Jason James krokar arm med countryns legender på nya skivan Seems Like Tears Ago (191111)

Det är förstås en tillfällighet att samtidigt som Ken Burns dokumentärserie Country Music hade TV-premiär tidigare i höstas (där vi får till oss historierna bakom countrypionjärer som tex Roy Acuff, the Hillbilly Shakespeare Hank Williams, Ernest Tubbs, George Jones och Buck Owens) så släppte  Jason James sitt andra album ’Seems Like Tears Ago’. Ett album som är dränkt i traditionell country och kunde lika gärna ha släppts på 50- eller 60-talet. Jason James från Texas City, Texas krokar arm med nyss nämnda legender och hans musik fungerar som en tidsmaskin bakåt i tiden.

Jason James började spela gitarr i tidiga tonåren. Efter att ha tagit sig igenom en period av punk och alt. rock hittade han passionen för klassisk country och Honky Tonk. Inspirerad av Hank Williams och George Jones började han skriva egna låtar. Han satte ihop ett eget band och gav sig ut och började spela på scener runt om i Texas.

Det självbetitlade debutalbum kom 2015. Han tröttnade på tipsen och pekpinnarna från skivbolaget och branschen om att bland annat skippa fiol och tona ner pedal steel och startade istället ett eget skivbolag, Melodyville Record.

James anlitade John Evans som producent för nya skivan och hela inspelningen tog bara tre dagar. Med sig in i studion hade han med sig ett gäng rutinerade musiker, bland annat Cody Braun på fiol från In the Circle favoriterna Reckless Kelly. James är utan tvekan en begåvad låtskrivare och hans nya album är en perfekt kontrast till mycket av den popdränkta countrymusik som produceras i Nashville. Det är inte för mycket begärt att Jason James öde är att bli en countrystjärna.

Lyssna på

Seems Like Tears Ago

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ (5/6)


Sturgill Simpson fortsätter att överraska och imponera (191106)

”...det är garanterat inte det album som någon vill ha av den 41-årige sångaren och låtskrivaren från Kentucky. Det är omöjligt att beskriva som vare sig country eller soul.” - Håkan Steen, Aftonbladet.

”It’s hard to think of another recent artist who, at the peak of his success, jerked so sharply away from the decisions that had led him to that point.” - Jon Caramanica, The New York Times

”..den mest futuristiska bluesrockplatta en countrysångare någonsin har gjort. Full av processade ZZ Top-gitarrer, grälla syntar och pumpande dansbeats.”- Nils Hansson, DN

”The fourth album from the country outlaw is another left-turn with synth-rock at its scuzziest, boogie-rock at its cheesiest, all held together by Simpson’s fearless songwriting.” - Chris O’Connell, Pitcfork

”Sound & Fury is a brute strength record, full of needle-in-the-red guitars and vocals pushed to the edge of distortion, and sometimes past it.” - Pastemagazine.com

Sturgill Simpsons nya skiva ”Sound & Fury” har lett till många förvånade miner och rutinerade kritiker försöker förtvivlat bena ut vad det egentligen är som kommer ur högtalarna. Fast egentligen borde ingen vara förvånad. Simpson har tidigare visat att han inte följer någon utstakad väg och hans musikaliska nyfikenhet leder hela tiden till nya spännande resultat.

Oavsett vad ”Sound & Fury” ska kategoriseras som så svänger det stundtals grymt och Simpson fortsätter imponera som låtsnickrare. Även om han (tillfälligt?) hängt undan Americana/country-outfiten som en gång ledde till hans genombrott och istället iklätt sig....ja det vette tusan vad han tagit på sig men nyskapande, uppseendeväckande och snyggt är det!

Lyssna på

SOUND & FURY

⭐️⭐️⭐️⭐️ (5/6) 


Högoktanig Outlaw Country på Dalton Moores nya album ’Tryin’ To Be A Blessing’ (191104)

1991 var året då Kuwait-kriget inleddes, Boris Jeltsin vann presidentvalet i Ryska SSR, Televerket bytte namn till Telia och Nirvana fick sitt genombrott med ’Smells Like Teen Spirit’. I Cincinnati, Ohio släppte även Dallas Moore sitt första album ’My Heroes Have Always Been Cowboys’.

Med andra ord är Moore en riktig veteran och han har hela sin karriär varit trogen Outlaw Country. Även om han har studerat jazz och klassisk gitarr vid Northern Kentucky University och växte upp med en mamma som var en bluegrass och gospel-sångerska.

Numera bor Moore i Texas och har gjort sig ett namn tack vare sitt ständiga turnerande, runt 300 spelningar per år brukar han hinna med. Precis som på skivan ’Mr. Honky Tonk’ som släpptes 2018 har Moore på sin nya skiva ’Tryin' to Be a Blessing’ samarbetat med producenten Dean Miller (son till legendariske sångaren Roger Miller som hade sin största hit 1965 med låten ’King of the Road’)

’Tryin' to Be a Blessing’ innehåller högoktanig Outlaw Country och är en perfekt blandning av historieberättande och traditionell countrymusik. Bland de nio låtarna finns en duett, ’Lovin' on Backstreets’, med Honky Tonk-sångerskan Tommy Ash och två covers varav den ena är Creedence Clearwater Revivals låt ’Lodi’ som i år fyller 50 år.

