessi Colter är några av de artister som är starkt förknippade med Outlaw Countryn. Senare tog bl.a. Hank Williams Jr. Townes Van Zandt, Billy Joe Shaver, Dale Watson, Steve Earle och Johnny Paycheck över den whiskeydoftande och inrökta stafettpinnen och förde Outlaw Countryn in i 80- och 90-talet. Idag finns en ny generation musiker som för traditionen vidare. Sturgill Simpson, Jason Isbell, Ray Scott, Zac Brown, Chris Stapelton, Kacey Musgraves, Margo Price och Nikki Lane är alla nya Outlaws. Nu kan också Alex Williams läggas till i det gänget.

 

När Alex Williams var 18 år hoppade han av skolan hemma i Indiana och flyttade till Nashville. Han fick jobb som musiker på klassiska turistfällan Tootsie’s på Lower Broadway. Där spelade han under några år covers på Waylon, Wille, Cash och andra Country Outlaws. En gener inom countryn som passar Alex Williams djupa baryton perfekt. Under tiden som covermusiker skrev han eget material vilket till slut ledde fram till att han fick ett skivkontrakt med bolaget Big Machine. Debutalbumet Better Than Myself släpptes den 11 augusti och är producerat av Julian Raymond. Det är en skiva fylld med klassisk country utan popinfluenser som annars är vanligt hos nya artister från Nashville. ”I knew that I wanted to make a really Seventies-influenced, but with a modern twist, country album. Though keeping in mind that we're not in the Seventies anymore. It turned out really cool – I've always loved the quirky Seventies Austin, Texas, vibe. Some of my family lives down in Texas and I have a passion for that culture and the music and everything about it. I wanted to channel the spacey, laid-back country approach." säger Alex Williams i en intervju med Rolling Stone. 

 

Lyssna på

 

Better Than Myself


10. Sam Outlaw / Tenderheart (171222)

Jag har på min topplista tagit med flera artister som sorterar in under Outlaw Country. Trots sitt namn har Sam Outlaw inget att göra med den typen av country. Tvärtom. 

För det första bor och verkar han i Los Angeles (ursprungligen kommer han från  Aberdeen, South Dakota) långt från countryns ursprung och scener i Texas och Nashville. Outlaw om valet att bo på västkusten,

 

”There’s something in the water here that makes you comfortable with combining genres. There’s an aesthetic to L.A. about the hills and the deserts and the freeways all being next to each other,” Outlaw says. “In Nashville, everyone knows what you’re working on or who is producing who or whoever you’re [sleeping with]. Here you can be more free.” (Källa Los Angeles Times)

 

För det andra lever han ett tryggt familjeliv med fru och barn. Han klär sig stilfullt och enkelt och skulle utifrån sin klädsel lika gärna kunna arbeta som ekonom eller försäljare av kontorsmaterial. Även om han på scen bär klassiska countryattribut som Stetson och Wranglerjeans. Han är noga med sin kost och löptränar kontinuerligt. Långt ifrån Outlaw Countryns destruktiva livsstil. 

 

För det tredje spelar han inte någon rå och tuff Honky Tonk utan på sin andra skiva Tenderheart bjuder han på en lättsam och behaglig country som har tydliga popinfluenser och bär spår av Eagles, The Byrds, Gram Parson och annan Laurel Canyon-musik. Men det finns även inslag av Tom Petty, Bakersfield och mariachi. Outlaw själv kallar sin musikcocktail SoCal country, alltså country från södra Kalifornien. Sam Outlaws texter handlar om sårbarhet och relationer mellan människor. Musiken är sparsmakad, ibland lågmäld men med Outlaws nästan lite nasala röst och uppbackad av ett tight band och utmärkta sångerskan Molly Jenson blir det i låtar som inledande Everyone’s Looking for Home, titelspåret Tenderheart,  Bottomless mimosas, Now She Tells Me, Look at You Now, Sing it To Me (som även innehåller ett fantastiskt steel guitar-solo) och personliga favoriten Dimond Ring, ren och skär countrymagi. 

 

Sedan debutplattan Angeleno släpptes i januari 2016 har Sam Outlaw blivit en Sverigevän av rang. Hela fyra turnéer i Sverige har det blivit sedan dess. Själv såg jag honom spela i Bergsjö Folkets Park i somras. Tyvärr var det väldigt lite publik som kom i den svenska sommarkvällen. Jag undrar vad Sam Outlaw och hans band tänkte när de spelade för ca 75 personer mitt ute på den svenska landsbygden. Helt klart är han värd mycket större publik och scener. 

 

Lyssna på

 

Tenderheart

 

Sam Outlaw i Bergsjö Folkets Park, juli 2017


Nr 11. Margo Price / All American Made (171221)

När Margo Price släppte sitt debutalbum Midwest farmer’s daughter 2016 fick hon strålande recensioner och många ansåg att hon var en av de bästa och mest unika countryartisterna som kommit fram på många år. Förväntningarna var därför stora när hennes andra album, All American Made, släpptes i höstas. Även denna gång låg Jack Whites skivbolag Third Man Records bakom produktionen och skivan spelades in hos Sam Phillips Recordings i Memphis, TennesseeOch Price gör verkligen ingen besviken. 34-åringen från Aledo, Illinois, har gjort ett fantastiskt bra album. Hon följer traditionen inom Outlaw Countryn och sjunger om det hårda livet, samhällets baksidor, whiskey, droger och relationen mellan man och kvinna. I sina texter är hon lika tuff mot omvärlden som mot sig själv. 

"These songs (written both by myself and with my husband) were born while traveling America - between the highways and hotel rooms, in the crowded airports and all-night diners and occasionally, on the green grass of our Tennessee home" (källa http://margoprice.net)

 

All American Made släpptes bara några dagar efter att Tom Petty avlidit och Margo Price dedikerade skivan till honom.  "My album All American Made is out to day. I would like to dedicate it to Tom Petty whose songs mean the world to me. Today would have been his sixty-seventh birthday"  skrev Price på sitt Instagramkonto. 

 

Lyssna på

 

All American Made

Margo Price


Nr 12. Zac Brown Band /  Welcome Home (171220)

 

Welcome Home är producerat av nu nästan legendariska Dave Cobb och släpptes den 12 maj 2017.  Det är Atlanta baserade Zac Brown Bands sjunde album. 

Zac Brown Band har sedan skivdebuten 2004 positionerat sig som ett av countryns mest populära band. Trots att bandet länge stått utanför den mest kommersiella musikindustrin och har en stämpel av independent på sig. De senaste skivorna har bandet provat lite andra musikaliska stigar vilket lett till musik som tydligt tagit intryck av både  blues och soul. På Welcome Home återvänder de till sitt traditonella countrysound och texterna är fyllda av kärlek, familjeband, alkohol och nostalgi. Klassiska teman inom country musiken med andra ord. Bandets frontman Zachry Alexander "Zac" Brown sjunger som vanligt fantastiskt och säger så här om skivan, 

We decided to write the most personal record we’d ever written, about the things that matter the most to us, the struggles and the celebrations of life and our relationships with our families. That’s where this began.” (källa: usatoday.com) Min absoluta favoritlåt är My Old Man som är en sentimental berättelse om Browns far och deras far och son-relation. 

 

 

Bandet har även en koppling till Sverige då de sjunger på Aviciis låt Broken Arrows som släpptes i september 2015. 

 

Lyssna på

 

Welcome Home

Zac Brown Band


13. Midland / On The Rocks (171219)

Countryns snyggaste kostymer!

”Nudie suits are flamboyant, rhinestone-encrusted cowboy outfits worn country-western singers beginning in the 1950s. The suits were popularized by the so-called "singing cowboys" of Hollywood like Gene Autry and Roy Rogers. The Nudie suit is named after the man who made them: Nuta Kotlyarenko, known professionally as Nudie Cohn” (källa Wikipedia)

 

Är det några som vet hur man bär upp en Nudie suit så är det Mark Wystrach (sång och gitarr) Cameron Duddy (bas) och Jess Carson (gitarr) som tillsammans utgör trion Midland. Bandet bildades i Dripping Springs, TX och bandnamnet togs från Dwight Yoakams låt Fair To Midland. Och visst finns det mycket Dwight Yoakam och Bakersfield över Midlands debutskiva. Men det är omöjligt att inte tänka på Gram Parson, The Byrds, Eagels och George Strait när On the Rocks strömmar genom högtalarna. Alla spår på skivan bjuder på medryckande refränger, oftast framförda i skön stämsång till en snygg och 80-tals inspirerad musikkuliss. Första singeln Drinkin´ Problem gick hela vägen upp till plats nummer ett på Billboards countrylista och det finns en hel drös med andra potentiella singelsläpp på skivan. Under våren och sommaren 2017 turnerade Midland tillsammans med stjärnor som Tim McGraw, Faith Hill och Kenny Chesney. Under våren 2018 ger dom sig ut på turné tillsammans med Little Big Town och Kacey Musgraves på The Breaker Tour. Att Midland står inför sitt stora genombrott är det ingen tvekan om!