’Mama & Daddy' är en av tre singlar som släppts från albumet och det är en speciell sång för Moore,

”I originally wrote the song 'Mama & Daddy' several years ago. When they both passed away just weeks apart in 2018, after being married nearly 63 years, I knew I would be dedicating this album to them and re-envisioned the song as a raucous and rollicking tribute to their lives, legacy, music and memories." - Dallas Moore

Lyssna på

Tryin' to Be a Blessing

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6) 


Georgette Jones visar att hon kan stå på egna ben på nya albumet Skin (191102)

Hennes mamma kallades ’Queen of Country' och hennes pappa ’King of Country'. Själv fick hon smeknamnet ’The Princess of Country Music’ och ett skivkontrakt av en skivproducent i Nashville samma dag som hon föddes. Georgette Jones är enda barnet till Country Music Hall of Fame medlemmarna och countrymusikikonerna George Jones och Tammy Wynette.

Att hon själv skulle bli sångerska var alltså ingen högoddsare. Hon började sjunga med sina föräldrar redan vid tre års ålder. När hon blev äldre körade hon bakom sin mamma och hon spelade in sin första singel tillsammans med sin pappa när hon var 10 år. 2010 gjorde hon samma sak igen då hon spelade in duetten ”You and Me and Time” med sin pappa, tre år innan han avled.

Georgette Jones artistkarriär har inte nått några högre höjder och under långa perioder har den legat nere. Men några skivor har det blivit genom åren och en del turnerar. Framförallt på Irland där hon har en stor publik.

Hon har haft stort inflytande på arbetet på nya skivan ’Skin’ och kryddat skivan med duetter med Vince Gill och Dale Watson. Hon bjuder på traditionell Country & Western utan några speciella toppar, men det är genomarbetat och välproducerat. Att jämföra henne med sina föräldrar är inte rättvist men visst är hon en duktig countrysångerska.

I'm over the moon excited about this project as it's my first time to be in full control. I selected each song as well as each musician on this record. We have the perfect team to make this project feel authentic and it’s 100% me. I co-wrote the title 'Skin,' with my good friend Ashlee Hewitt and I'm thrilled to have a Bobby Braddock co-write on this record titled, 'End it With Hello,' since he wrote so many of my parents most significant songs. This project is truly a dream come true and I could not have done it without Tim McAbee” - Georgette Jones

Lyssna på

Skin

⭐️⭐️⭐️ (3/6) 


Kampen mot sina inre demoner ligger till grund för Dalton Dominos nya skiva (191101)

Texas-trubaduren Dalton Domino har de senaste åren haft en alltför nära relation med sina mörka demoner. I samband med att han släppte albumet ’Corners’ 2017 kraschade ett långt förhållande och senare under hösten hamnande han i ett uppmärksammat verbalt bråk med en person i publiken under en konsert. Dessa händelser i kombination med psykisk ohälsa och ett allt djupare missbruk av droger och alkohol gjorde att han slog i botten i slutet av 2017. Han skrev in sig på rehab för att få ordning på sitt liv.

I tron att han var fri från sitt missbruk gav sig Domino ut på turné igen, men tyvärr hade demonerna inte släppt sitt grepp om honom. Under hösten 2018 började han använde droger igen och mörka tankar tog oftare och oftare plats i hans huvud. Allt kulminerade med ett självmordsförsök i början på januari 2019. Den pågående turnén ställdes in och istället blev det en ny tur till behandlingshemmet.

The way I was thinking and the stuff I was thinking wasn't normal, and the stuff I was doing wasn't normal, by any means. Now I go to meetings regularly. I stay clean and sober ... I miss out on a lot of things that, at the end of the day, don't really matter” - Dalton Domino

Redan under 2017 när missbruket drog honom allt djupare mot botten och sedan även under tiden på rehab skrev han nya låtar. Det blev ett sätt att bearbeta allt han kände och gick igenom. Dessa låtar ligger som grund för hans nya album ’Songs From the Exile’ som nyligen släpptes.

Dalton Domino, född i Memphis, uppvöxt i Lubbock men nu boende i Dallas, blandar influenser från the Lone Star State, red dirt country och southern rock i sitt unika sound. Det var i Lubbock som han började sin musikkarriär, i stadens historiska Depot District och på klassiska konsertlokalen The Blue Light.

På nya albumet ’Songs From the Exile’ har Dalton Domino valt en enkel produktion och satt fokus på sina texter,

"I didn't want to overcrowd the words, because I did put a lot of time into these words ... and I wanted the words to be the focal point rather than the groove. We just wanted to make a good-sounding record that focused on the words."