"I would like to think we skew closer to the Sturgills and the Stapeltons and the Nikki Lanes, but there is an accessibility to what we do that we intentionally chased down so that our band wasn´t going to be a derivative "

läs hela intervjun i Rolling Stone här,

How Midland Became Countryn´s Biggest Bar Band

 

 

Lyssna på

 

On The Rocks

 


14. Nikki Lane / Highway Queen (171218)

Årets snyggaste skivomslag!

Outlaw Country förknippas oftast med långhåriga, tuffa, skäggiga whiskeydrickande män, men om Nikki Lane ska placeras in i någon gener så är det där hon hamnar. Även om hon själv ser det ur ett annat perspektiv. ”I think I am a rock chick," säger Nikki Lane,  "But if I told somebody I played rock 'n' roll and they heard my music, they'd laugh me off the block. I don't know anymore. I'm just a redneck girl who plays guitar." (Källa  Chicago Tribune) 

 

Nikki Lane är född i Greenville, South Carolina och via Los Angeles och New York hamnade hon i Nashville där hon förutom sin musikkarriär även driver en vintage klädbutik, ”High Class Hillbilly".

 

"Highway Queen" är hennes tredje album och är uppföljaren till albumet ”All or Nothin” som blev ett litet genombrott 2014. Det albumet producerades av Black Keys gitarrist Dan Auerbach men "Highway Queen" har hon producerat själv tillsammans med sin pojkvän Jonathan Tyler. De tio låtarna spänner från texter fyllda med humor, känslosamma uttryck till en fräckhet i berättandet som är typisk för en äkta Country Outlaw. Starkaste låtarna är rockiga Jackpot,

"I was getting pretty tired of singing the blues
My luck was running dry, was about to leave this town
I'll give it one more try
I'll give it one last shot
Put a quarter in the slot
Could it be a jackpot?"

 

 Kärlekssången Companion,

"I was just a broken heart, was tattered up and torn apart
By lovers who would come before, you just opened up the door
And now the light is shining in, my heart is racing once again
And you my eternal friend, I’ll follow you until the end"

 

och titelspåret Highway Queen,

"Sixty thousand miles of blacktop
Countless broken hearts between
Winding lines of white that don't stop
Living the life of the highway queen
She's a siren, leaves you pining
Haunts your mind like a melody
If you can tie her down, you can bottle lightning
But the highway queen don't need no king"

 

Alla tre låtarna visar hur vass textförfattare Nikki Lane är. Förutom att det är en riktigt bra skiva hon har släppt så är skivomslaget en tio-poängare. Årets snyggaste enligt mig. Nikki Lane fick i en intervju frågan om titelspåret handlar om henne själv? 

”I think the ‘Highway Queen’ is kind of like Super Nikki, for better and for worse. I was getting to a point where touring was really breaking my stride. It was wearing me all the way down. The Highway Queen was the one who could sustain it all. The distance was making it hard to hang on to relationships, and I was coming to a point where I didn’t think I would ever be able to juggle it all. The ‘Highway Queen’ was the one who could handle every single trial that came at me.”

 

Lyssna på

 

Highway Queen 

Nikki Lane utanför sin klädbutik HCH i Nashville


15. Kayla Luky / Back To Dirt (171217)

När Manitoba Country Music Awards genomfördes den 10 november var Kayla Luky nominerade i hela 6 kategorier och plockade till slut hem priserna för både female artists of the Year och music video of the year för låten Back to Dirt. Albumet Back to Dirt släpptes bara några dagar in på det nya året och innehåller 12 sånger ”soaked in alcohol, dirt and sorrow, honouring the roots of real country music” Det är jordnära, autentisk äkta country av prima kvalitet som singer-songwritern från Grandview, Manitoba, Kanada bjuder på. ”Too country for folk and too country for country!” som hon uttrycker det själv. 

  

Kayla Luky är uppvöxt på den kanadensiska prärien i ett litet jordbruks samhälle. När hon skulle börja high school flyttade hon till storstaden Winnipeg och det var där hon spelade in sin första skiva 2007. Därefter har hon släppt ett par album och genom intensivt turnerande runt om i Kanada har hon sakta men säkert skaffat sig ett namn på den kanadensiska countryscenen. Luky om sitt låtskrivande och sina musikaliska influenser,   “Lyrics are extremely important to me, which again is probably why I don’t write as much as I did when I was younger. If you have nothing to say, no need to fill the space...or think harder. My mom listened to the local radio station that played a lot of 80s and 90s country as I grew up - Charlie Major and  Prairie Oyster are two influential ones that come to mind. I can also remember asking for a Dolly Parton cassette tape when I was in grade two. Those earliy peripheral influences definitely influenced the music that I made today, likely more than Im aware of.” From her humble beginnings,“I taught myself a few chords on the guitar in my early teens, and songwriting naturally progressed after that, ” Luky took her original material to the public the hard way. “I started out opening for bands in our punk/metal/hardcore scene, playing my singersongwriter music by myself, and I think that helped shape my DIY attitude and work ethic.” (källa: Country Music People - february 2017) 

 

Lyssna på

 

Back To Dirt                                                                          

Kayla Luky är glad över 15:e platsen på årets lista!

Kala Luky meddelade i början på veckan att hon väntar sitt andra barn


16. Elijah Ocean / Elijah Ocean (171216)

I slutet av 60-talet och början på 70-talet blev Laurel Canyon ett begrepp inom musikvärlden. Laurel Canyon är egentligen ett område uppe i bergen i utkanten av Los Angeles. Av någon anledning som ingen tycks komma ihåg bodde, permanent eller tillfälligt, många av dåtidens främsta singer-songwriters i detta område. Tex Joni Mitchell, Neil Young, David Crosby, Stephen Stills, Graham Nash, Roger McGuinn och Frank Zappa. Även Jim Morrison bodde där ett tag och skrev då bl.a. låten Love Street. En speciell kreativ anda växte fram och Laurel Canyon blev mer ett musikaliskt begrepp än en fysisk plats. 

 40 år senare står folkmusik och singer-songwriter-scenen återigen stark i Los Angeles. Fast nu benämns den som Americana. En av de artister som ligger bakom uppsvingen av denna typ av musik i Los Angeles är Elijah Ocean. Han är uppväxt i New York men sedan många år tillbaka utgår han nu från Los Angeles. Hans fjärde album, som fått det självbetitlade namnet Elijah Ocean, släpptes i augusti och hämtar mycket inspiration från Laurel Canyon. Det finns tydliga influenser från The Byrds och Crosby, Stills & Nash, men Oceans röst och musik påminner även om en ung Bruce Springsteen. I en intervju förklarar han själv vad hans musik står för, 

 "Americana music is whatever you want it to be -- country, folk, rock."... "I´m trying to write good country songs about things I´ve experienced and places that I´ve been, and I´ve settled into this natural voice"  (källa The Santa Ynez Valley News)

 

Lyssna på

 

Elijah Ocean


17. John Moreland / Big Bad Luv (171215)

”I think there was always a little bit of hope and a little bit of light in my songs in the past, too, but it’s maybe amplified a little bit now. I’m at a brighter place in life, I think. The career thing is starting to work out, and I got married and I have a real home for the first time. ... I don’t think I ever felt hopeless, but it’s easier to feel hopeful now than it was before.” 

 

Orden kommer från 32-årige singer-songwritern John Moreland från Tulsa, Oklahoma. I maj kom hans sjunde album, Big Bad Luv, den första skiva som han spelat in med fullt band. Annars har han gjort sig känd som en sångare som bara med hjälp av sin gitarr framför sin musik. Moreland säger sig ha inspirerats av Tom Petty, Guy Clark, Townes Van Zandt, Neil Young men kanske främst Steve Earle. Det var efter att ha hört Earls låt Rich Man's War som han skiftade från hardcore till folkmusic. Ivrigt påhejade av sin far som själv är ett stort fan av Steve Earle. 