Texterna som handlar om hans livserfarenheter har betytt mycket för Domino hans arbete att komma på fötter igen och få ordning på sitt liv,

”People make mistakes ... Get off your ass, stop feeling sorry for yourself, go get help if you need help, and ask the questions that you need to ask yourself, and try to be better than you were the day before. It's OK not to always be strong. With ’Songs From The Exile’ I'm not saying, 'Hope is lost.' It's more like, 'Hey, we all go through this.' And since this is country music, we wanted the music to really reflect the words. We did away with the smoke and mirrors and got back to focusing on the songs” - Dalton Domino

Lyssna på

Songs From The Exile

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6) 


Klassisk countrymusik lagrad i en tunna bourbon - Vincent Neil Emerson har släppt sin debutskiva (191031)

Uttrycket livets hårda skola används ibland där just ”hårda” måste betraktas som en definitions fråga. En singer-songwriter som utan att ifrågasättas skulle kunna använda uttrycket är Vincent Neil Emerson. Han växte upp med en frånvarande pappa i Ft. Worth i norra Texas och trots att han bara är dryga 20 år har han gått igenom många tuffa saker i sitt liv. Hans pappa begick självmord, hans bror omkom i en brand och en nära vän blev mördad vid ett bråk om droger. Han har brottats med drogmissbruk, alkoholism och hemlöshet och sedan han var 16 år har han fått försörja sig själv. Musiken och att skriva egna texter har varit ett sätt för VNE att klara sig igenom det han upplevt och för att kunna ta sig vidare i livet,

I’m just trying to write good songs, and if people like them, then I’m happy. If they don’t, then that’s all right, too. Songwriting is just as much for the writer as it is for the listener, I think.” - Vincent Neil Emerson

VNE har det senaste året turnerat en del med Colter Wall, som även blivit en god vän till honom. Och dom som uppskattar Walls musik kommer även tycka om VNE. Likt Wall sätter VNE berättandet i fokus och till det tar han hjälp av musik som andas Western Swing, honky tonk och tidig country & western.

Han benämns redan som en av de bästa nya låtskrivarna i Texas vilket har lett till att han fått öppna för bland andra The Turnpike Troubadours, American Aquarium, Jason Boland & The Stragglers och Charley Crockett.

Debutalbumet ’Fried Chicken and Evil Women’ spelades in i hemstaden Ft. Worth och VNE har fått ge utlopp för all den erfarenhet han skaffat sig genom att spela på honky-tonks runt om i Texas det senaste åren. Det går nästan att höra alla mil i minibussen, dammet från alla dansgolv och ljummen öl stående på en bardisk pulsera genom musiken.

Om du gillar klassisk countrymusik som låter som den var lagrad i en tunna bourbon ska du ge ’Fried Chicken and Evil Women’ ett par lyssningar.

Lyssna på

Fried Chicken and Evil Women

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)


Charley Crockett fortsätter övertyga på nya skivan ’The Valley’ (191029)

I'm from San Benito, Texas Down a dirty dusty road There was sugarcane and cotton How I used to watch it grow Then we moved up to Dallas...”

Det är dom inledande textraderna i låten ’The Valley” som finns med på Charley Crocketts nya skiva med samma namn. Precis som texten antyder har Crockett (ja han är en avlägsen släkting till legendariska folkhjälten Davy Crockett som dog i slaget vid Alamo 1836) levt ett liv på ständig drift.

Han tillbringade sina första år i den lilla staden San Benito i den allra sydligaste delen av Texas. En fattig och strulig uppväxt ledde till att han flyttade runt i Texas med sin ensamstående mor tills han till slut hamnade i New Orleans. Det var där han tog sina första stapplande steg som musiker. Han började som gatumusikant med en tydlig inriktning mot blues men sedan han började spela in skivor har han mer och mer vävt in country och swing i sin musik.

Livet som gatumusiker har präglat honom som singer/songwriter och han har flyttat runt och bott i olika städer som tex New York, Paris och Barcelona. Debutalbumet ‘A Stolen Jewel’ släpptes 2015 och var nästan ett renodlat bluesalbum. Albumet gav honom en trogen publik i Dallas-trakten där han nu bor. Uppföljaren ‘In the Night’ kom 2016 och drev honom mer mot country. Nästa album släpptes 2017, ‘Lil G.L.’s Honky Tonk Jubilee’ utgiven av Thirty Tigers är en samling covers på klassiska countrylåtar. Utsökta ‘Lonesome as a Shadow’ från april 2018 spelades in i Sam Phillip’s Recording Service i Memphis under överseende av producenten Matt Ross-Spang (Jason Isbell, Margo Price) Det är Crocketts första album med enbart eget material. Albumet innehåller berättelser från Crocketts egna händelserika liv och det sägs att han blev tvungen att tona ner historierna för att få dom mer trovärdiga!

Det intensiva utgivandet av skivor har hela tiden även kombinerats med ett ständigt turnerande där Crockett backas upp av kompbandet ’the Blue Drifters’. I augusti besökte han Sverige och visade då vilken karismatisk och sevärd liveartist han är.