”I want to get to the point, and I want to listen to stuff that gets to the point, whether that point is a lyrical statement that the song is making, or just the melody of the song itself is the point. I like that economy. For hardcore [punk music], there might not be as much time spent on lyrics. It’s a little more direct. I’m really a fan of the one-minute hardcore song. I try to do the roots-music version of that.” (källa nashvilkescen.com)

 

Big Bad Luv är uppbyggt av kraftfulla berättelser med sköna refränger där Morelands säregna röst kommer till sin fulla rätt. Alltihop ackompanjerat av ett stilla, akustiskt driv. Till sommaren är han en av artisterna på STHLM Americana den 16 juni på Södra Teatern. Att en försommarkväll på Söders höjder i Stockholm få lyssna på Morelands texter och musik live har alla förutsättningar för att bli en magisk upplevelse. 

 

Lyssna på

 

Big Bad Luv

John Moreland önskar God Jul på sitt Instagramkonto


Nr 18. Luke Combs / This One’s For You (171214)

27-årige Luke Combs från Asheville, North Carolina, har en förhållandevis kort men intensiv artistkarriär bakom sig. För sju år sedan började han lära sig spela gitarr ”When I picked up guitar it wasn't like, 'Ok, I'm going to be Kenny Chesney.' It was like, 'I want to play a chord,' and then it was like, 'I want to play another one, then play a song, then sing while playing the song.” säger Luke Combs till Rolling Stone. För tre år sedan hoppade han av sina studier vid Appalachian State University och flyttade till Nashville fast besluten om att livnära sig på musiken istället. Efter hårt turnerande och två egen finansierade EP-skivor, The Way She Rides släpptes i  februari 2014 och senare samma år kom Can I Get an Outlaw, skulle Combs spela in sin tredje EP. Under arbetet med skivan tog Combs pengar slut och för att kunna slutföra inspelningen bestämde sig han för att släppa en låt som singel och sälja den via ITunes. Valet föll på ”Hurricane” som Comb ansåg var den låt som var mest färdig. En vecka senare hade låten sålts i 14 000 exemplar och Comb kunde slutföra inspelningen av EP:n. Några månader senare återvände Combs tillsammans med producenten Scott Moffatt till studion och EP:n blev ett helt album och "Hurricane" har nu streamats över 23 millioner gånger på Spotify! 

Nu har Luke Combs ett färskt skivkontrakt med Columbia Nashville, backas upp av helt Music City-team och tippas bli en av Nashville-countryns nästa stora stjärnor. Hans musik har beskrivits som ”an accidental combination of new school and Nineties-era country that freely mixes electronic beats, acoustic guitars and hard-rock vocals” 

Combs fortsätter i Rolling Stone. ”I just love writing songs and singing them," "People seem to enjoy them, and that's all you can really ask for”

 

Lyssna på 

 

This One´s For You

 

 


Nr 19. Natalie Hemby /  Puxico (171213)

Redan på årets trettonde dag släppte Natalie Hemby sin debutskiva Puxico. Men  även om det är hennes första skiva så har hon mer än 20 års erfarenhet av musikbranchen i Nashville. Som låtskrivare har hon framgångsrikt skrivit låtar åt artister som tex Miranda Lambert, Little Big Town, Kelly Clarkson, Lady Antebellum och Maren Morris. Just Morris ligger till stor del ligger bakom det faktum att Hemby till slut släppte en skiva i eget namn. För några år sedan började Hemby arbeta på en dokumentär om den lilla staden Puxico i Missouri och den ”homecoming celebration” som varje år traditionsenligt firas. Puxico är hennes farfars hemstad där hon tillbringade mycket tid under sin uppväxt. 

”I wanted to pay homage to where I feel like I’m from, and to him because he helped raise me.” 

Hon skrev nio låtar som skulle fungera som ett soundtrack till dokumentären och några planer på att det skulle bli en skiva fanns inte. Men när Maren Morris som av av en slump fick höra låtarna började hon övertala Hemby att ge ut dom på skiva. Som tur var lyssnade Hemby på sin artistvän och resultatet blev Puxico. 

”What's funny is a lot of these songs, there are like four or five of them that are like seven years old. I wrote them in 2010. I did not think I was going to put it out as my record at all. I just didn't know where this was going to go. It's kind of gone on this little journey off the beaten path.”