Nya skivan ’The Valley’ är Crocketts femte album på fyra år och spelades in bara några veckor innan han var tvungen att genomgå en större hjärtoperation i början på detta år. Något som självklart påverkade arbetet i studion,

”I think everybody in life has to walk through the valley, and a lot of times, we got to do it by ourself. That's part of the struggle and the beauty of being a human being. And I've recently just been through some things in my life, and lots of people are going through stuff, but I had some life-saving heart surgeries that ultimately, to be honest with you, it just kind of transformed the way I see my life and the wold around me. Well, I recorded these songs about a week before those operations, just really uncertain about where I was going. If I was going to stay here, go up to the house, or just the quality of life. So, I made those recordings and I urged the people around me to put it out.” - Charley Crockett

Lyssna på

The Valley

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6) 


Edan Archer har hämtat inspiration från sin uppvöxt i Everglades träskmarker på sitt debutalbum (191024)

Edan Archer växte upp i Gainesville, Florida, och hade inget annat val än att låta sig påverkas av stadens musikaliska storhet Tom Petty när hon började spela och skriva egen musik. Petty har haft ett stort inflytande på Archers musik, som annars i lika delar blandar country, Americana och heartland rock.

Archer har en tydlig och samtidigt öm sångröst. Men det som främst utmärker henne på debutalbumet ’Journey Proud’ är låtskrivandet. Ofta inspirerat av hennes uppväxt i Everglades träskmarker målar hennes texter så levande bilder att det är lätt att tappa sig själv i hennes mörka ballader.

"This record focuses on songwriting and pulls influences from Appalachian folk, country, and rock. I’m hoping it feels familiar but fresh and can reflect the listener’s experience of life back to them. Heartbreak, rebellion, alcohol and substance abuse, hard work, and spirituality — it’s like a micro-verse of American life told through American musical styles. - Edan Archer

Albumet är producerat av Shayni Rae och inspelat i både New York och Nashville. Inspelningen i New York är gjord live vilket ger albumet en speciell energi. Låtarna som spelats in i Nashville har en hjärtlig intimitet, precis som staden själv. Det är ärligt och känslosamt.

Lyssna på

Journey Proud

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6) 


”Our goal was to kind of create our own genre” - Paul Cauthen (191021)

Under sommarens Sthlm Americana var det speciellt två akter som stack ut lite extra. Det ena var Low Cut Connies energisprakande och svettig spelning som både avslutade hela festivalen och stängde Kägelbanan som konsertlokal. Det andra var Paul Cauthen från östra Texas som under sin eftermiddagsspelning i sin bredbrättade vinröda hatt och med sitt profilstarka och tighta kompband övertygade stort.

Nu har Paul Cauthen släppt sitt nya album ’Room 41’. Låtarna på skivan skrevs under en mörk period i Cauthens liv. Efter att ha brutit upp efter ett långt förhållande lämnade han hemmet i Wichita Falls, Texas, och checkade istället in på Belmont Hotel i Dallas. Under 2 år(!) bodde han i just rum 41. Tiden på hotellet innebar ett destruktivt liv med missbruk av alkohol och droger, dejtande med olika kvinnor men även skrivande av musik som nu finns på nya skivan.

Cauthen växte annars upp i ett strängt konservativt hem. Det var hans farfar som lärde honom att spela gitarr men efter att han avlidit och föräldrarna separerat hamnade Cauthen lite snett under sin uppväxt. Det gick till och med så illa att han hamnade i fängelse för innehav av marijuana. Tiden i fängelset tillbringade han bla med att sjunga gospels för andra interner.

Cauthens karakteristiska mörka baryton som gett honom smeknamnet ”Black Velvet” har självklart en central plats på nya skivan. Musikaliskt blandar han R&B, Country & Western, hip-hop, jazz och funk som tillsammans bildar ett rätt så unikt sound. Ibland svänger det rejält i upptempo och nästan dansvänliga låtar som ’Holy Ghost Fire’’, Angel’ och ’Cocaine Country Dancing’. Ibland drar Cauthen ner på tempot i ballader som souldränkta ’Slow Down’, mörka ’Can’t be alone’ och känslosamma avslutande ’Lay me down’.

Our goal was to kind of create our own genre, let it just be our music — good music. You know, I wish we could get back to two genres — 'good' and 'bad” - Paul Cauthen

Lyssna på

Room  41

⭐️⭐️⭐️ (3/6) 


Garrett T. Capps har släppt andra skivan i sin ”space-country trilogy” (191017)

Den före detta trummisen Garrett T. Capps från the Texas Hill Country sparkade igång sin solokarriär som countrysångare genom att på sin debutskiva blanda in udda inslag som Hawaiian lap steel, synthesizer och lanserade termen “NASA country” som beskrivning på sin musik.

I definitely am always searching for a way to be unique. When it comes to the production of the album and the arrangements, I like getting creative. I think it’s just my personality, too—I’m not very good at conforming.” - Garrett T. Capps

I samband med att skivan ’In the Shadows (Again)’ släpptes i maj 2018 klargjorde Capps att han skulle ge ut en ”space-country trilogy”. Nu har han släppt skiva nummer två ”All Right, All Night” och den tredje skivan i trilogin är redan färdigskriven och ska spelas in senare i år.