 

Lyssna på

 

Puxico

 

Den 8:e december släppte Natalie Hemby även en ny julsingel Perfect Gift

Natalie Hemby


Nr 20. Steve Earle / So You Wannabe An Outlaw (171212)

Steve Earle har genom åren gjort sig känd som en artist med mycket bestämda åsikter och inte så sällan står dessa åsikter i konflikt med etablissemangets ståndpunkter. Självklart har Earles engagemang i olika frågor även tydligt visat sig i hans imponerande låtkatalog. Men hans senaste skiva ”So You Wannabe an Outlaw” skiljer sig lite mot hans senaste skivor. ”It’s one of two or three that I’ve made in the last couple of decades that’s not very political, and that’s because I didn’t know this s--- was going to happen. … I’ve sort of got the best country rock band in America, I think right now. So, I think I’m going to do the same thing musically again.” sade Earle i en intervju nyligen. Earles senaste skivor har präglats av tydliga blues och folkrock influenser. Men på So You Wannabe An Outlaw återvänder han till sin rötter inom countrymusiken och den Outlaw Country som han slog igenom med på slutet av 80-talet. På några låtar är det dessutom tung countryrock med betoning på rock som Earle bjuder på. På skivan finns även tre spännande samarbeten. På titelspåret gästas han av levande legenden Willie Nelson. Texas Country Music Hall of Fame medlemmen Johnny Bush sjunger på "Walkin' in LA” och en av den moderna countryns största kvinnliga stjärnor, Miranda Lambert, sjunger duett med Earle på "This Is How It Ends”. 

 

Som vanligt backas Earle upp av sitt 

The Dukes som anno 2017 består av Chris Masterson, Eleanor Whitemore, Ricky Ray Jackson, Brad Pemberton och veteranen Kelley Looney på bas. “The band is two Tennesseans and four Texans now. It’s kind of gotten back to that,” har Earle sagt om sitt kompband. Sedan skivdebuten 1986 med mästerverket Guitar Town har Earle släppt 17 stycken album. Men trots att många år har gått sedan han slog igenom som artist håller han kvar sin musikaliska inriktning och värnar om sina gamla låtar ”I play ‘Copperhead Road’ every night. I play the ‘Galway Girl’ every night. I have more than one song people feel like they want to hear every night. I play ‘Guitar Town’ every night.” Earle said he still feels a thrill when he hears the bagpipes that open “Copperhead Road.”

 

“That’s kind of what you live for, you know? And then I just try to get through the song and do it justice,” Earle said.” (källa daliyprogress.com) 

 

Lyssna på

 

So You Wanna Be An Outlaw

Steve Earle


Nr 21. Lilly Hiatt / Trinity Lane (171211)

Trinity Lane är Lilly Hiatts tredje skiva. För något år sedan återvände hon till födelsestaden Nashville och bor nu i stadsdelen East Nashville på Trinity Lane som även fått gett namn åt hennes senaste album. Hiatts musik är mer alternativ rock än country. Hihatt har influerats av band som Pixies, Dinosaur Jr samt Pearl Jam och det hörs. Det är osminkat, uppriktigt och ärligt. Precis som skivomslaget. Ostylat och enkelt. Det ger en trovärdighet och äkthet som jag uppskattar. Texterna är personliga och handlar om tuffa saker som Hiatt gått igenom. Skivan är inte inspelad i Nashville utan i Jones Island, South Carolina där Michael Trent, från Shovels & Rope, har sin Studio Bees. Förutom att ha producerat skivan så spelar även Trent själv på några av låtarna. Om efternamnet Hiatt låter bekant så stämmer det. Lilly Hiatt är dotter till sångaren och låtskrivaren John Hiatt.

 

Lyssna på

 

Trinity Lane


Nr 22. Rod Melancon / Southern Gothic (171210)

Han är inte helt olik en ung Elvis eller James Dean men förutom att han har en bakgrund som skådespelare så har Rod Melancon inte mycket annat gemensamt med de båda. Melancon är uppväxt i den amerikanska södern, närmare bestämt i Louisiana, inte långt ifrån Louisiana State Penitentiary, också känt som Angola eller Alcatraz of the South. Och nånstans har det kanske präglat hans musik. Melancons musik har oftast en mörk och febrig ton hämtad från bayouns Voodoo-präglade musiktradition. Det är swamp rock mixad med mer traditionell Americana och det finns tydliga inslag av blues och rock n roll. Texterna handlar om de vardagliga människornas öden och upplevelser, ofta med betoning på det inte så glamourösa delarna av livet.  Melancons första skiva kom 2012. 2016 började han samarbeta med producenten Brian Whelan vilket resulterade i EP:n LA 14. De fortsatte arbeta tillsammans och juni i år släpptes fullängdaren Southern Gothic. 