På ’All Right, All Night’ har Capps sagt att han vill ”make a deliberate Texas country album in the style of, like, Robert Earl Keen or Pat Green.” Skivan är producerad av Texasmusik-veteranen Adam Odor och tillsammans har dom gjort en dansant Texas Country Music-skiva i ett klassiskt format och av bästa märke. Borta är dom mest urflippade inslagen från föregångaren utan istället är det en mer traditionell Country & Western produktion. Och inget negativt med det, tvärtom. Kryddat med två duetter med Jamie Lin Wilson och Carson McHone är ’All Right, All Night’ en mycket trevlig bekantskap.

Lyssna på

All Right, All Night

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6) 


Känslosam Americana från L.A. Leslie Stevens har släppt sitt nya album (191015)

I have always written songs to help me heal and to help me cry and laugh. Many people don't like tears- they are afraid of pain- they want to walk away... When after I play someone says 'You are the most vulnerable' I consider it the biggest compliment. Still, it means cracking my heart open like an egg at every show."

Sinner’ är singer-songwritern Leslie Stevens tredje album, producerat av Jonathan Wilson som tidigare bla arbetat med Roger Waters och Father John Misty. Albumet spelades in i Wilsons studio Fivestar Studios i Echo Park, Los Angels. Hon backas upp av ett gäng rutinerade musiker, James Gadson på trummor (Paul McCartney, B.B. King), basisten Jake Blanton (The Killers), pianisten Keefus Ciancia (Elton John, T Bone Burnett) och organisten Nate Walcott (Red Hot Chili Peppers, Bright Eyes).

Leslie Stevens kommer från Missouri men bor sedan många år tillbaka i Los Angeles där hon tillhör stadens country- och Americanascen. Även om hon under sina första år på den amerikanska västkusten frontade i ett punkband och sedan i folk/countrybandet Leslie Stevens and The Badgers. 2018 skrev the Los Angeles Times om henne som ”one of the city's best” och LA Weekly utnämnde henne till ”Best Country Singer of 2018”. När man lyssnar på ’Sinner’ så är det lätt att förstå varför.

I centrum på hennes musik finns hennes sårbara och känslosamma röst. I några låtar slår det mig att om Melissa Horn hade börjat sjunga på engelska och växlat in på Americana-spåret så hade hon sångmässigt hamnat nära Leslie Stevens. Som låtskrivare har hon hämtat influenser från Lucinda Williams, Tom Petty och Jenny Lewis och hon verkar vara helt ointresserad av få Nashvilles tillåtelse att skriva fullblods countrysånger i LA. Eller att hennes låttexter tar upp och behandlar ämnen som är för komplexa för kommersiell radio.

Leslie Stevens har bestämt sig för att göra sin grej och hon gör det förbannat bra.

Lyssna på

Sinner

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6) 


The original female outlaw Tanya Tucker är tillbaka på den stora scenen igen (191014)

Det är 17 år sedan Tanya Tucker senast släppte en skiva. Tucker som slog igenom redan som 13-åring när hon 1972 fick sin första hit med singeln "Delta Dawn". Under 70-talet avlöste sedan framgångarna varandra men en bit in på 80-talet fick hon svårare att locka publik och hennes skivor sålde allt sämre. Istället var det hennes privatliv som hamnade i fokus. Bland annat hade hon uppmärksammade kärleksförhållanden med Glen Campbell, Merle Haggard, Andy Gibb och skådespelaren Don Johnson. Hon hamnade även i ett svårt kokainmissbruk och 1988 skrevs hon in på Betty Ford Center för att komma till rätta med sitt missbruk. Pga av sin musikstil och stundtals vilda liv räknas hon in Outlaw Country-rörelsen och hon brukar benämnas ”the original female outlaw”

Fri från sitt missbruk kom framgångarna igen. 10 stycken av hennes singlar nådde hela vägen till plats nummer 1 på Billboard’s country chart. 1991 utsåg the Country Music Association henne till ”Female Vocalist of the Year" och 1994 fick hon det ärofyllda uppdraget att uppträda i halvtidspausen under Super Bowl XXVIII.

Tanya Tuckers nya skiva ’While I'm Livin', är hennes första skiva med orginallåtar sedan 2002 och utgiven av Fantasy Records. Producenter för skivan är det något udda paret Shooter Jennings och Brandi Carlile som även varit med som låtskrivare. Någon har liknat deras samarbete med Tucker med den betydelse Rick Rubin hade för Johnny Cash när han gjorde sina sista skivor i livet genom American Recordings-serien.

Nu får vi hoppas att Tucker har många skivor kvar i sig, men visst finns det likheter på det sätt att ’While I'm Livin' är en sorts comeback för Tucker (även om hon tydligen själv avskyr att kalla det så) precis som American Recordings var för Cash. Likaså påminner formatet om varandra, det är avskalat och enkelt där Tuckers speciella röst är i fokus. Även i låtvalen finns det likheter då även Tucker har valt självutlämnande och personliga låttexter.

’While I'm Livin' borde hjälpa till att påminna countrypubliken om att Tucker påverkat och influerat många av dagens kvinnliga countryartister, från the Dixie Chicks till Miranda Lambert och Gretchen Wilson som i sin genombrottslåt ”Redneck Woman” sjunger ”I know all the words to every Tanya Tucker song”

Lyssna på

While I'm Livin'

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)


Lägg namnet Zach Bryan på minnet! (191013)

Utan någon hemsida, inga radiospelningar, inget turnerande, utan uppbackning av något skivbolag och publicitet har 23-årige Zach Bryans debutalbum ”DeAnn” snabbt blivit the talk of the town i countrymusik-kretsar. Bara några dagar efter hans skiva släpptes den 23 augusti hade han fått över 2000 följare och dryga 100 000 lyssningar på Spotify! Succén har blivit möjlig tack vare att Bryans musik uppmärksammats och spridits av hans vänner, musikbloggare, musiker och fans på olika sociala medier.

Produktionen är enkel, bara en akustisk gitarr, Zach Bryan och hans egna sånger. Och det är hans låttexter och på det sätt han framför sin låtar som gör att han redan jämförts med Jason Isbell och fram för allt Tyler Childers.

Den knapphändig information som går att finna om Bryan säger att han kommer från den lilla staden Oologah i Oklahoma. Han tjänstgör sedan några år tillbaka inom den amerikanska marinen (både hans mor, far och farfar har tjänstgjort inom marinen) Han började spela gitarr när han var 14 år gammal efter att hans pappa och farfar gått hop och köpt en gitarr till honom i födelsedagspresent.

Skivan är tillägnad Bryans bortgångna mor och hälften av låtarna är skrivna för fem år sedan och resterande låtar har han skrivit under våren. Inspelningen av skivan gjordes i en enkel hemmastudio som han tillsammans med några kompisar byggde ihop. En sak som han tar seriöst på när det handlar om sitt låtskrivande är trovärdighet. I en av få intervjuer som är gjord med honom förklarar han varför.

very seriously is authenticity. I’ll always tell the truth in whatever I’m playing or singing. Whether it’s one of the hopeless love songs I sing or a story I wanted to put into a tune, just know at one point in time I was putting all my heart and all my thought into how my feelings and thoughts might be understood by other people.” - Zach Bryan

Trots den snabba framgången och den uppmärksamhet skivan fått så ser Zach Bryan inte sig själv som en framtida artist på heltid. För stunden är han ledig från marinen men han kommer återvända dit och trots förfrågningar om spelningar och hela turnéer har han vänligen men bestämt tackat nej. Det är ute på haven han hör hemma, men han kommer fortsätta skriva musik och dela med sig till alla som vill lyssna. Lägg namnet Zach Bryan på minnet. Jag är övertygad om att vi kommer höra mer från honom i framtiden.

Lyssna på

DeAnn

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6) 


Dylan Earl gör allt som står i sin makt för att föra traditionen med old school country music vidare. (191008)

Dylan Earl has taken things formerly relegated to the Aaron Tippin-and-Travis Tritt crica-1992 vault and breathed new life into them. He’s anything but insincere in his musical approach…the kind of baritone that’s custom built for pairing with pedal steel and sticky VFW dance floors.” – Arkansas Times

De två orkanerna Katrin och Rita tvingade Dylan Earl och hans familj att lämna hemmet i Lake Charles, Louisiana och starta om på nytt i The Ozark Mountains, Arkansas, som nu är hans hem. Det faktum att han är uppväxt med Cajun-musik runt hörnet och med en mamma med rötterna i Texas och den musik som präglar the Lone Star State har präglat den musik han spelar idag.

Dylan Earl´s solokarriär startade 2014 med EP:n ”Blessing in Disguise” producerad av Daniel Romano. Fullängdaren ”New Country To Be” kom 2017 och nu har han släppt sitt nya album ’Squirrel in the garden’.

29-årige Earl är en traditionalist och hans musik är old school country inspirerad av artister och förebilder som Willie Nelson, Dwight Yoakam, Merle Haggard, Johnny Cash, Tom Petty, George Jones och Dolly Parton. Att Drive By Truckers och Thin Lizzy är två av Earls favoritband kan också märkas av i vissa låtar.

Urvattningen av den Amerikanska countryn med artister som massproduceras under fabriksliknande omständigheter, ”bro-country” och pop-country, är ett hot mot den amerikanska countryns själ och tradition, enligt Dylan Earl och han gör allt som står i sin makt för att föra traditionen med old school country music vidare.

Det har tom pratats om en motståndsrörelse där han och andra Americana och countryartister vill ta tillbaka countryn till sina rötter och ge musiken den respekt som den förtjänar. (källa http://rootsymusic.se)

Lyssna på 

Squirrel in the garden

⭐️⭐️⭐️ (3/6)


Jason Hawk Harris debutalbum kommer utifrån en mörk och svår period i hans liv (191007)

Singer-songwritern Jason Hawk Harris gick igenom en riktigt tuff och svår tid under inspelningen av sin debutskiva ’Love & the Dark’ utgiven av Bloodshot Records. Under de senaste åren har den Houston-födda men nu Los Angeles-baserade musikern gått igenom svårigheter som förändrat hans liv. Sjukdom, nära släktingars död, bråk inom familjen och missbruksproblem har präglat hans tillvaro. Utifrån den bakgrunden och dessa speciella förutsättningar har han släppt ett av årets starkaste debutalbum.