 

Lyssna på

 

Southern Gothic

 

I början på december släppte Rod Melancon en julsingel Greatful for Christmas

Rod Melancon


Nr 23. Brad Paisley / Love And War (171209)

I februari släppte Brad Paisley sitt 11:e studioalbum, Love And War. Paisley har som ett av sina signum samarbeten med andra artister och så även på denna skiva. Fem låtar är skrivna tillsammans med andra artister på Paisleys ranch utanför Nashville.  John Fogerty finns med på titelspåret, Love And War, som handlar om att USA måste ta bättre hand om de krigsveteraner som kommer tillbaka från oroshärdar runt om i världen. Sir Mick Jagger förstärker på Drive of Shame. Både som låtskrivare och sångare. Producenten, sångaren och rapparen Timbaland finns med kring två låtar, Grey Goose Chase och Solar Power Girl. Samarbetet med Country-veteranen "Whisperin" Bill Anderson, som Paisley arbetat med tidigare, har resulterat i låten Dying to See Her.

Ett samarbete av det mer udda slaget finns runt låten Gold Over the Ground. Paisley har tonsatt en kärleksdikt som Johnny Cash en gång skrev till sin fru June Carter. Det var deras son John Carter Cash som hittade sin fars handskrivna text och gav den till Paisley. Låten inleds också av The Man in Black själv. 

 

 

Lyssna på 

 

Love And War

 

No. 23.

 

In February, Brad Paisley released his 11th studio album, Love And War. As one of his signatures, Paisley collaborates with other artists and so on this record. Five songs are written alongside other artists at Paisley's ranch outside Nashville. John Fogerty is featured on the title track, Love And War, which tells us that the US must take better care of the war veterans coming back from wars around the world. Sir Mick Jagger amplifies at Drive of Shame. Both as songwriter and singer. The producer, singer and rapper Timbaland are featured around two songs, Gray Goose Chase and Solar Power Girl. Collaboration with Country Veteran "Whisperin" Bill Anderson, as Paisley has worked with earlier, has resulted in the song Dying to See Here.

A collaboration of the more odd type is found around the song Gold Over the Ground. The song is based on a love poem Johnny Cash once wrote to his wife, June Carter. It was their son John Carter Cash who found his father's handwritten text and gave it to Paisley. The Man in Black itself also starts the song. 

Brad Paisley på Furuviksparkens scen i juli 2017


Nr 24. Darius Rucker / When Was The Last Time (171208)

Darius Rucker var med och grundade bandet Hootie & the Blowfish 1986. Ett band som nått hyfsat stora framgångar och sålt över 21 miljoner skivor i USA. 2002 släppt Rucker sin första soloskiva men det var först 2008 när han växlade in på countryspåret som solokarriären tog fart. When Was the Last Time är Ruckers sjunde soloplatta (femte som countryartist) och kom den 20 oktober. Som bäst nådde den andraplatsen på Billboards Top Country Albums. Singeln If I Told You gick däremot ända upp till första plats och blev Ruckers första listetta sedan 2013. Skivan följer i spåren på hans tidigare skivor och som en recensent skrev ”it’s sunny, laid-back music made for a cozy middle age”

 

Lyssna på

 

When Was The Last Time


Nr 25. Willie Nelson / God’s Problem Child (171207)

Willie Nelson skivdebuterade 1961 och har sedan dess släppt över 60 stycken studioalbum. Han är en av de sista levande country legenderna som förändrade countrymusiken i slutet på 60- och början på 70-talet. I slutet på april, dagen före sin 84-årsdag, kom skivan God’s Problem Child. Hans första på tre år. Några ålderstecken går inte att höra, tvärtom. Han sjunger bättre än på många år och skivan innehåller många starka spår. När han ändå höll på släppte han ytterligare en skiva under hösten. Denna gång tillsammans med två av sina söner. Dessutom har han gästat på andra artisters skivor under året, tex Steve Earle, Toby Keith, Morgan Price och Shooter Jennings. Turnerandet håller han också igång, även om en sviktande hälsa satt stopp för några konserter. Trots allt, still going strong är inget understatement när det gäller den före detta flygvapenanställde och discjockeyn Willie Hugh Nelson från Abbott, Texas

 

 Lyssna på

 

God´s Problem Child