Han kallar själv sin musik för ”meta-apocalyptic country/Americana grief-grass” och trots mycket mörker och elände finns även en del hopp och framtidstro på albumet. På talkhouse.com ger Jason Hawk Harris en bakgrund till de nio låtarna på skivan,

”The Smoke and the Stars” In a dream, I am trapped in a wood cabin on the flatlands just north of the grapevine. It is night, the cabin is dark, and a sheet of well-lit, milky water hovers around my knees. I stand still, not wanting to provoke an attack from the den of moccasins encircling me, which are becoming more aggressive in every passing moment. I sense that the end is not far off. Then a light from outside slowly fills the cracks around a door I didn’t know was there, and as the doorknob turns and the snakes hiss in unison, I wake up. I start writing. Somehow it turns into a love song.

“Cussing at the Light” It was originally titled “Curse it All” and it wasn’t very good. It was slow and sad, but not the good kind of sad. It was the kind of sad that doesn’t realize that the primary source of its sadness is the fact that it’s taking itself too seriously. So I changed some lyrics, added a Cajun, mid-tempo feel (there’s even a triangle) and voila: It didn’t suck anymore.

”Confused” I don’t like when married folks give engaged folks bad advice, and it’s mostly always bad. I got a lot of it when my wife and I were engaged. I remember getting some advice about getting an IRA set up and getting at least $50,000 in it (a ridiculous number to a career musician) before I got married, and smiling politely at this man while thinking, If you knew my wife you’d be trying to marry her as fast as she’d let you, and you wouldn’t give a damn about no IRA.

“Giving In” Alcoholism and addiction runs deep in my family. I’m an addict myself, though alcohol is not my drug of choice. When my mom passed away due to complications from alcoholism, I began coping by trying to get into her mindset; to understand her unquenchable compulsion to drink, even when it was killing her. It’s not a happy song, even if there is some hope in it. I wrote this song from an “I” perspective, but I’m thinking of her when I sing it.

“Phantom Limb”/“Blessed Interruption” “I’m Afraid” is sandwiched between these tracks on the album, but talking about them separately feels strange. To me, they’re a pair. “Phantom Limb” was written the week my mom died. I was in so much pain. I don’t even remember writing it. In the South we have “viewings” or “wakes” where you see the preserved body before the casket is closed forever. It’s as bizarre as it sounds. The casket is almost always placed in a badly decorated room, and the formaldehyde assaults your nostrils. I remember walking over to her. Her eyes were matted shut. Her nose lay at a different angle. She wore a foreign shade of lipstick. She didn’t look like her, or anyone for that matter. The only thing familiar to me was her hands. They still looked the same. Unfortunately, they didn’t feel the same. I leaned over to kiss them, and felt the finality of her departure on my lips. I lost it. I got the call that she wasn’t going to make it on the Thursday before Good Friday. My wife stood across from me, listening to the one-sided conversation until I hung up without saying goodbye. She ran her fingers through my hair, and kissed my crying eyes as she began to cry, then we fell into each other like bright chasms and sang until we forgot and forgot until we remembered, then laid in silence and felt the heavy weight of glory and grief. We lay there as long as we could, and said nothing, until it was time to pack and catch our flight to Houston to say goodbye to Mom. The magic of being loved without conditions comes in those moments that are hidden from everyone else. It would be crass to get into them here; just listen to “Blessed Interruption.”

”I’m Afraid” “I’m Afraid” was a song I wrote when a good buddy told me that when he was young his mother hung an unsettling picture of Jesus above his bed for protection. He told me that as a result, he wasn’t scared of the boogieman, or monsters under the bed, or the tooth fairy… he was afraid of Jesus, and often slept with the covers over his head to avoid the holy gaze. Having been raised in a Christian home and community, this made a whole hell of a lot of sense to me, so I wrote a song about it. A Christian upbringing gives you weird baggage that other kids don’t have. For example, when I was 5 or 6 I became convinced one night while lying in my bed that a trap door just big enough for my bed was going to open and that I’d fall forever into hell. I had dreams the devil and demons were after me. I woke up in cold sweats. I tried to “save” my friends because I was afraid they’d go to hell. Growing up in American Christianity has some trauma attached to it. “I’m Afraid” is my attempt to let 30-year-old me protect 5-year-old me.

“Red Room Blues” This is an odd one. It started as a songwriting exercise with the goal being to write from the perspective of an object. The object I chose was a photograph. People say a photo says a thousand words, but in this day and age, it seems like no one can agree on which thousand words any one photo says. We use photographs to tell whatever story we want, but at some point, the photo takes over and makes its own story, and you can’t stop it, and suddenly you’re trapped in a nightmare of your own making that you can’t escape.

“Grandfather” “Grandfather” is about the afterlife. I believe in an afterlife, but it’s OK if you don’t. Sometimes I think I can see it, and it’s not a place with harps, fluffy clouds, and white robes. It’s where I get to see my mother again, and she’s not weighted down with the horrific abuse from her childhood anymore. She’s somehow younger than me when I get there, and she shows me the ropes. Her hair is full, shiny and black like it was in this picture I have of her when she was 16. Her chronic pain is gone and forgotten. She has everything she needs. Her voice, destroyed by years of smoking cigarettes and multiple intubations, is restored, and she sings like a bird. She’ll touch my face with her hands and stand on her toes to kiss me on the forehead, and I’ll feel the life in her skin once again. Then maybe we’ll run like wild horses over the resurrected Texas plains, or eat some bizarre fruit, or “smoke a cigarette that’s nine miles long.” I know it all sounds like wishful thinking, but if it’s real and true, and I hope with every fiber of my being that it is, then I’ll be excited to see you there, too.

Lyssna på

Love & the Dark

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ (5/6) 


Utmordenligt bra skiva från Vince Gill (191003)

I juni såg In the Circle Vince Gill spela gitarr och sjunga som ny medlem i Eagles när de stod på Tele2s scen i Stockholm. Annars är det Gills enastående solokarriär som gjort att han är en av countrymusikens främsta artister. På hans CV finns bland annat 21 stycken Grammy Awards, mer än 26 miljoner sålda album och medlemskap i både the Nashville Songwriters Hall of Fame och the Country Music Hall of Fame. Han är en erkänt duktig gitarrist och sångare, som låtskrivare ligger han bakom klassiker som "Go Rest High on That Mountain”, "When I Call Your Name”, "Whenever You Come Around” och ”Don't Let Our Love Start Slippin' Away”

Trots alla framgångar har han tvivlat på sin förmåga som låtskrivare,

I've always probably had a little bit of an inferiority complex about my songwriting," har han berättat i en intervju. "I know that sounds silly because I've written a whole bunch of hit songs and Songs of the Year. Everybody says, 'Hey, you could sing the phone book, and it would sound pretty good.' I'm like, 'Yeah, but it wouldn't be very interesting as a song” 

På sitt rykande färska album "Okie” har Vince Gill därför haft fokus på låtskrivandet. Han har minimerat produktionen för att på så sätt lyfta fram sina texter. Han tar oss med i sånger om sina hjältar, sin fru Amy Grant och sin mamma, han hyllar sin idoler Guy Clark och Merle Haggard samt tar upp viktiga ämnen som religon, sexuella övergrepp och tonårs graviditeter.

Country Music Hall of Fame medlemmen Don Schlitz är djupt imponerad av ”Okie"

It's the best-written collection of original songs I've heard in a long time. I've been waiting for everyone else to get a chance to hear it."

Det är bara att hålla med och lyfta på hatten åt Gill som i alla avseenden gjort en mästerlig skiva. Hans skicklighet som gitarrist och hans storhet som sångare bevisas på låt efter låt. Om nu Gill tvivlat på sin kapacitet som låtskrivare kan han nu lägga undan dessa tvivel. Hans texter tål att jämföras med countryns främsta och i sin helhet är ’Okie’ en utomordentligt bra skiva. I mitt tycke en het kandidat till 2019 bästa skiva.

Lyssna på

Okie

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ (6/6) 


Med sitt andra album Let it Roll kommer framgångarna fortsätta för Midland (191002)

Det har varit några vilda år för grabbarna i Midland sedan de släppte sitt debutalbum ’On the Rocks’ i september för 2 år sedan. Första singeln ’Drinkin´Problem’ gick hela vägen upp till plats nummer 1 på Billboards countrylista. De har blivit dubbelt Grammy-nominerade och förutom sina egna utsålda turnéer har de öppnat för Tim McGraw, Faith Hill, Kacey Musgraves, Willie Nelson och George Strait. Dessutom har de fått mycket uppmärksamhet och cred för sin klädstil som bottnar i vintage country och 60- och 70-talets nudie suits.

Mark Wystrach (sång och gitarr) Cameron Duddy (bas) och Jess Carson (gitarr) bildade Midland i Dripping Springs, Texas, 2016. Bandnamnet togs från Dwight Yoakams låt ’Fair To Midland’. Och precis som på debutplattan finns det mycket Dwight Yoakam och Bakersfield över Midlands andra album ’Let it Roll’ som släpptes för några veckor sedan.

Likaså finns influenserna från Gram Parson, The Byrds, Eagels och George Strait kvar. De har även fortsatt det framgångsrika samarbetet med producenterna Shane McAnally, Josh Osborne och Dann Huff. Möjligtvis har de tagit sina sånginsatser en nivå till. Något som basisten Cameron Duddy håller med om,

“Sonically, I can tell you that just from a pure singing standpoint, everyone has gotten way stronger, Mark included. Now, from a harmony standpoint, we also now have how many shows under our belts? We’re way more confident in what our voices sound like and how to sing and execute stuff. So, it’s really just a matter of experience.”

Alla spår på skivan bjuder på medryckande refränger, oftast framförda i skön stämsång och med ett tydligt släktskap till hur countrymusiken lät i början på 90-talet. Det finns en hel drös med potentiella singelsläpp så Mark, Cameron och Jess kommer kunna surfa på framgångsvågen ett bra tag till.

Lyssna på

Let it roll

⭐️⭐️⭐️⭐️ (4/6)